fredag 31 oktober 2008

Fick min rehabutredning idag

och det var väl inga konstigheter direkt. Fick omdömen om min begåvning, den var visst inte helt dum den, min muskelkraft var under min egen bedömning och det var ställt utom allt tvivel att jag inte skulle arbeta mer än de 25% jag gör idag och att jag ska genomgå ny utredning om två år. Detta är mycket komprimerat men ordalydelsen är ungefär den. Får se vad försäkringsläkaren kommer att säga om utlåtandet dock.

torsdag 30 oktober 2008

Önskejul är just önskejul..


Jag när en barnslig dröm om julen, den verkar vara evig och den verkar vara samma, likadan varje år. Nästan varje år är det diskussioner om vem som ska vara var, hur, med vem och när det ska köras, hur det ska köras, var barn ska vara och så vidare i oändlighet amen. Min dröm är ju fler desto bättre, det ska vara mycket barn, mycket folk, mycket att äta (mindre sprit att dricka i och för sig *S*) och rött och mysigt med tända ljus hela kvällen.
Dessa förväntningar har jag med stigande ålder insett inte alls är realistiska. Kalla mig gärna barnslig och naiv men watta fäck, en kvinna måste ha drömmar också! Eftersom vi har Plorp kan vi inte åka 14 mil enkel väg t ex hos mina föräldrar, för att fira jul på annan ort, det är svårt med Plorps autism och ADHD att vara hos andra alls för han blir väldigt orolig, otrygg och det är mindre roligt för oss eftersom det blir vi som får springa och hålla koll på att han inte river huset. Sen går det inte att sova över heller och ingen anmäler sig frivilligt för uppstigning kl 4-5 på juldagsmorgonen och då blir ju hela meningen med avslappning, julfirande och roligt totalt meningslös. Vi är mer uppstressade, mer jagade och mer trötta än någonsin när vi varit borta med Plorp på något evenemang. Bättre stanna hemma.

Vi har mist en del vänner och en hel del umgänge med släkt, sedan vi fick Prins Plorp i Lingonskogen. Några kan inte förstå vilket jobb det är 365 dagar om året med honom, inte heller att vi faktiskt vill hälsa på men kan inte. Andra har hajjat det där direkt, det är självklart, vill dom umgås med oss kommer dom till oss utan att räkna på antalet gånger de varit här eller när det sist var. Det är urskönt! Vi bjuder gärna på middag tio gånger på raken om det betyder att vi får umgås med sköna människor och ha roligt, än att sitta ensamma helg efter helg.
Men det är inte självklart för alla, det vägs, mäts och ska vara exakt lika för alla och vi kommer aldrig att komma dithän att vi kan gå bort lika många gånger som vi kan bjuda in. Vi kommer att ställa in besök pga sjukdom i framtiden, vi kommer att behöva gå hem tidigare, vi kommer att behöva vara jobbiga men inte för att vi vill utan för att det är vår vardag, det är vår verklighet.

Så i år har vi sagt att den som vill träffa oss på julen måste komma till oss. Jag brukar bli så besviken varje år över alla diskussioner och kompromisser över vem som ska komma till vem av alla släktingar, så i år är det frivilligt. Vill man träffa våra barn, oss och fira jul med oss, måste man för Plorps skull komma hem till oss. Duger inte det, ja, då firar vi julen själv i år. Kanske jag då kommer närmare min drömjul när jag ger upp drömmen om att ha alla omkring mig?

Alltså, man får lämna kommentarer

även anonyma och dom behöver inte alltid vara insmickrande snälla utan raka och ärliga! *blinkar* Ser att det är över hundra som kikat in på min hattbild och bara några som kommenterat, tycker ni jag ser gräslig ut, säg det då! *flinar* Det är kul med kommentarer nämligen och jag är glad åt kommunikation jag! Kram!

Tanten har hatt!



Som sagt var, bildbeviset på att jag var i Stockholm helgen som var, att jag investerat i en hatt och att det var ljuständning i Kungsträdgården för bröstcancer och andra cancerdrabbade där! Se och njut, kräks, vomera kraftigt, lidelsefullt och med eftertryck, ha det som varnande exempel men copyrighten ligger hos fotografen. *blinkar*

onsdag 29 oktober 2008

Simply Red till Sverige



Jag hoppas verkligen att maken hörsammar mina enträgna mail om att fixa konsertbiljetter dit, den enda konsert jag verkligen vill fara på, för jag är inte någon konsertmänniska direkt. Lyssna och njut!

Vem dödade katten?

Vaknade vid fyra-tiden av att någon lagt en död katt i min säng. Snarkade gjorde den också. Högt. I det totala mörker som råder i vår sängkammare försökte jag sömndrucket lokalisera var den döda katten låg och varför jag inte sett den innan jag gick till sängs och frågan var: Har vi ens en katt som kan vara död?
Snarkningarna gick över till pysningar och den döda katten började mer likna en lättare blåsning när jag tänkte efter. Trevade försiktigt, man har väl sett CSI och vet hur otäckt det kan bli med döda saker i sängar, över täckkanten och insåg att det var bara maken som lekte snarkofag och död katt. Han är förlåten, däremot ska vi ta en diskussion om katten.

Något som gjorde min tidiga morgon extra ljus!


Gick in på bloggen En häxa på vift och fick se ett inlägg från en av mina cybervänner. Det rörde mig till tårar faktiskt och i jantelagens Sverige ska man ju inte visa fram sig men det här tänker jag visa ändå trots att det nog får någon att tro att jag är självförhärligande men ärligt talat, det känns gott när någon säger något gott om en. Hon har egenhändigt, jag som är en fullkomlig teknisk idiot är mer än imponerad ska jag säga, gjort en prisrosett i Photoshop och jag är otroligt rörd över att hon lagt ned den tiden på _mig_. Tack!

tisdag 28 oktober 2008

Ingen panik, ingen panik!

Jul kommer även till skitig stuga! (hoppas jag!)

Inser att julen börjar nalkas med en faslig fart. Jag menar, vi har just gjort bort midsommar va? Är det redan dags att kamma blombladen ur håret och stoppa dit änglahår och tomtebloss? var tar tiden vägen? Vem äter upp den och varför finns det svarta hål dit omaka strumpor åker? Ja, jag står frågande!

Måste skriva någon slags minneslapp om vad som ska göras och sedan pricka av allt när det är färdigt. Om jag känner mig själv kommer jag att göra bort några poster, strunta i lappen, koka knäck och sedan skita i allt annat. Men jag säger inte att det blir så i år, i år kanske jag verkligen kommer att slå både mig och alla andra med häpnad över effektivitet, rationalitet samt utförandegrad? Vem vet egentligen? Nåja, bara sätta sig ned och börja tråckla ihop en lista, eller köpa lite glögg och strunta i skiten...

måndag 27 oktober 2008

En ny parfym i som ägodel..


Tillbringade helgen i Stockholm som sagt var. Maken är engagerad i dom lokala Företagarna och de hade anordnat den årliga resan till Stockholm på ett utmärkt sätt. Måste säga att allt var över förväntan helt klart.
Om man är en trött och på nästan alla sätt utbränd och vidbränd småbarnsmamma vars ordförråd sinat till: Nej, Kanske, Sluta, Nu ska vi äta och Vem åker till sjukhuset? är en helg med goda vänner (ja, dom har blivit det med tiden), träffa en Aff-kompis och äta god mat, se på musikal, mer än en lisa för själen, den är ett måste och en uppenbarelse av sällan skådat slag. Mer sånt åt Ullet!

Vid nåt tillfälle läste jag en enkät på samma föräldrasajt och någon talade om sin parfym Clean cotton. Jag blev nyfiken men maken är astmatiker så parfymen har jag fått lägga på hyllan. Hittade Clean hos Åhlens City och blev fullkomligt såld. (Kanske det är billigare och lika bra att ta några droppa sköljmedel på fingret och peta bakom örat, vad vet jag? :D) Maken följde med och luktade, han tyckte den här luktade godast och det tyckte jag med, så den följde med mig hem. Inte fullt helt gratis var den men jag är mer än lycklig! Äntligen en parfym jag kan använda. Hoppas bara få tillräckligt många tillfällen för det framöver. :)

lördag 25 oktober 2008

Gör upp med mitt förflutna!

Är man som jag begåvad, förbannad, utsedd eller på annat sätt utrustad med mjölkbehållare modell XL redan från tidig ungdom kan det ibland behövas en lite operation. Fick bröst tidigt och det var inte av en liten, behändig modell som lätt kunde döljas, hanteras eller ridas med. Nehej, jag fick jätterattar! Gigantiska badbollar till en liten och tanig kropp och det behöver man inte vara direkt geni för att räkna ut att stora rattar, tunna axlar och smal nacke gör ont, mycket ont! I april 1984 träffade jag skolläkaren och i juni, på min födelsedag samma år gjordes en bröstreduktion. (Det de lämnade kvar efter 3,6 kilo var ändå en strl C-D kupa!)

Nåja, 1984 var en av de i min hemkommuns modernaste plagg swettisar eller stora t-shirts med Musse Pigg. Någon sådan kunde jag inte ha för då rymdes inte mina bröst helt enkelt. Men efter operationen skulle jag minsann få gå på H&M och köpa vilka tröjor jag än ville ha. Jag ville ha en vit långärmad swettis med silvertryck av Musse på. Men min kära och ömma Moder ansåg det vara vettigare med ett par t-shirtar och några linnen för samma pengar och idag skulle jag nog ha valt likadant som mamma men då var jag besviken. Idag har jag gjort upp med Musse Pigg! Han fanns på Lindex Generousavdelning och äntligen har jag min silverMusse! Känner mig som Earl, bockar av på min lista över saker jag borde göra för mitt karmas skull. One down, several to go!

torsdag 23 oktober 2008

Avdelningen tips för tankspridda och mindre begåvade!


Förvara inte myggstiftet/roll on:et i samma fack som du har din vanliga roll on, kan berätta att det är väldigt myggfritt under mina armar idag!

Ge dig själv ett utvik i födelsedagspresent!

(länk till reportaget här:expressen.se)
Brukar din make eller maka har svårt att hitta rätt presenter, är du trött på att få lakan, samma parfym år efter år eller är du bara urled på de pliktskyldiga presenter folk kommer på bara för att?
Då rekommenderar jag dig att ge dig själv ett utvik i present! Jag ska göra det när jag fyller 41 år, det vill säga nästa år. Klart kärringen ska ha ett utvik! Herregud, det är väl den ultimata presenten, va?
I mitt fall lär det inte bli bara ett utvik utan flera sidor om vi ska ha med hela magen, och man får själv klippa och klistra ihop sidorna för att få en helhetsbild, men jag tycker ju att pysselvågen som är just nu också måste få ett utvik att tala om. Kära nån, det är viiiiiktigt att vara smal och vacker, att det inte syns att man åldras och det är bra för respekten att göra lite utvik här och där, det måste det vara för många gör det och tusen miljarders flugor kan inte ha fel, bajs är gott!

Så på med strumpgördeln flickor, lyft rattarna från navelhöjd, nu ska vi vika ut oss, som en _gåva_ till oss själva. Undrar vem som är förd bakom ljuset jag..

onsdag 22 oktober 2008

Å hej och hå, en utmaning jag inte kunde låta bli, den

som vill tar med sig den till sig:

1. Vem är du? Beror på vem som frågar och som svarar
2. Attityd: Allt beror på en orsak, det gäller bara att se den
3. Ålder: 40
4. Jobb: VD i bolaget Hemmet samt pers.ass till Plorp, min nioårige son
5. Hemsida: Nopp!
6. Du kommer från: Lycksele
7. Du bor: i en Västerbottensgård
8. Mentalitet: Positiv
9. Civilstatus: Gift
10. Stjärntecken: Tvilling
11. Mac eller PC?: Dator, dvs MAC
12. Din bästa egenskap: Positiv
13. Din sämsta egenskap: Naiv
14. Husdjur: Ludde, en liten blandrasvovve
15. Familj: Man och tre barn
16. Kroppsdel du har mest nytta av: Huvudet
17. Kroppsdel du tycker bäst om: Huvudet
18. Jag sover: inte så bra och gärna tidigt
19. Djur jag är lik: Blandning mellan hund (trogen, lojal och vanvettigt lätt att lära) och en fiskmås (lätt korkad) och med en ysterhet som en nyutsläppt kalv på grönbete
20. Tror du på något? Ja.
21. Frisyr: Inte att tala om, jag har frihäng även där..
22. Hårfärg: Musbrunt med slingor och grå utväxt, helcharmigt, helcharmigt på min ära. *not*
23. Ögonfärg: Blå
24. Skostorlek: 39
25. Gillar: Kärlek
26. Ogillar: Ignorans
27. Favoritmat: Sånt som maken gör
28. Favoritglass: Pistageglass från Spanien
29. Favoritdessert: Allt med nötter och grädde går ned
30. Favoritdryck: Cola
31. Gillar du godis?: Tyvärr ja..
32. Isåfall vilken sort? Choklad och lakrits samt viol!
33. Favoritdrink: Cider om det ska vara
34. Favoritfilm: A fish called Wanda.
35. Favoritdag: Fredag och måndag.
36. Favoritklädesplagg: Ingen aning
37. Favoritbok: Dagarna med Morris
38. Musiksmak: Rn'B, soul och klassiskt. Allätare utom metal, fushionjazz o hårdrock/punk
39. Favoritdoft: mint
40. Senast film på bio: Mamma Mia
41. Älsklingsfärg: lila och vitt samt grått o beige o... ja, osv....
42. Skulle aldrig ta på dig: Stringbikini
43. Vad ville du bli när du var liten?: Arkeolog
44. Blev du det?: Nej, inte alls, tyvärr
45. Sportbil eller familjebil?: Sjusitsig familjebil
46. Katt eller hund?: Hund
47. Fobier?: Ja, hur många??
48. Deppig eller glad?: För tillfället en grunddepp men rätt glad i övertonen
49. Politiskt insatt?: Tidigare ja, nu inte så mkt
50. Värdesätter du ärlighet?: Ja.
51. Brukar du dra "vita lögner"?: Väldigt sällan
52. Har du pojkvän/flickvän?: Äkta man.
53. Är du kär?:Jepp jepp, i samma man
54. Vem/vilka vet mest om dig?: Make o min syster samt mina bästa vänner.
55. Vad har du på dig just nu?: Svarta capribrallor m brodyr, en rosa t-shirt o svart kofta
56. Märkeskläder eller secondhand?: Ingetdera
57. Hur många par skor har du?: Ingen aning.
(tog bort rena sexfrågor, dom är jag inte intresserad utav!)
61. Du blir glad av: Omtanke som går utanför det vanliga
62. Du blir förbannad av: Folk m förutfattade meningar o som går in för att vara elaka med andra
63. När ingen ser dig: inte så mkt mer än sitter framför datorn, en o annan fis kanske? *blinkar*
64. Du kommer till himlen / helvetet: Hoppas på det förstnämnda

Ska göra om i sovrummet

Äntligen har vi fått i alla fall halva tummen ur rumpan! Under ett par månaders tid har vi försökt göra om i storsonens rum med blandat resultat. Igår blev det klart och inflyttning skedde. Då frågade maken om det var mycket grundarbete kvar att göra i sovrummet vårt. Vi, läs jag, rev ned dom fula aprikosblommiga tapeterna för flera år sedan och kvar blev en charmig gröngrågulrutig knottrig tapet. Urk! Eller dubbelurk för på golvet ligger en brun plastmatta som ser ut som gulnad furu, två av väggarna är i gulnad furu och gamla tapetrester sitter lite här och där kvar på den åttiotaliga väggen. Vårt sovrum inbjuder inte till varken fotografering eller myspys vill jag säga! Bäst att smida medan järnet är varmt, tapetklistret i tapetmaskinen så nu sitter jag och kikar in tapeter. Jag vill ha vitt, grått eller brunt, maken vill ha blått. Då blått är en av dom få färger jag verkligen inte tycker det minsta om (tillsammans med orange *rysare*) är blått ingenting jag kan tänka mig leva i, tyvärr. Har hittat en fantastisk tapet från Laura Ashley, nummer ett här. Den vill jag ha, sen målar jag furun vit och vi lägger ett valnötsmönstrat golv till eller ett vitt, det tror jag blir suveränt. Däremot har vi en liten smärre detalj i sovrummet som inte är så kul, nämligen vår säng! Jag hade tänkt mig en gammal gustaviansk soffa som säng istället för den fula och helt enkelt groteska sak vi har idag i gulnad betsad furu. *hämtar kräkspåsen* Så nu frågar jag er: Vilken tapet är finast? Jag vill ha gammaldags mönster, inget futuristiskt och inget randigt om det inte är lite snirkelsnirkel i, så det är ingen ide att ni kommenterar medaljongmönstren. *blinkar*



Min absoluta favorit! Kärlek vid första ögonkastet och jag är beredd att resa till England för att hämta hem dom!

Kanske lite för kissgul? Känns rätt trist i den här färgställningen men skulle funka..

Me like the mönster! Men en aning för mycket blått i tonen kanske?



Den här är mycket gammaldags i sin utformning men jag vet inte om den känns helt rätt heller. Men gustavianaren skulle passa mycket bra till!


En annan favorit, den i grått (fick inte in den bilden här) var mycket snygg. Lite duvgrålila-aktig och inte fel. Men som sagt var, gustavianaren passar ju inte med grått, den är mörkt brun och har hört till detta huset för länge sedan, det känns inte som om jag vill måla om den heller. SÅ, ärliga kommentarer tack, vilken tapet tror ni på?

fredag 17 oktober 2008

Migrän måste vara himlens sätt att säga nej!

Nu är det bra, ge dig ditt eländiga lilla kryp!

Maken har varit bortrest mycket på sistone, barnen på fritids och dagis på dagtid men hemma kvällstid. Det känns i kropp och själ måste jag säga. Sen saknar jag den lilla buffeln vilket ibland kan förvåna mig storligen och andra gånger är det fullkomligt obegripligt att jag kan ens tänka ordet tjurskalle, knäppgök och sucka över karlsskrället. Det är konstigt hur kärlek känns.

Gick och lade mig med en begynnande huvudvärk och den blev bara värre under natten. Till slut gick det inte längre, kändes som om högra ögat skulle tryckas ut ur sin håla och skallen vridas av sin nacke och mådde illa som en gnu så jag fick ta lite smärtstillande. Tyvärr är inte smärtstillande helt fungerande men det tar i alla fall av alla toppar och det räcker för att få sova en stund. Inte alltför länge för jag var tvungen att hoppa upp för att köra Pytten till dagis för maken hade inte möjlighet och sedan ringa till utredarna för rehab och be dom att skjuta på genomgången av utredningen, och sedan krypa i säng igen för att få bort det värsta. Nåja, jag är väl inte värst an idag men är rätt säker på att migrän är kroppens eller himlens ;-) sätt att sätta ned foten och säga: NEJ, nu är det bra!
Nu gäller det bara att lyssna lite till på kroppen och ta det lugnt idag. *ler stort*

onsdag 15 oktober 2008

Och nu till lite inredning!

Det har varit alldeles för lite inredning på den här bloggen på sistone, ja, t o m sedan den startade, det tar jag igen just nu. Har världens fulaste säng alla kategorier. Den är syrabetsad, repig efter oräkneliga flyttar och så där vansinnigt tråkig att när man ser den är inte lusten att hoppa hejsan i sänghalmen det man tänker på utan på att just sova och kanske låta bli att tända en lampa därinne. Hittade lite sängar jag kunde ta emot utan att det gjorde ont när jag surfade runt. Hoppas ni njuter av dom precis som jag gör..




Den här hittade jag på www.whitefurnitures.com, design från A.America. Känns som något från en sagobok, Harry Potter eller Mary Poppins, det tilltalar mig. Skulle vara kul att äga nåt som inte är så vanligt här i Sverige men Norrland är väl inte direkt inredningens Mekka.




Den här är från samma ställe, A.America och är mest bara svulstigt tjusig men varför ska sängen vara enkel? För att vi ska hålla oss inom ramen för moral, etik och sunt leverne? Fram med tagelmadrasserna vänner... Nej, sängen ska vara sensuell, rolig, härlig och inbjudande att ha kul i. ;)
Den här var bara härligt romantisk, egentligen lite för mycket men jag gillar skålformen på gaveln vid fotändan. Härlig! Den här kommer också från www.whitefurniture.com och designen är från: Stanely bedrooms. En dröm att sova i hoppas jag.

tisdag 14 oktober 2008

Vi tror på vaccination, Gud Fader och en allmän kollektivanslutning!

1988, sista dagen på sportlovet, höll jag på att mista min lillebror i en allvarlig olycka. Det som hände då önskar jag ingen människa. Någon krisbearbetning fanns inte att tala om, vi som familj lämnades åt vårt öde och än idag påverkar denna händelse mig. När man varit med om nåt stort, tungt och många gånger traumatiskt, tror man att ens liv på något sätt blir vaccinerat mot ytterligare elände, hemskheter och olyckor. Det kan liksom inte bli värre. Det kan det.
Under åren som gått sedan jag satt vid min febersjuke, skallskadade lillebrors sjuksäng medan vi räknade minuter som gick innan de fick ned febern och den allvarliga reaktionen på penicillinet, har jag varit med om flera stora saker som inte borde hända , inte om man tror på ödet, en uträknande rättvisa där man har debet och kredit i olycka och lycka.


Nåt sånt finns inte.
Man är inte garanterad en Lotto-vinst för att man haft en make som dött i cancer, eller att resten av ens liv ska levas i fullständig lycka bara för att man redan sörjt ett barn som dött, överlevt en svår sjukdom eller på annat sätt varit med om något hemskt. Lyckovaccin finns inte.
Det är krasst, det är otrevligt att tänka på och jag borde kanske vara Syster Lycklig och klappa medhårs men jag gör inte det. Även om sannolikheten är mindre att man vid flera tillfällen i livet ska råka ut för saker som är jobbiga när man redan genomgått en hemsk sak, är det inget vaccin mot ytterligare elände.

Jag har trott mig vara vaccinerad, för jag har redan suttit där, sörjt, jobbat mig igenom sjukhus, vidrigheter, skallskador, läkarbesök, motsättningar m.m m.m. Men det var inte så.
Jag fick möta det igen, och igen och igen.
De senaste tio åren har gett mer otänkbara saker än vad som borde vara rimligt kan jag tycka, men jag vet att det är ingen garanti för att jag ska slippa cancer, maken inte kör ihjäl sig och att mitt yngsta barn förblir frisk och hälsosam.
Så trist är livet. Man talar om trygghetsnarkomani, jag tror vi förlitar oss på att vi ska ha det rättvist, noga fördelat mellan godheter och prövningar. Det är orättvist och det är allt annat än kul, men jag är krass här.

Det enda vi kan göra är att inse att det är hur vi tar det hela som spelar roll, som gör en skillnad. Inte fråga om att vara duktig, eller kunna lida bäst eller mest, utan göra det mesta utav det man har, oavsett vad man har. Våga leva i ovissheten om vad som kommer bakom nästa hörn i livet och ändå leva fullt ut varje eviga nu-minut. Boka ingen tid för lyckovaccin, du lurar dig själv.

En blogg som berör och som berört mig: http://vimmelmamman.blogg.se. En vacker kvinna i sina bästa år, en sådan man ser på stan och som ser ut som lyckan självt men som lever i sin värld med cancer. Skithögar får vi alla av livet, de är bara olika stora och det är bara att greppa sin spade och börja gräva.

Tanten är less!


This tant has had tillräckligt nu! Jepp, denna styvstärkta kärring mot strömmen eller med strömmen eller in i strömmen (utrymme för egna tankar och önskemål om kärringen) has had it! Kunde jag skulle jag springa fort som attan, hoppa upp så magen dallrade och göra en sidekick som skulle skrämma viss form av avföring ur några.
Men nu är jag en styvstärkt kärring med mormorskomplex, så jag nöjer mig med lite fuck-you.
Alltså önskelistan är som sådan:

* Alla tonåringar utrustas med empati, sinne för humor men också med en lust att städa och plocka upp i sitt rum. Alternativt förbjuder vi tonåren från år 13-år16/17 då de kan tänkas tänka själva igen. Alternativt säljer vi dom. På slavmarknaden, eller som tidsfördriv för masochister.

* Treåringar utrustas INTE med egen vilja. De ska sitta ned och se glada, nöjda och leende ut medan de lägger pussel. De ska inte vilja breda mackor själva, leka med hunden så hunden mer ser ut som en våt trasa och de ska inte kunna säga ordet nej.

* Plorpar ska vakna tidigast kl 6 om mornarna, maken stiga upp med ett glatt: Sov du kära du, jag tar honom. Sen kommer jag ned till dukat bord och glada miner. (läs den tidigare noteringen)

* Tvätten tvättar sig själv, det ser inte ut som Jerusalems förstöring hemma hos oss, hunden har blivit helt rumsren och själv ser jag ut som en fotomodell och är minst sagt underskön, samt frisk inte minst.

* Morfar lever fortfarande, vädret är bra, pengarna rullar in på bankkontot, alla surdegar som ligger i minnets gömda vrår löser sig av sig själva utan att jag blir obehagligt påmind om deras existens.

* Huset renoverar sig självt under natten, kamraterna vallfärdar hit och jag får en hobby. Är det mycket begärt?

Nej, kärringen här är trött på upprepningar, trött på samma samma samma hela tiden. Det är samma fula fejs som ser på mig i spegeln på morgonen, samma illaluktande mun som ler mot mig innan jag borstar tänderna och int' i fan blir jag vackrare heller med åren, bara klokare och bara det är ju vulkanvarning på. Fula, kloka tanter är det skottpengar på har jag hört. *blinkar*
Hur står man ut att plocka samma saker varje dag utan någon belöning? Var får man belöningen? Får man nån för trogen tjänst i leksakernas spår? För att man stiger upp varje morgon och inte gråter, eller åtminstone inte ser ut som om man ville begå harakiri med tandborsten? Nej, kärringen är trött, less, förbajjat trist, tråkig, sur, irriterad, inte ens choklad hjälper längre, ge mig droger, nåt att tugga på, nåt som får vardagen att kännas som himlastormande sex där man i princip ligger avsvimmad i en halvtimme efteråt! Det behöver inte ens vara som himlastormande sex, det kan vara som en liten, liten kittling bara, en liten skön kittling. Inte som en vandring mot evigheten och vidare, mot avrättning, elände, sorg och misär, irritation och frustration. Kärringen är trött, nu får banne mig jag bli roligare!

Förnedringskassan....

Jag har inte tänkt skriva så mycket om den men då jag nu varit på rehabutredning under visst många dagar kan jag säga att det känns inte mycket bättre. Ett superbra stöd har jag fått av mina utredare, det känns verkligen som om man blivit sedd, de har förstått och alla varit djupt eniga. Skönt!

Känns dock trist att med skattebetalarnas pengar gjort en utredning där det redan finns läkarintyg från olika håll men det ska göras för att göras. Nu är det gjort i alla fall. Får se vad Förseningskassan säger om utfallet bara. En tid i väntan.

torsdag 9 oktober 2008

Snor rakt av här, saker ni inte visste om mig, eller så vet ni dom men låtsas inte om dom, eller så är det nåt annat fel på er. *flinar*

1)Tre saker om dig själv som du är stolt över:
Barnen!
Min hjärna
Mina ögon

2)Som vän är du?
Lyssnande
Snäll
Obrottsligt lojal

3)Är du bra på?
Glömma saker
Baka bullar
Hitta hem och tillbaka, lokalsinne heter det visst
Glömma saker
Latinska ord
Prata

4)Är du avundsjuk?
Händer sällan, det är mer av en slags vemod jag ser andra "ha" saker eller liv jag "vill" ha. Inte avundsjuka. Jag vet ju var min gräns går. Jo, jag är avundsjuk på en sak! Kvinnor vars hud inte blivit grådassig, trist och alldeles meningslös. Jag menar, hur strålande radiant är man numer? *försvinner in i tapeten och leker Murre Grå*

5)Öl och pilkastning eller discomusik och dans?
*Asgarvar* Ja, ni, öl är inte mitt gebit o kasta pil, innebär inte det tålamod och sånt har jag inte mycket av. Det får bli disco och dans, dans gillar jag. :D

6)Tränar du?
Ja, jag tränar inför istiden och nödåren och äter därför upp mig och tränar på att överleva på mitt eget späck! Jag verkar vara i toppform när kriget kommer. *blinkar*

7)Det första du gör på morgonen?
Försöker att undvika att göra hunden till matta nedanför sängen, öppnar Plorps säng och manövrerar oss ned till nedervåningen.


8)Hemlig "förälskelse"
Björn Gustafsson! Tydligtvis är det så illa för han dyker upp med jämna mellanrum i mina drömmar och då jag inte annars är förälskad och inte ens hemligt, får det bli Björn, även om det känns närapå barnförbjudet och olagligt. *huuu*


9)Hatar du med dig själv?
Att jag glömmer saker, att jag inte är den jag varit tidigare, att jag har en förmåga att stänga av ibland och att jag inte alltid hänger med i vad jag säger så jag säger vad jag tänker och inte tänker innan jag säger, det är illa. Folk kan ta illa upp. Annars är det väl att vara skraltig och skruttig.. *fnyser* Det avskyr jag.

10)Mest märkbara tantvarning?
Nedtryckt basker, Lovikkavantar och stickar sockar, börjat lyssna på barndomsmusik, se på unga mammor och pappor som ungdomar. Ja, tantvarningen är här. :) Har också funderat på en enkom servis inför julen. Mucho biggos tantvarning här!

11)Vad skulle du vilja göra mer på din fria tid?
Ha en hobby, resa, se bio, gå på teater, umgås med vänner...

12)Något nytt projekt på G i snar framtid?
Renovera, renovera, renovera... *Suckar*

13)Nåt som du SKULLE VILJA göra, men som aldrig får tillfälle, tid, råd med?
Leja bort, resa långt bort, bygga orangeri.

14)Det bästa med att ha barn(om du har):
Att dom är mina, att jag fått dom ur min egen kropp som annars inte är mkt att hänga i julgranen även om den är rätt kul att hitta vissa barnförbjudna kvällar med maken. *blinkar*
Att man med varje barn får uppleva världen på nytt, ur just deras ögon, att få följa barnet in i livet. Vilken ynnest!


15)Är du pinsam ibland?
Säg någon gång jag INTE är det..

16)Person som du avskydde i skolan?
Inte då men nu.. En tjej som var rena hemskheten mot mig men det är först i vuxna år jag förstått ur genomtänkt elak hon var. Sen blev eländet lärare.. *himlar med ögonen*


17)Hångel på första dejten?
Hångel? Grova kyssar och klia varandra under tröjan? Tror inte det, är ingen grovhånglande första dejtare tror jag. Är dock tretton år sedan jag dejtade senaste så vad vet jag? *rynkar ögonbrynen o ser frågande ut*

18)Bästa killkompis?
Flera, flera på nätet.

19)Vad gör du på helgerna?
Tar hand om barn, umgås med familjen, handlar mat, städar, försöker vila och umgås med familjen. :)

20)Livsdröm?
Inga för egen del men jag hoppas att mina barn ska få vara friska så länge det bara går, att få behålla Plorp frisk och levande så länge jag bara kan och att MS:en inte ska skörda några lagrar hos oss.

Miiinne, jag har tappat mitt minne, det är inget därinne, det är alldeles tomt! *Skrålar som Elaine Paige i Cats*

När man bränt sönder hela proppskåpet och mest av allt skulle behöva starta om från början i ett "nytt hus" men inte kan det, är vägen tillbaka rätt svår. Vid fyrtio år fyllda har jag ett minne som min dementa mormor, episodminnet tack och lov är kontrollerat så nån demens är det inte *blinkar*, men minnet är under all kritik!
Varje dag letar jag saker, mer än vanligt alltså.
Behån lägger jag ifrån mig som en mobiltelefon, alltså överallt och ingenstans, jag kan hitta den på alla möjliga obskyra ställen. I köket, under en soffa (då har hunden varit där), på köksbordet, i grytskåpet (Ja, det har faktiskt hänt! *fnyser av surhet*)i farstun (vem vill se behå modell rätt stor när dom kommer till oss? Ingen tror jag bestämt!) eller bland verktygen uppe i gamla köket.
Mobilen är borta stora delar av min tillvaro, vilken tur att jag inte är beroende av den varje dag för då hade jag varit illa ute. Börsen är det sämre med!
Jag har en förmåga att stoppa den i kassen när jag handlar och när jag plockar upp allt lämnar jag kvar plånboken och sedan stoppar jag skräp i påsen. Ja, ni ser, det är verkligen virre-pära-varning på mig.

Sen kommer jag till en gräns när jag säger åt mig själv:
- Ullet! Nu skärper du till dig! Börja lägga saker på rätt ställe istället! (Allt medan jag knäpper mig själv på näsan och visar stora tillrättavisarfingret framför ögonen)
Och då gör jag det. Lägger saker på rätt ställe, eller rättare sagt, på ett annat ställe för då hittar jag det inte alls och återgår till att lämna plånboken i bilen, nån handväska jag aldrig använder, lägga in den i kylen osv.
En rätt talande händelse är när jag av hänsyn till små barnhänder, mina egna och den allmänna säkerheten i hemmet, skulle lägga bort knivbladet till vår kvarn (hushållassistentens kvarn alltså). Hade diskat bort allting och stod med kniven i handen och funderade, var ska jag lägga den här så jag kommer ihåg den nästa gång och där ingen kommer åt den? Hmm..

Förmodligen hittade jag ett bra ställe för att nästa gång vi skulle göra palt fick vi leta en hel eftermiddag efter kniv€#!€#(/)=?/)/(%% och ändå inte hitta den! Hittade den gjorde jag av en slump och samma visa igen, var skulle jag lägga kniven? Jo, på ett BRA ställe där jag skulle hitta den nästa gång och som var säkert.
Lägger kniven på samma ställe som förut (kommer alltså inte ihåg att det stället var urkasst eftersom jag inte kom ihåg det förra gången!!) och det slutar med att vi måste fara på Electrolux och köpa en ny kniv för jag hittade den inte igen.
Nu hittade jag förstås den gamla knive men den nya kniven är borta! Ja, ni ser, det är helt kört i huvudet!

Även när jag medvetet går in för att komma ihåg fungerar det inte. Det enda som funkar är krismedvetandet, jag lär och tar in allt som har med barnens sjukdomar och liv att göra, allt annat sorterar hjärnan bort. Puts väck! *gör som Burt i Lödder och trollar bort mig*

Nåja, ska ni må gott och få en stunds rekreation, eller bara gå ut i höstmörkret med känslan av mmmmmmmmm i magen, ska ni se filmen Mamma Mia.


Allt behöver inte vara Kafka för att ge en någonting. *blinkar*

onsdag 8 oktober 2008

Barn som inte vill att mamma eller pappa ska åka från dagis!

Pytten är inte helt förtjust i tanken att lämna mamma och pappa. Han älskar dagis, tro inget annat (nej, jag kallar det inte förskola nej, även om jag är förskollärare) men separationen är svår ibland.
När Storebroren var liten kom jag på att om han fick putta ut mig ur dörren med buller och brak, kanske det skulle kännas lite bättre? Han fick känslan av att han styrde min sorti och då var det lättare att säga hej då.
Samma metod praktiserar jag idag med Pytten och det funkar störtbra. När jag säger åt honom:
- Ska du putta ut mamma nu?
Låtsas jag vara motvillig att gå, han får putta, putta och putta mig i baken, dra mig i handen mot dörren och när han då puttar ut mig, låtsas jag hoppa, snubbla, trilla, vifta med händerna etc för att visa att det verkligen är han som blir av med mig, inte tvärtom. Inga sura miner längre och en pojke som känner sig stor och stolt.

Idag berättade dagispersonalen att fler barn på dagis har börjat putta sina föräldrar, särskilt på Pyttens avdelning. Det kändes rätt roligt faktiskt. En metod man kommit på i all hast med ett barn, funkar på fler barn, det är som man kan le mot sig själv i spegeln idag.

Maken är bortrest, jag är ensam hemma med sjuk pojke (stor nog att klara sig själv kanske?) och tänkte vila upp mig efter alla undersökningar och urvridningar senaste dagarna. Fick en påminnelse från biblioteket igår och ska gå dit i eftermiddag för att låna nya böcker och givetvis lämna tillbaka dom gamla. Sen blir det mysstund i kväll, vi ska go'fika och läsa böcker till kvällsmålet. Men ingen Alfons, det var Pytten mycket noga med att understryka, ingen Alfons, vad han nu har emot den pojken. :)

tisdag 7 oktober 2008

Big-Mamma Psycho har återvänt!

Jag har tillbringat en tid i bloggtorka, inte för att det inte funnits något att skriva om utan bara för att jag inte orkat skriva något. Men nu tar jag det igen! Snälla Förnedringskassan ville ha mig på rehabiliteringsutredning, då jag varit sjukskriven ett längre tag och trots min terapeuts protester (p g a min trötthet, min stressiga levnadssituation) blev det en utredning. Två dagar borta från familjen, vända in och ut på mig själv, mitt liv, mitt mående och min fysiska prestationsförmåga samt en massa tester av allt möjligt psykologiskt.

Först fick jag fylla i en blankettlunta om bl a mina alkoholvanor, mitt boende, civilstånd etc, om traumatiska upplevelser och när exakt jag upplevt dom (ett exempel var gräl med närstående, jag menar, vem kommer ihåg när man grälade sist och vad det handlade om? Inte jag iaf!) och hur bra jag var på att ta order i dagsläget. Order? Jag är glad om jag kommer mig för att göra det jag tänkt mig själv göra, inte vad nån annan tycker jag borde göra. *himlar med ögonen*

Alla jag träffat hitintills (ska träffa doktor nästa måndag!)har varit supergulliga och de var väl inte helt superentusiastiska över att sitta där och intervjua en trebarnsmamma med stressymptom och med en ringande telefon bredvid sig för att en av ungarna kissade blod...:( Det kändes som om jag behövdes på annat ställe än där och dom höll med mig. Sagt och gjort, skiten är gjord nu och nästa fredag har jag resultaten.
Gjorde ett MMPI-test (mer om testet här!)med 567 frågor som var rätt roliga en del:
* Jag tycker om barn
* Jag har aldrig besvärats av förstoppning
* Jag tycker om att plåga djur
* Ibland lämnar min ande min kropp (egen tanke här: Och vart åker den? Anden alltså? Semester till Niagara eller bara till kiosken för att köpa snus?)
* Någon försöker förgifta mig
* Jag tycker om blommor


Ja, ni ser, allt från direkta psykopatfrågor till frågor där man ska kunna urskilja andra psykiska sjukdomstillstånd från varandra. Var jag hamnade? Vet inte ännu, får svar på fredag. ;) Däremot hade jag varken ADHD, ADD eller Alzheimers, vilket vi tackar för. :)
Mest glad blev jag för ett av testen jag gjorde där jag löste ett problem på ett sätt hon aldrig sett någon klara förut, det styrkte mig även om jag tyckte det tog sån otrolig tid för mig att göra det. (Lägga klossar i olika färgade, geometriska mönster)Men det känns bra, jag vet jag varit duktig på sånt och det finns något därinne i huvudbarken ändå.

Koncentration och minne var det väl sisådär med, när man haft i princip fotografiskt minne och ordminne av rang, är det otroligt frustrerande att inte kunna komma ihåg som man gjort förut. Det är eländigt förbannat trist helt enkelt!
Överskattar min muskelstyrka gör jag, min muskelstyrka är mkt låg, inte låg som jag trodde. *skrattar* Tänkte först fylla i medel men tänkte att om jag sätter låg behöver jag då inte skämmas för att jag trodde för mycket om mig själv. Men tji fick jag! *flinar* Skönt att allt är över.

Var välkommen hem, möttes av en hund som nästan hoppade jämfota ut ur pälsen när han såg mig, Plorp lämnade mig inte en sekund de första timmarna, storsonen kom med stora kramen och beklagade sig över hur tomt det varit när jag inte var hemma och Pytten, ja, han har jag tillfälligt smitit ifrån för att läsa mailen och snabbskriva det här, för han är mer som ett extra skinn i mitt knä än ett barn. *älskar dom alla fyra, plus vovven då* Ha det så gott kära vänner! Ska läsa mer i era bloggar under veckan som kommer. Har nån av er gjort nåt sånt här? Gjort nåt personlighetstest? Hur gick det?

Kram från Ullet