Dags igen!

Så blev man av med maken igen! Älgjakten står för dörren och så gör även hagelbössan, ryggsäcken och varma kläder, tidigt i morgon bitti står maken för dörren med för att åka ut i den friska morgonluften och göra skogen osäker.
Jag har väl inga stora förhoppningar att dom ska skjuta något första dagen för jaktlaget är litet och dom har liten tilldelning. Älgarna blir mer rörliga när jakten sätter igång och rör sig över stora områden, de känner av aktiviteten i skogarna omkring dem.
Det är bra med jakten, det är det, men den tar en evig tid. Först i september, har dom då inte skjutit det dom ska, fortsätter den i oktober efter brunsten och då i evinnerlig tid. Varje helg fram tills det är skjutet i alla fall några djur, är maken borta varje helg. Inte helt optimalt kan jag tycka men det ger kött på bordet och bra kött dessutom. Man ska inte klaga sägs det.

Har en tjurig treåring som mest är motvalls, tråkigt att behöva tjata och säga till honom stora delar av tiden men vad gör man? Man försöker uppmärksamma det som är bra mellan varven och säga det åt honom men han vägrar ta emot varken beröm eller pussar och kramar, det är bara tvärsöver, hela tiden! Tur ungen är söt som risgrynsgröt så man kan äta upp honom även när han är smutsig, har satt på sig byxorna bakofram och säger nej, nej, nej hela tiden.

Storsonen har skaffat flickvän och det märks vill jag lova. Var man sådan där när man var femton? *skrattar*

Sagan om den vackra hunden eller hur Ludde fick rabies

(Bilden visar ett mjukdjur som har formen av viruset Rabies, finns att köpa här: http://www.giantmicrobes.com/uk/products/rabies.html)

Idag har vi varit på Matfesten i Skellefteå, ett årligt återkommande evenemang med maten i fokus. Är man lagd åt det håll maken och jag är lagd, är det snarare en fullkomligt överjordisk företeelse där man är närmare dödssynd än himmelriket för frosseriet slår nya rekord varje år!
Jag tänkte som nybliven matte ta med den lilla valpen för social träning, han har aldrig varit bland mycket folk och jag tänkte kolla hur han reagerade.
Han funkade bra bland så mycket människor, cool och lugn, hälsade glatt på både människor och andra hundar. Medan vi åt låg han lugnt under min bänk utan att stressa. Ett bra tecken på en bra mental hälsa tycker jag.

Men..
Ludde-Pumsen min väckte uppmärksamhet. Vi var hela familjen på fem personer, en assistent och två vagnar samt en liten vovve. Alla utom jag och Ludde kunde ta oss fram, för var och varannan skulle stanna för att titta, klappa eller fråga om honom. En kvinna ville ha numret till uppfödaren för hon ville absolut ha en sådan hund!
Till slut var maken tämligen less på att vänta in sin fru och hennes hund, och med uppgiven, men med undertryckt stolthet, sa han:
- Nästa gång vi ska ha den där hundvalpen med oss ska han ha en stor skylt på sig där det står RABIES! Sen matar vi honom med Samarin så det ser ut som fradga i mungiporna, kanske vi får gå ifred då!
Samtidigt log han stolt för han älskar Ludde väldigt mycket (inte lika mycket som jag för det är nog fullkomligt omöjligt. *blinkar*) och var lite barnsligt glad i att vår hund är så himla fin, men det är han. Väldans fin och har en mental styrka och trygghet som gör att jag är övertygad om att vi får en mycket fin hund i familjen när han är äldre.

Ett tråkigt besked är att min bästa väns hund börjat halta och vid röntgen upptäckte man höftledsfel, på en fyra månaders valp, och min vän är inte glad. Inget väldigt allvarligt fel men ändå ett fel som kan ödelägga den framtid hon sett framför sig och sin valp med bl a skydd och annat aktivt arbete. Nu väntar dom på second opinion över röntgenbilderna och sedan vet hon ungefär vilken framtid hunden kommer att få. Livet är inte rättvist.

Var du en av dom som hälsade på världens gulligaste hund idag, då har du träffat tant Ullet! Hej säger jag i efterskott!
I övrigt är det svårt att inse att ens barn blir stora och kärlek kommer in i bilden på allvar. Hjälp!

Hepp och toy, stoppa inte en pinne i din hoj!

Eftersom jag inte verkar kunna få in bilder av

vinsterna jag tänkte skicka ut, så beskriver väl jag dom innan jag skickar dom. Jag kan ju inte vänta hur länge som helst med att skicka dom.

1:a priset är ett gammalt nattlinne från Västerbotten, slutet 1800-tal. Sydd i lakansväv och handknypplade spetsar och en hemlig överraskning!

2:a pris är ett litet gammalt rivjärn i plåt med en porslinsängel till.

3:e pris är ett par vitbroderade runda dukar och en porslinsängel.

Så, nu kanske jag kan få tummen ur arschlet och skicka grejorna, har suttit hela tiden och funderat på när och hur jag ska få in bilder och vem som ska ha tid ta dom osv, nu struntar jag i det och skickar! Tack ni som deltog! I övrigt är det ett pissigt väder! Blä!

Konsten att vara vanlig utan att vara det..

Min mamma är en älsklig individ. En vacker kvinna född i slutet av fyrtiotalet, närapå exakt tjugo år äldre än mig och hon tycker sig vara mycket vanlig och slätstruken.
Nästan hela min uppväxt har jag nog hållit med henne men som vuxen inser jag att hon är allt annat än slätstruken och vanlig. Hon skulle nog vilja vara det men hon är väldigt personlig och speciell.
Hon och min styvfar läste min blogg för ett tag sedan och efteråt ringde hon mig och sade:
- Så synd Ullet att du är fyrtio år och inte tjugo längre. Tänk vad du hade kunnat göra om du varit tjugo!
Hade jag inte åldersnojja före så fick jag det nog nu.

Hon har alltid tutat i oss barn alla människors lika värde till absurditeternas gräns där vi upprepar alla bra uttryck hon gett oss och glömmer bort våra egna önskningar för vissa saker bara göööör man inte.
Men hon har ju naturligtvis rätt, tyvärr..
Aldrig några knepiga epitet på avvikande människor men gärna kommer det en liten norrländsk groda hoppande ur hennes mun lite nu och då, som när hon önskade sig hemhjälp i form av en... nej, det kan jag bara inte berätta högt men roligt var det!
Hon menar väl och är norrländsk, det innebär att det kan bli lite hur som helst med saker och ting, men vanlig, det är hon absolut inte!
En kvinna vars högsta önskan en jul är ett kilo jordnötter och bakpenslar, hon är inte vanlig, bisarr kan hända och excentrisk, men vanlig? Tror inte det, som Pytten skulle ha sagt.

Underkläder, rosor och hångel!

På det glada 80-talet fanns det nya spännande underkläder i alla sorters material, förslagsvis nylon. Polkaprickiga trosor i mintgrönt, högt skurna vid benfästet och med skavig vit nylon, tangatrosor med lika skavig svart nylonspets på höfterna och allt i prasslig nylonsatin som efter en tvätt blev lika grå och solkig som samvetet hos en politiker som tar mutor!
90-talets underkläder kommer jag inte ihåg, kanske beror det på att jag då hade fast förhållande och mest var utan underkläder? En sak kom jag ihåg, en torselett i vit spets (Japp, konstgjort material där också, inte det minsta smidigt utan stelt, prassligt och skavigt!) som hängde med första gången jag och dåvarande fästmannen blev påkomna med att göra sånt som fina flickor och pojkar för den delen, inte gör innan äktenskapet.
Tyvärr fastnade en klack i spetsen och själva volangkanten gick sönder. Kom inte ihåg exakt hur det gick till men så var det i alla fall.
Tvåtusentalets underkläder finns i färskt minne. Då gäller det bomull, bekvämlighet och lätt att ta av och på när man måste akutpinka någonstans. Estetiken (?) har fått ge vika för funktionalitet.
Stretchigt, lättvättat, hållbart och för all del, skönt! Inga volanger, inget rysch-pysch och absolut ingenting i nylon och sträva spetsar bara för att det ska se bra ut innan första tvätten. Kanske är man för gammal, kanske är man för mycket mamma och tvätterska eller så är det helt enkelt så att med tiden blir man tristare. Testa saker bara för att känns som slöseri med tid, bättre köra med gamla beprövade saker som bomull, 60-90° och i flerpack! Eller så skulle man ha haft sig ett flerpack av ovan visade gördel, det verkar mest kroppsvänligt, åtminstone för dom som ska se på en.

Sen inser man att ett förhållande som varit i många år ibland kan te sig lite enahanda, särskilt när syrran ringer och berättar om ett dussin rosor hon fått av sin pojkvän och man vet att ens romantiske lillebror vid ett tillfälle i livet köpte hundra röda rosor till sin dåvarande flickvän. Ja, han är sann och ja, han var kär, bilden där hon står med sin stora bukett i famnen är fantastisk. Här är kärlek att få sovmorgon en gång i månaden. Eller en klapp i baken när man lagar middag.
Strax innan syrran ringde låg ett par och hånglade för fullt i en soffa i nåt billigt såpoperaprogram och hur många gånger ligger en trebarnsmamma i en soffa och hånglar? Få se, nu ska vi räkna..*tiden går, jag försöker komma på när det var senast* *hm, tiden går ännu mer*
Nej, jag kan inte komma ihåg när jag senast låg i en soffa och hånglade intensivt. Det är mer puss-på-kinden-hejdå-nu-åker-jag-till-jobbet-hångel som gäller medan en treåring försöker bryta sig emellan våra ben och vi får tonåringen att vomera spontant på golvet i köket. Nåja vad är lite hångel mot en läckande tvättmaskin, ett skitigt badrumsgolv och en valp som gör små pölar? Ingenting.

Dessutom är nästan allt mitt smink för gammalt, det såg jag när jag städade badrummet igår. Bara en sån sak!

Rabiata treåringar...

Det är inte alltid lätt att vara tre år och ha en massa känslor man inte kan hantera. Pytten har kommit på att han vill välja vem som lägger honom på kvällen men av lämplighetsskäl måste vi ha någon slags tågordning här hemma så vi byter varannan kväll och igår var det min tur.
Pojken var trött, på gränsen till övertrött och kom på att det minsann skulle vara pappa som skötte nattningen.
Tårarna steg i ögonen och raseriet över att inte få bestämma tog överhanden. För en gångs skull drogs jag inte med i hans raseri och lät mig provoceras att bli arg, irriterad och trött, utan jag var rak och fast, det var min tur att lägga honom.
(Han vill gärna byta "läggare" bara för att få ha litet ord med i laget och det går inte, han är tillräckligt bortskämd som det är *ler brett*)
När vi äntligen kommit upp till sovrummet med en svettig, urilsken treåring i hasorna, en treåring som med sin lilla späda kropp försökte spärra min väg genom att slå ut armarna och hålla för dörren *ler än en gång* och tagit fram boken la den lille prinsen sig på min mage och slog armarna om mig, kramade mig samtidigt som han skrek åt mig, grät att jag inte skulle vara där, jag ville inte vara där enligt honom och alla andra saker jag inte ville, skulle, måste, borde osv.
Sen rann sinnet över, han kastade sig upp, stod i sängen och skrek åt mig:
- Gå bort, ditåt!
Medan han pekade mot dörren och hoppade på stället. Visste inte om jag skulle skratta eller fnissa men jag höll mig allvarlig (vet ni vilken bedrift det var, för ungen var så söt och kramgo att jag skulle ha pussat upp honom på stället om han varit tillgänglig för kramar!) och han gick till dörren, demonstrativt slog han i den med all kraft, flera gånger och storgrät.
Sen sprang han ned för trappen och när jag efter nån minut kom ned, hade gråten lagt sig och han kom mot mig, tog mig i handen och vi fick läsa Mamma Mu och Pelle i djungeln, allt under skratt och kramar. Ungen är för underbart söt med sina stora ledsna ögon när han blir arg/ledsen. Vilka vackra ungar jag har, är det som dom säger, vackert barn, likt varken mor eller far? :-)

Hur är folk funtade?

Just nu sitter jag och tuggar fradga i ren frustration och irritation. Stora sonen har varit iväg med sin far under helgen och nyss kommit hem. Vad han berättar för mig gör mig fullkomligt mållös men också gräsligt förbannad!

Där dom varit fanns en annan familj, tre barn i 15, 12 och något års ålder, tre vuxna människor, min son och någon femtonåring till. Ena femtonåringen där, tillika släkting till min son, får enligt överenskommelse dricka alkohol tillsammans med sina föräldrar!!
Sonen och de två andra pojkarna ror ut på sjön, sonen har årorna och den ena femtonåringen har fått med sig en öl ut i båten och föräldrarna vet om det utan att säga till!
Hur är det möjligt?
Jag är mållös, stum och förtvivlad.
Storsonen vet om att denna pojke har problem, röker, snusar, har problem i skolan m.m men han var förvånad när han kom hem, det var bland det första han sa efter att ha sagt hej.

Hur kan man släppa ungdomar så långt att man tillåter sin nyligen fyllda femtonåring dricka alkohol hemma? Jag fattar det inte. Röka är en grej, snusa en annan men sprit och alkohol? Vad sedan?
Storsonen har hört sin släktings bravader och det är väl inte någon rolig "läsning" direkt för pojken är ung, men watta fäck, hur kan vi som vuxna dricka alkohol och samtidigt bjuda våra barn? Kan nån förklara för mig? Hur är det möjligt?

Sonen har varit utan godis i över fem år nu och är stenhård i sin egen disciplin, på gränsen till extrem och han har sagt att han inte ska dricka, röka eller snusa innan han fyller 18 och jag tror honom, jag tror också han kan komma och berätta för mig om det skulle hända nåt sådant, för han berättar allt, positivt som negativt, och det känns skönt med sådan kontakt.
Inte känns det fullkomligt lugnt och skönt att skicka honom till pappa när de åker på äventyr där ingen är nykter av dom vuxna och sedan ger alkohol till barnen? Vad härnäst?

Dagens vedermödor och mysskratt inombords..

Jag for som sagt var in till stora staden för att få skåphyllorna att eka mindre när vi öppnar dom. Tio kilo mjöl, tjugo burkar champinjoner och krossade tomater, ett par kilo fisk, kebabsplitt, storpack shampo och en hel del annat hamnade i korgen. Betalade (inte glatt kan jag säga för kalaset blev dyyyyrt!!) och när jag står och packar ihop åtta kassar mat, kommer en gammal tant förbi och stirrar på all mat som ligger på bandet. Hon harklar sig och säger:
- Det där var mycket mat det. Vad kostade det? Nog var det åtminstone femhundra kronor i alla fall?
Säger hon och tittar nyfiket på mig. När jag svarar att det gick på det dubbla plus lite till, kikar hon än en gång ned på maten och säger:
- Ja, ni är nog en stor familj..

Inombords log jag lite, för jag känner igen min mormor i henne. Handla reserver och fylla på frys mm kostar pengar men i gengäld kostar det andra mycket mindre andra dagar. Men det är nog svårt för äldre att hänga med i kostnadsökningarna och nog syns den lågkonjunktur vi trillar in i nu, i börsen som flygande malar ur portmonnän när man öppnar den.

Dagens tips från mig till er:
* Ät ALDRIG en Tenor salty! Den ger en för aktern mindre smickrande ljudeffekter! *håller en hand för rumpan*

* Försök inte skynda på en tonåring för att bära ut en valp för bajsning, det slutar i skurborste och mopp!!

* Se inte Trinny och Susannah diskutera ålder och hängande ögonlock, puffig hud och knäveck, du inser snart att din kropps ålder inte längre är fyrtio utan åttiotre och att du är i kraftigt behov av ett ögonlockslyft för att ens kunna öppna ögonen när du är fyrtiofyra! *skriv upp på-att-göra-listan*

Hallelujah!

Här kommer skatteåterbäringen!
Plånboken gapar tom och konservburkarnas rader glesnar, barnen äter kott och vi dricker morgondagg för att klara kassakistan men äntligen kommer det några väl behövliga sekiner i portmonnän!
Nej, riktigt så illa är det inte men nog känns det rätt skönt när lönekontot helt plötsligt har en ny insättning, det smärtar inte direkt.

Idag ska jag göra reklam för en blogg

Ska ta det som en vana att göra det lite nu och då, reklam för någon av mina vänners bloggar eller bara en blogg jag trillat på ute i cyberrymden. Först ut ska min vän Maria vara, en superhärlig tjej med skinn på näsan, hjärtat på rätt ställe och med en humor jag gillar, dvs den är lika ironisk, cynisk och sjuk som min. Härligt!

Hennes blogg: En irrande virrhjärna vilse i viljan finns här.
I övrigt har jag inte hunnit med att fota vinsterna, små valpar tar mer tid i anspråk än jag trodde. :-D

Vinnare i min tävling:

Vinsterna presenterar jag ikväll för jag får inte in bilderna utan hjälp av maken. Vinnare av presenterna är:

Ninnibeth, vinnnare nummer ett

Monica, vinnare nummer två

Loppran vinnare nummer tre!

Maila mig era adresser och namn på ulrika(snabel.a)tervento.se


Grattis och kram till er som deltog!

Man måste skratta!

Hur jag än gjorde blev bokstäverna gigantiska i förra inlägget, se det som en gratulation till er som vann hellre än som att jag är helt rudis på datorer och html:kod. *blinkar och hoppas det här ska se ut som nåt vettigt*

Sista chansen att vara med i utlottningen av

tre små priser, nåt rivigt, nått vitt och nåt alldeles underbart! Leta igen rätt inlägg och lägg en kommentar så deltar du i utlottningen! Lycka till! Nej, Ludde är inte en del av priserna! *fnyser*

MIn lilla Luddelump!

Det här är mammas nya lilla älskling, min tröst och min kärlek under dystra dagar och ensamma stunder, min alldeles egna lilla Ludde-Pudde-Ludde-Lump.

NU har Lude-Pudde-Lumpe-stumpe-lumpe-puddeluddeliplutten kommit hem

till oss. Just nu ligger den vackraste och sötaste valpen i världshistorien på en madrass och sover lite, det är jobbigt att byta hem ska ni tro. Maken ska få ta kort med I-phonen och se om vi inte kan få över några bilder till bloggen ikväll. Han är mattes nya lilla godisrumpa! Absalut!