Att vara beroende..

Att vara beroende av en annan människa kan vara någonting gott. Men ibland är man beroende av andras välvilja och förståelse på ett sätt som gör en utelämnad. Jag ska inte klaga för jag har det bra, vi har mat på bordet och ändå en rätt trygg tillvaro men vi är beroende av att människor runt omkring oss förstår den speciella situation vi lever i, jag personligen behöver folk omkring mig som förstår att jag inte alltid orkar eller kan och när orken tryter, faller in och gör klart eller hjälper mig med det jag inte kan.
Allt skulle vara väl om detta alltid skedde under konsensus, under innerlighet och medmänsklighet men livet är ju ingen autostrada där raksträckorna byter av varandra utan en slingrig kostig i Norrlands inland.

Jag önskar att folk var mindre egoistiska, mindre rigida och framför allt mer flexibla i sitt tänkande, i sitt liv och i sitt sätt att bemöta andra på. Det är vad jag önskar mig. Men då önskningar har en alltför stor tendens att inte slå in, inser jag att jag har bara att bli hårdare, bli mer rigid jag med och skydda mig själv, mina barn och mitt hem. Inte för att jag vill eller egentligen är sådan, utan p g a att världen utanför är hårdare än jag. Jag är inte redo för det men jag måste härda till, bli en Stål-Ullet, en med hjärta av stål och hjärna av glödande kol där allt går ut på att sätta gränser åt höger och vänster för världen gjord av andra hårdingar tvingar en till det.