Madonna, Madonna! *skallar mellan väggarna*

Jag har fortfarande den här låten i huvudet. Mer energi och mer input har jag knappt fått på många många år.

Sedan hade jag den stora förmånen att få träffa min lillebror (något större lillebror) och mina två allra bästa vänner genom tiderna A & G. Det var med rysningar på armarna vi satte oss ned på våra sittplatser (kanonplats!) och såg när hon äntrade scenen. Jag har aldrig varit någon direkt Madonna-fan men jag har imponerats av hennes intelligens att göra allt hon kan av det hon har, att hon är orädd, tar för sig och har varit en stor förebild för oss tjejer som var unga på 80-talet. Sen kan man inte mer än imponeras av en femtioettårig "tant" som skuttar runt så här på scenen. Vilken energi människan har!
Fatta hur det skulle se ut här hemma om jag hade en hundradel av det hon har? Sedan händer det spännande saker i mitt liv just nu men inte förrän nästa vecka kan jag berätta vad det är.. Men det är livsomvälvande i mitt fall.

Ska också lägga in några av de bilder jag skapat, typ broccoli, korv och en och annan lampa. Ni skulle bara veta hur glamoröst det är att göra läromedel. ;)

Äntligen!

Jag har gjort som många andra, fallit för propaganda och smart marknadsföring och köpt boken Hypnotisören av Lars Kepler. Mer hypad bok eller företeelse får man leta efter utan att hitta något i dess närhet.

Lars Kepler är en pseudonym för en människa (eller flera, härom tvistar de lärde) som just nu inte anser sig ha rätt livsomständigheter för att kunna gå ut och berätta sitt rätta namn. Boken skulle visst vara något så otroligt bra att det sällan skådats liknande och skulle ge Stieg Larsson motstånd på försäljningstoppen. (Förstår väl jag att den skulle göra det med tanke på all förhandsreklam boken fått)
Jag släppte taget om min krassa verklighet en stund och knappade in en order från Bokus.com och köpte boken. Vilket skräp!
Vad är det som är så bra med den? Tempus varierar, knappa personporträtt med en pillerknaprande psykolog som kan hypnotisera och frosseri i beskrivningar av psykotiska människor och deras handlingar samt en massa skildringar av färder längs Stockholms innerstad. Då folk fortfarande snackar om denna bok trodde jag att jag i min enfald var väldigt ensam om att anse den vara en dussinprodukt, ett kommatecken i deckarvärlden blev jag idag rätt tillfreds med att läsa vår lokalblaska Norran. (Norra Västerbotten)

Där kan man läsa en recension av Crister Enander med uttryck som:

"Författaren verkar gravt allergisk mot alla former av reflektion eller eftertanke"

" den har inga ambitioner bortom försäljningssiffrorna, här härskar de kalla kulornas hårda verklighet"

" raffinerad och rafflande medelklassporr, ovanligt paketerad och harmlöst tam"

Tack Crister! Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Mot soptunnan med årets största hype än så länge. *gör en Sverker*