Big-Mamma Psycho har återvänt!

Jag har tillbringat en tid i bloggtorka, inte för att det inte funnits något att skriva om utan bara för att jag inte orkat skriva något. Men nu tar jag det igen! Snälla Förnedringskassan ville ha mig på rehabiliteringsutredning, då jag varit sjukskriven ett längre tag och trots min terapeuts protester (p g a min trötthet, min stressiga levnadssituation) blev det en utredning. Två dagar borta från familjen, vända in och ut på mig själv, mitt liv, mitt mående och min fysiska prestationsförmåga samt en massa tester av allt möjligt psykologiskt.

Först fick jag fylla i en blankettlunta om bl a mina alkoholvanor, mitt boende, civilstånd etc, om traumatiska upplevelser och när exakt jag upplevt dom (ett exempel var gräl med närstående, jag menar, vem kommer ihåg när man grälade sist och vad det handlade om? Inte jag iaf!) och hur bra jag var på att ta order i dagsläget. Order? Jag är glad om jag kommer mig för att göra det jag tänkt mig själv göra, inte vad nån annan tycker jag borde göra. *himlar med ögonen*

Alla jag träffat hitintills (ska träffa doktor nästa måndag!)har varit supergulliga och de var väl inte helt superentusiastiska över att sitta där och intervjua en trebarnsmamma med stressymptom och med en ringande telefon bredvid sig för att en av ungarna kissade blod...:( Det kändes som om jag behövdes på annat ställe än där och dom höll med mig. Sagt och gjort, skiten är gjord nu och nästa fredag har jag resultaten.
Gjorde ett MMPI-test (mer om testet här!)med 567 frågor som var rätt roliga en del:
* Jag tycker om barn
* Jag har aldrig besvärats av förstoppning
* Jag tycker om att plåga djur
* Ibland lämnar min ande min kropp (egen tanke här: Och vart åker den? Anden alltså? Semester till Niagara eller bara till kiosken för att köpa snus?)
* Någon försöker förgifta mig
* Jag tycker om blommor


Ja, ni ser, allt från direkta psykopatfrågor till frågor där man ska kunna urskilja andra psykiska sjukdomstillstånd från varandra. Var jag hamnade? Vet inte ännu, får svar på fredag. ;) Däremot hade jag varken ADHD, ADD eller Alzheimers, vilket vi tackar för. :)
Mest glad blev jag för ett av testen jag gjorde där jag löste ett problem på ett sätt hon aldrig sett någon klara förut, det styrkte mig även om jag tyckte det tog sån otrolig tid för mig att göra det. (Lägga klossar i olika färgade, geometriska mönster)Men det känns bra, jag vet jag varit duktig på sånt och det finns något därinne i huvudbarken ändå.

Koncentration och minne var det väl sisådär med, när man haft i princip fotografiskt minne och ordminne av rang, är det otroligt frustrerande att inte kunna komma ihåg som man gjort förut. Det är eländigt förbannat trist helt enkelt!
Överskattar min muskelstyrka gör jag, min muskelstyrka är mkt låg, inte låg som jag trodde. *skrattar* Tänkte först fylla i medel men tänkte att om jag sätter låg behöver jag då inte skämmas för att jag trodde för mycket om mig själv. Men tji fick jag! *flinar* Skönt att allt är över.

Var välkommen hem, möttes av en hund som nästan hoppade jämfota ut ur pälsen när han såg mig, Plorp lämnade mig inte en sekund de första timmarna, storsonen kom med stora kramen och beklagade sig över hur tomt det varit när jag inte var hemma och Pytten, ja, han har jag tillfälligt smitit ifrån för att läsa mailen och snabbskriva det här, för han är mer som ett extra skinn i mitt knä än ett barn. *älskar dom alla fyra, plus vovven då* Ha det så gott kära vänner! Ska läsa mer i era bloggar under veckan som kommer. Har nån av er gjort nåt sånt här? Gjort nåt personlighetstest? Hur gick det?

Kram från Ullet