I motviktens namn ska jag berätta sånt som vi inte

gör i vår familj. Så här är det:
Saker vi _inte gör_ i vår familj del 1:

I vår familj finns en djup och innerlig rädsla för motion. Motion kan ge det otäcka och för oss mycket mycket okända tillståndet kondition. Fruktansvärda öden kan ges den som ger efter för träningsguden och musklers spända tillstånd.
Därför kör vi med minsta motståndets lag. Kan Storsonen rabbla de tre delarna i gravitationen kan han däremot inte rabbla muskelgrupper och kardiovaskulär träning. Men det kommer inte att behövas i hans dunkla lya inredd med diverse teknikaliteter och datorer samt en mycket bekväm säng.
Man skulle kunna tro att han tillhör kategorin, minus skägget då,

men där tar ni fel. Han tillhör snarare, av någon anledning enbart Gud vet, den här kategorin:

Spinkiset! Vi vuxna tillhör kategori 1. Alla barn kategori 2. Om det beror på en slags protest mot hur kategori 1 beter sig, ser ut eller om det bara är en lycklig genetisk slump, ja, det spekulerar vi vilt i när vi vill ha en spännande lördagkväll.
Spink 1 får ibland äta ren näringsdryck för att komma upp i vikt, vi försöker med motion men då vissa neurologiska tillkortakommanden som den lilla bisaken att han har MS-Multipel Skleros och är kroniskt uttröttad gjorde att hans motions och träningskarriär tog slut innan den ens hade börjat.
Spink 2, också kallad Plorp äter som tre ponnies, en kossa och hans mor! Ändå platsar han i kategori 2. Han kan ju inte gå utan endast springa (något som förmodligen förts över via generna då denna förmåga inte innefattar hans föräldrar utan kom i dubbel dos hos honom) vilket gör att förbrukningen av intag utav föda är tre gånger det normala. I forntiden, eller det andra kallar småbarnstiden, fick detta rejäla konsekvenser vid olika sjukdomar. Han gick ned i vikt, var urspinkig i jämförelse med enbart spinkig, och sedan tog det sex månader att få upp honom i vikt för att nästa förkylning tog ett halvt kilo och holmgången var ett faktum.
Spink 2 börjar dock växa till sig och nästan närma sig normal kroppshydda!

Spink 3, är spinkig för han har inte tid att stoppa in maten i munnen, för om han gör det går han miste om att kunna prata samtidigt, eller så kan man gå miste om att röra på sig (detta äckliga lilla ord) vilket vore fruktansvärt! Därför skyndar han sig att äta så mycket han kan på så kort tid som möjligt eller låta bli att äta för då hinner man prata desto mer.
Jag undrar fortfarande var han fått den egenskapen ifrån. Jag menar, den kommer inte från mig, jag har min talförmåga intakt och maken har ingen sedan födseln. Ungefär, i alla fall i jämförelse med talföra personer i min närhet. Som typ jag.

Men motion sysslar vi inte med. Kanske vi går till brevlådan, ut med hunden men sånt som ger rosiga kinder, hjärtklappning och sådant. Ja, det är med fördel lagt till lördagkvällar efter barnen har gått och lagt sig, men utomhus och regelbundet? Nej, sånt sysslar vi inte med i vår familj, vad tar ni oss för?