söndag 29 november 2009

Här skulle en bild av en enslig väg i det inre av Västerbotten

passat bra men eftersom jag inte äger en sådan bild och inte vågar sno en av vem som helst så överlåter jag till er att göra er en bild av detta, okej?

Veckan som gått har varit i besvikelsens tecken. Jag har behövt hjälp med förberedelser inför advent men det har varit sisådär med den hjälpen. Däremot tyckte maken att vi hade tid att åka upp till stugan i Hemavan och det var inte direkt vad fru Ullet hade i tankarna men efter en del lock och pock gick jag med på det. Fast jag åkte inte upp med glädje eftersom hemma låg smutstvätten och skrek på mig, ljusstakarna grät förtvivlat och dammråttorna de skrattade hysteriskt eftersom de fick husera fritt hemma utan oss men jag ville inte vara en glädjedödare..

Till mina mäns försvar kan jag säga att de skött fjällfärden med bravur, jag har inte behövt lyfta så många fingrar alls under helgen som gått vilket är bra då maken är på arbetsresa i fyra dagar i veckan och jag är ensam hemma med alla barnen. Nå det går det med.
Fast notan för resan blev hög vill jag lova. Så här såg det ut:
Vi har ca 40 mil upp till stugan, vi kör över Lycksele (min hemstad) och vidare uppför Blå Vägen och alla småbyar som ligger där. I Umgransele lägger bilen av! En ny bil bara får allmänt tuppjuck och datoreländet som styr bilen skriker åt oss: DEPOLLUTION CONTROL FAULTY!
Vi kan köra men vi kan inte gasa, vi kan inte köra om och drar oss så sakta mot Storuman och en Citroên-handlare där. Maken berättar att detta inte är första gången och att förra gången detta skedde fanns inget fel utan bara en glapp kabel, man fick nollställa datorskrället och sedan gick bilen som en kråksång igen.
Citroên-handlaren var bortrest men som med alla norrlänningar i princip, fick vi tag på honom i telefon och han var mycket hjälpsam, om än inte så pratsam. Jag kan berätta att det är skillnad på pratsamhet på en Stensele-bo och en Skellefte-bo! För att inte tala om en Stockholmare.

Nå, vi hamnade till sist bakom brandstationen i Storuman och fick en snäll kille att hjälpa oss att nollställa eländet. En extra timme gick åt. Faktura skickad! Vi pustade ut och fortsatte upp för att strax efter Storuman några mil norröver, uppleva samma sak igen. DEPOLLUTION CONTROL FAULTY!!
Shit!
Nåja, bilj&€#%"& gick ju köra om än inte så snabbt och till slut kom vi upp till stugan. Där hade vi inget vatten!
Efter några timmar in på lördagens morgon kom vattnet för att försvinna under natten när temperaturen sjönk en hel del men det hör till charmen med vinterstuga i fjällen.
MEN!! Nu kommer menet...
När vattnet försvann i morse skulle maken gå upp till bäcken för att kontrollera att allt var okej när hans kropp av någon förunderlig anledning får för sig att lägga av, det vill säga hans ena ben säger: PANG och han är halt! Packa sig in i bilen och sticka från byn var svaret på allt detta. Vi hinner strax utanför Hemavan när bilen lägger av helt och hållet. Vi styr in på en parkeringsplats, stänger bilen och vips fungerar den igen. Jag bara älskar teknik helt enkelt för det blir så billigt.

Vi hinner ytterligare några mil, nedanför Tärnaby nu och temperaturen är -14° och tempen i bilen ca 100° för termostaten var helt kajko och då säger Storsonen som sitter i baksätet med Pytten:
- Oj nu spyr han!
Jag hinner bara vända mig om och ser kaskader av kräks komma ur fyraåringens mun.
Bara in på nästa parkeringsficka och ut med ungen som dessutom lyckats kräka ned den långhåriga hundens ena sida. Mums är bara förnamnet!
Torka sätet och bilbarnstolen från en åksjuk liten killes spyor och rulla hunden i snön (kom inte och säg att vi inte har arbetsuppgifter till alla i bilen!!) och sakta går det upp för oss att bilen måste in på rekonditionering för den ser förjävlig ut!
Stackars barn får stå ute i kylan och byta om delar av klädseln, och in i bilen igen. Vi har 30 mil kvar!
Äntligen somnar barnet och vaknar först efter Storuman och ska då ha en banan. Bananen har på grund av den felaktiga termostaten, läs bastuaggregatet, blivit mos och helt oätlig, barnet tjuter i baksätet och vi fruktar ytterligare kräkskaskader men klarar oss undan med bara andan i halsen!
I Lycksele är barnet jättehungrig, vi satsar på Frasses och inmundigar en del mat och barnet säger då:
- Oj nu kom det lite till!
Torka mera, ut i mörka natten på icke allmän väg utan gatlysen och försöka sanera vad som saneras kan. Mums 2!
Han är seg och slemmig i halsen och inte magsjuk utan är pigg och fräsch, klart fall av åksjuka och hosta helt enkelt. Vägen är krokig och eländig, isgata och vi kryper fram i 50, inser att vi med vår tur och denna dagens elände lär resan på 13,4 mil ta minst tre timmar för vi planerade för både en avåkning och ett byte av bildäck. Men vi hann hem, helskinnade men med:
* En verkstadsräkning att räkna med
* En beställning av ny verkstadstid (och jag får ha en skruttig bil som knappt tar sig fram under fyra dar när maken är bortrest oh vad jag ser framemot det!! *himlar med ögonen*)
* En rekonditionering av nyligt nämnda bil
* Fyra tvättmaskiner kräktvätt
* En nedspydd hund modell golvmopp

Men en trevlig tur till stugan blev det säger frun till Halte Gunnar för han kan inte gå längre! Men kul var det. Och dyrt i slutändan...

onsdag 25 november 2009

Hon stod där och tittade

Kanske skulle de fem urdruckna glasen självmant gå in i köket och stoppa sig i diskmaskinen? Den ursprungna blöjan som låg nedanför tv-bänken hoppa ned i soppåsen och alla kvarglömda kläder själva lägga sig i smutstvätten och sedan stoppa sig själv i tvättmaskinen?
Alla högar med papper, leksaker, sladdar och kvarglömda saker som tangerade en triljon i hennes ögon och ändå satt hon där och kunde inte få ett grepp om läget. Så här såg det ut och så här hade det sett ut under all tid hon levat där och ibland hoppades hon att hennes optimism skulle ge vika för en mer krass och realistisk syn men inte.
Fortfarande fanns där en lust, en vilja att förändra, att det skulle gå att få en förbättring. Att ansvaret skulle delas och att alla i hushållet ville ta sin del av plocket, av städet, att även de skulle vilja ha det snyggt omkring sig. Fast kära nån, klart alla ville ha det snyggt omkring sig de ville bara inte vara den som gjorde det. Visst kunde de andra lägga manken till ibland och röja men inte spontant. Hon hade läst i en kvinnotidning om hur hypnos hade hjälpt en kvinna stå ut i röran, men hon skulle vilja hypnotisera dem hon bodde med för att ens ta bort disken från bordet. Eller borden rättare sagt.
Hur skulle hon hinna allt detta på den korta stund hon hade på sig? Alla saker som låg på spridda platser runt om i huset, de skulle hitta hem igen på några timmar, golv behövde skuras och kläder vikas. Allt medan hennes arbete staplades på hög och låg i hennes bakhuvud som en gnagande visshet om att allt inte var som det skulle. Vad skulle hända om hon lät bli? Hon hade provat det med men med den erfarenheten att det blev hundra gånger mer att göra den gång hon för omgivningens och barnens skull var tvungen att agera. Vilket gjorde att hon lät bli att ignorera, och det var ju bra, för barnens skull. Men optimismen fanns där. Hon trodde det kunde bli bättre, de kunde arbeta tillsammans. Nå en acceptabel nivå på plocket, det var ju inte så att hon begärde en steril och pedantisk miljö utan bara en acceptabel, bortplockad miljö där man kunde hitta sina saker och där var sak hade sin plats med några få undantag för leksaker på golvet, tidningar på bord och åtminstone en urskurad toalettstol en gång i veckan.
Kanske borde hon gråta? Fast det hade hon redan gjort och varje gång man grät försvann tid till arbete. Tid som inte kunde gå förlorad. Hon måste reda upp det här. Hon kavlade upp ärmarna och satte handen ned i vattnet och vred om trasan. Snart är det jul!

måndag 23 november 2009

Nya sjukpenningregler!


Från och med 1/ 12 2009 gäller nya sjukpenningregler. De nya reglerna är klara och entydiga.



SJUKDOM ÄR INGEN FRÅNVAROORSAK!

Läkarintyg accepteras inte längre. Kan du ta dig till doktorn så kan du också ta dig till arbetet.

TJÄNSTLEDIGHET PGA. OPERATION

Beviljas ej. Anställd äger ej rätt att avlägsna någon del av sin kropp. Den utrustning som fanns vid anställningens ingående ska vara kvar och hållas i användbart skick. Om något avlägsnas sänks också den anställdes värde och lönen ska reduceras i motsvarande omfattning. Kvinnliga skönhetsoperationer som sker på semestern är däremot att betrakta som kontinuerligt underhåll.

TANDLÄKARBESÖK

Besök hos tandläkare accepteras ej eftersom varje anställd som ej redan har löständer snarast ska installera sådana. I stället för att ränna hos tandläkaren ska ni sedan sända in proteserna till arbetsgivaren som ombesörjer lagning. Arbetsgivaren är skyldig att inom 60 dagar returnera tänderna.

GRAVIDITETSLEDIGHET

Ledighet för graviditet och mammaledighet har helt avskaffats i de nya reglerna. Kvinnliga arbetare ska sitta med benen ihop i arbetet och arbetsgivaren är skyldig att se till att preventivmedel alltid finns tillgängligt för att dölja eventuella spår av snedsprång. Skulle någon anställd bli med barn får förlossning ske på veckoslutsdagar och barnet tas om hand av mor- eller farföräldrar.

GYNEKOLOGBESÖK

Besök hos gynekolog på grund av den förfinade tekniken hos dagens kontorsmaskiner helt onödig. Sätt dig på kopieringsmaskinen och tag en bild (yngre kopierar direkt, äldre måste kanske trycka på förminskningen först). Sänd bilden på telefax till gynekologen och fortsätt arbeta. OBS! Var mycket noga med att faxa till rätt faxnummer.

ÖVRIGT

Eftersom toaletter ofta är en plats där smitta av magsjukdomar mm kan spridas ska alla dylika behov vara avklarade i bostaden innan man går till arbetet

söndag 22 november 2009

En slö dag idag

Fast egentligen har jag inte varit så slö, jag har använt upp alla granruskor och gjort adventsfint på räcket kring altanen och farstun och plockat in en disk i maskinen, men förutom det har jag mest bara funnits och inte gjort så många knop.
Ikväll lagar maken maten, nu har jag ca en vecka kvar av purekosten och får sedan börja äta vanlig mat med några få restriktioner som sparris, ananas och annan trådig och svårsmält mat. Ska bli kul att se hur jag reagerar på ex pasta, en del dumpar rätt kraftigt på just pasta. Däremot smakar inte mat som den gjorde förr. Jag äter pyttelitet och blir nästan i paltkoma av 2 dl mat men ingen direkt mättnad som förr utan det blir bara fullt. Jag är inte hungrig på samma vis heller, mat har fått en helt annan innebörd för mig, direkt överlevnad. Det är inte njutning på samma vis för jag upplever inte samma smakupplevelser. En sorg på ett vis men samtidigt bra för på det sätt jag ätit tidigare har bevisligen inte fungerat. Nu är det dags för en ny strategi och en ny inriktning. Har sjunkit ihop rejält och över tio kilo har försvunnit på dessa veckor och jag mår faktiskt bra!

fredag 20 november 2009

Understundom tar maken och njuter av en dusch


Vissa dagar tar han sin tillflykt till duschen, spolar heta vattendroppar över sin medelålderskropp och förbereder sig för en dag på jobbet. Idag fick han det stora nöjet att först besöka Beirut för att se ifall han kunde hitta några användbara rester från bombningarna som kunde torka hans lekamen efter nyligt sagda dusch. Han fann inte det han egentligen ville ha utan fick nöja sig med det lilla. En stjärtlapp typ! Han tog detta som en man och ställde sig sonika bredvid sin fru, lyfte upp den lilla stjärtlappen och sade med glädje i rösten:
- Nu går jag upp och duschar och sedan torkar jag med med den här.
Här viftade han glatt med den mintgröna stjärtlappen från 80-talet (som sparas av nostalgiska skäl av mig, då det är den handduk/stjärtlapp som min bror tryckte åt mig en jul när han låg på neurorehab efter en allvarlig skidolycka som nästan tog hans liv) och log muntert till kärleken i sitt liv.
- Ja, sa jag, ta du och njut!
- Ja, jag ska sitta länge invirad och bara mysa, sa han och knyckte på den ännu tämligen fasta stjärten medan han gick upp för trappen till badrummet.
Det är så härligt med familjeliv!

lördag 14 november 2009

Jag har provmålat i sovrummet.

Hittade en nyans jag trodde och tror stenhårt på, plommon! Alcros plommon eller thai ska bli vår nya väggfärg i sovrummet. Jag vill ha ett ljust bokgolv med två vita panelväggar och två väggar i plommon. Sedan vitt tak i furuhelvetet och ny säng. Klädd i vitt, vitt och vitt. Jag hade tänkt beställa en bit heltäckningsmatta med kantning istället för matta och sedan ha svarta och bruna detaljer i sovrummet i form av teve, skåp och gardinstänger. Har några målningar på lut inuti huvudet som gärna ska få hänga därinne med. Sämre än i nuläget kan det inte bli.

onsdag 11 november 2009

Fortsätter operationspratet...

Den 5/11 vaknade jag, uppvätskad och pigg som en liten mört! De andra tjejerna skulle hem den dagen men eftersom min reslängd var ca 136 mil fick jag stanna en dag till. Härligt! Ett helt rum bara för mig själv och hej bara så det kan gå!
Eftersom jag hängt inne på ett nätforum för föräldrar under stora delar av de senaste tio åren och därmed skapat mig en hel del nätvänner (tack gode Gud för er!) hade jag den stora turen att få besök av en långväga vän från nätet och det var väldigt roligt! Vi pratade i några timmar när det var dags att vända kosan och styra hemåt. Men det var verkligen som att träffa en gammal vän för typ tionde gången.

Sedan var det vila och dricka som gällde.
Dagen därpå duschade jag (ooh härliga LDB i jämförelse med Hibiscrub!) när brorsan som bor i Göteborg hämtade upp mig, skjutsade mig ut till Landvetter och flyget hem. Härliga härliga Västerbotten. Aldrig har jag varit så glad för att se lite snö som då!
Efter hemkomsten har det varit ett evigt tjoande för att se till att man får i sig vätska, rätt sorts vätska och tillräckligt med vätska, sköta magen, se hur man liksom rinner bort alldeles av sig självt och få krama sin make och sina barn igen.
Jag är långt ifrån fit for fight men det tar inte livet någon hänsyn till, det rullar på i hysterisk fart fortfarande med skräckscenariot från igår med en pojke som mår dåligt av sin sjukdom men men, vi får kavla ärmarna, ta en anti-depp till till morgonfilet och börja skotta!

Börjar äta mjukkost idag, mosad potatis med sås och köttbullar och fisk, jag älskar fisk, samt andra mjuka saker fast med tillägget: knäckebröd! Knäcke är väldans mjukt för magen då det blir som en mjuk gröt i munnen och det är bra. Mjuk sörjig mat är bra första veckorna. Nu ska jag försöka hålla folk vid liv, äta bra själv en stund och sedan se till att jag hinner med i svängarna för jag har gått ned 8.5 kilo på fyra veckor. Det känns vill jag lova.

tisdag 10 november 2009

Nu ska jag berätta vad som hänt mig sista veckan

Jag har genomgått en gastric by-pass operation på Carlanderska sjukhuset i Göteborg. Jag har kämpat med övervikt ett längre tag nu och med den hemsituation jag har är inte bantning, brysigomsigsjälv, eller ens tid för sig själv något som finns på agendan. Tyvärr är utrymmet begränsat även av sjukdom för EDS (Ehlers-Danlos Syndrom) inte heller något som gör utrymmet för kraftiga spinningpass, styrketräning eller jogging särskilt stort då sport och sånt måste utövas med sjukgymnastisk expertis och korta promenader.
Någon elitidrottare lär det inte bli av mig.

Med tanke på att det just nu var lugnt kring Storsonens MS, Plorp är i en lugn fas och det är lugnt på nästan alla områden ville jag ta chansen att göra någonting enbart för mig själv. Det är en totalt superego operation då jag vill se mina eventuella barnbarn men också leva längre. Jag har tagit upp detta vid två tidigare tillfällen med min husdoktor, ena gången skrev han remiss men jag ångrade mig, andra gången ville han inte skriva remiss för jag var för lite tjock (?) och tredje gången var nu i augusti 2009 och då grät läkaren en skvätt för min situation och mina barns sjukdomar och skrev remiss på störten!
Remissen skrevs till Lycksele men Lycksele har en väntetid på minst 12 månader till första besöket och så länge ville jag inte vänta alls. När remissbekräftelsen kom ringde jag Lycksele direkt, åberopade vårdgarantin och fick tipset att ringa antingen Danderyds sjukhus eller Carlanderska. Carlanderska var det första som svarade på direkten och de skickade hälsodeklaration som godkändes inom några veckor.

Samtidigt som hälsodeklarationen blev godkänd fick jag i samma veva operationsdatum sex veckor efter, dvs 3/11 2009. Fatta, idag är det en hel vecka sedan det hände!
Mitt BMI är visserligen i lägsta laget (man ska nog ha kring 40 för att bli beviljad eller andra tillstånd för att få det under BMI 40) men då jag har en situation med vårdkrävande barn samt med sjukdomen EDS, så jag fick detta godkänt.
Tre veckor innan operationsdatumet började jag att flyta som det kallas för. Man dricker enbart LCD (Modifast, Nutrilett, Allevo, Naturdiet etc) dricka/skak och byter ut alla måltider mot detta.
Fuskade några gånger med två portioner köttsoppa och en tunnbrödssmörgås med julskinka på, men jag gick ned kring 6 kilo på detta ändå. Underbart!
Tyvärr gick jag upp några kilon innan flytet för jag åt för kung och fosterland, som om jag aldrig skulle få äta mer i hela mitt liv annat än Naturdiet. Huvudet spelar en spratt ibland.

Jag och maken åkte ned på måndagsmorgon den 2/11. Korkad som jag var hade jag stigit upp med Plorp på morgonen, jobbat stenhårt med städning etc hemma dagarna innan så jag var fruktansvärt slut när det var dags att resa ned. Väl nere i Göteborg kom vi in på Carlanderska och träffade de tre andra "tjejerna" som skulle göra samma operation dagen efter.
Vi fick träffa sjukgymnast, dietist, läkare, narkosläkare och sjuksköterska i en strid ström, sedan så var det soppa och godnatt som gällde.
Jag var först ut på tisdagsmorgonen (tack för det!) och var på uppvaket någon gång mitt på dagen, jag har ingen tidsuppfattning om när och hur. På eftermiddagen tvingades vi upp för att ta promenader, allt för att undvika blodproppar. Sedan andas i en mask för att undvika lungemboli. Jag var så slut att tårarna satt i ögonen på mig och hela natten på uppvak var en mardröm för en tröttis som jag även om jag inte ska klaga på vården vi fick för den var superb!!

Tidigt på morgonen åkte vi upp på salen, vi låg två och två på rummet. Sedan skulle vi dricka, upp och röra oss en gång i timmen och jag som varken orkade dricka eller gå, blev förbannad. Hade inte en sjuksyster förstått att jag var så risig som jag var, ja, då hade jag nog inte suttit här då hade jag exploderat av ilska och sorg. Den dagen 4/11 gick jag med min droppställning i korridoren och undrade vad i hela fridens dar jag gjort med min kropp. Ångrade mig bittert med vetskap om att det inte går att korrigera tillbaka.

Återkommer senare med mer info om open och hur det går och har gått..