Ni vet de där förväntningar man kan ha ibland

Hur saker ska se ut och föreställningen man kan ha om hur saker ska se ut. Man planerar och ser framemot och så, vips, förändras allt i ett trollslag.
Från den där barnlösa härliga kvällen till en ekvilibristisk övning i att hantera jonglering med bajsblöja, Alvedon, kräkningar och hämtningar av sjuka barn?
Eller den där lugna hemmakvällen som slutar i att någon står i kalsonger och försöker få en tvättmaskin att fungera genom att rensa ett mycket äckligt filter fyllt av grått slajmigt dammslurp. Kanske bantningen som slutade i en orgie i lösgodis och självförakt?

Såna dagar och oförväntade händelser som kallas för livet, sker rätt ofta i denna familj. Just ikväll hade jag sett framemot att få vara ensam en stund innan Storson och Make skulle komma hem ifrån hockeyn och Pytten sov. Men med sig har de Plorp, ett par timmar innan det är dags att komma hem, en febersjuk Plorp som har kräkts och mår allmänt dåligt.
Morgondagens paella med mina nya arbetskamrater och några av Storebrorens kompisar är inställd. Även om man är van att saker förändras ständigt, byts i saker man inte hade förväntat sig kan vissa besvikelser och förändringar vara mindre roliga.
Önskan om dessa dagar med sovmorgon, att slippa ligga på vad man i Norrland kallar ohåga, att vänta på att vakna vid fem-tiden och sedan ha full övervakning på en pojke som behöver 24/7 tillsyn, när man skulle behöva sitta ned och måla, rita och städa. fixa saker som behöver fixas.

Nu ska jag kliva i säng och programmera om mig inför morgondagen. Morgondagen blir kräktorkning, Ipren-suppande och fullkomligt, fullkomligt förtjusande. Eller inte.

Lite nya bloggtips tänkte jag komma med här...

Hittat flera trevliga bloggar på sistone och kände att jag ville dela med mig. Det som de har gemensamt är ett intresse för byggnadsvård och gamla saker. Något som jag önskar jag kunde utöva i mitt hus men varken livsomständigheter eller kroppsork gör det möjligt. Vi kan inte bo i så pass avancerad renovering med en ms-sjuk son och en hyperaktiv kille med utvecklingstörning, en assistent på halvtid och sedan en hund och en fyraåring samt två egna företagare. Det känns som en omöjlighet faktiskt.

Först ut är: Hemtrevnad i Rud.
De har ett hus med en inredningssmak jag skulle adoptera på stört om det vore möjligt. Hon målar rullgardiner i vackra mönster och de har en antik och kuriosabutik på gården.

Nästa blogg är: Älvgården.
Också det en blogg med fascination över det gamla. Här får man bl a se hur de schablonmålar vissa rum och då en Norrbottensgård är rätt lik en Västerbottensgård, känner jag hur det skulle kunna ha sett ut här hemma.

Tredje bloggen är: Lundagård
En gård i Österbotten Finland och mycket kort på gamla saker, mums för ögat, verkligen!

Fjärdebloggen blir: Älfgärdet
Också det en blogg om byggnadsvård och vara rädd om gamla saker. Alla de som jobbar med de gamla metoderna har min stora beundran då man som gammal kulturarbetare och museinörd känner att mycket av gammalt hantverkskunnande försvinner med tiden nu, och de som jobbar för både en hållbar utveckling i längden men också för att behålla det gamla är väl värd all uppmärksamhet de får.

Femte och sista bloggen ut är: Bygga bo
Om hur de bygger upp en Västerbottensgård i från i princip grunden och där man kan lära sig mycket om hur det såg ut förr men också hur de tänker när de renoverar. Intressant!

Så just nu sitter jag och inser hur det kunde ha sett ut här om de som flyttade vår kåk inte hade lagt cementplatta under utan behållit torpargrunden. Hur breda tiljorna skulle ha varit om vi inte haft cementplattan och om vi sluppit det svarta plåttaket. Hur jag ska få maken att vilja byta tak som fungerar, ja, det tar jag gärna emot tips om. :)
I övrigt är hunden kastrerad och går med tratt till sin stora förtretelse, jag har röjt nästan alla köksskåp och är väl en lösning närmare en bättre arbetsordning därinne men det ser för jävligt ut överallt annars. Rent ut sagt förjävligt. Jag ska ha klart en 150-200 bilder tills på tisdag, känns som det är lite jobbigt just nu. (Skrattar galghumoristiskt här)
Nästa vecka är fylld av telefonsamtal, möten och sista minuteninskick, så jag återkommer senare... Jag ska ju visa lite bilder jag gjort också, ni kan få en strax... :)

Plorp och hästen

Plorp träffade en häst för första gången i går för vi var på Gummarks ridhus på en familjedag. Vi har tänkt låta Plorp få rida lite, både som fritidssysselsättning men också för att träna hans bål och bäcken. Maken var lite skeptisk, enligt honom finns det flera olika farliga ändar på hästar medan jag säger att hästens farligaste del sitter mellan axlarna på ryttaren men vi var inte överens. Jag personligen tycker jag har sista ordet där som f.d ryttare.
Jag trodde Plorp skulle älska hästar från första gången (vad finns det att inte älska där??) och jag hade rätt! En snäll tjej kom med sin häst efter att jag bett om att han skulle få träffa en häst i lugn och ro. (Tack snälla tjej med familj, tusen tack! Det betydde massor för oss alla!) Direkt Plorp fick syn på hästen sparkade han med benen, skrattade och sträckte fram huvudet och munnen, hans sätt att säga att han vill bli pussad. Hästen Curry var med på noterna! Det här är resultatet. Här är Prins Plorp från Vävveland (vävve=välling, Vävveland=Vällingby ;)) med hästen Curry. Se min prins, hans lockar, hans sköna stil och hästen som fångade hans hjärta.

Plorp satt flera gånger och småskrattade för sig själv igår kväll, undrar om det kan ha varit hästen?