Konsten att natta en fyraåring..

Alla saker kräver sin person, att natta en fyraåring kräver en skicklig människa, någon som med berått mod vågar tänja alla gränser och som oförtröttad kliver några steg utanför den vedertagna föräldrastigen.
Jag nattar ofta fyraåringar.
Bara att få fram budskapet till en egensinnad, självsäker och inte fullt så samarbetsvillig fyraåring kräver mod och styrka.
-" Nu Babbin är det dags att gå till sängs, tänkt vad kul, vilken bok ska vi läsa?"
Sägs med fördel ljust, insmickrande och gärna lismande.
Möts ofta med en stor gapande mun som blåser ditt hår bakåtslickat som värsta stekaren och med orden:
-" Näääää, ja' vill iiiiiinteeeeeee! Jaaaaaa' är inte tjöööööööött!"
Efter ett antal diskussioner och den stadigt fungerande:
-"Okej, då får du väl stanna här, då går mamma upp och läser sagan/boken själv"
kommer fyraåringen efter och tänderna borstas, nattkisset och ta av sig alla kläderna. Punkt ett är utförd. Sagoläsning med en varm fyraåring på armen med små knubbiga ben och knotiga knän lagda över ens egna ben är ingen uppoffring snarare en belöning för foglossningar, avslag och nattvak tidigare i livet, det är bara inse, det blir inte bättre i livet än så.
Sedan börjar utmaningen på riktigt. Hemliga agenter, brandmän och andra yrkeskategorier göre sig icke besvär för svårare än att få en fyraåring att sova finns inte.
Man ligger och pratar en stund, snackar ihop sig om dagens vedermödor, dagis, lite puss och gos och sedan släcks lampan. Runda mjuka barnarmar läggs om halsen på mamma och man säger Go'natt. Allt väl..

Små andetag utbyts i små snarkningar, inte direkt diskreta sådana, men det indikerar att sömnen kommit på besök. John Blund hälsar på med sovstoftet och Mamma börjar tänka på refrängen. Det är nu det gäller.
Nu ska man ta sig ut ur sovrummet utan att den djupt sovande fyraåringen vaknar, att snarkningarna byts ut mot:
-" Vart ska du mamma, du får inte gå nånstans"
Sagt med sömning och ljus röst.
Varje liten rörelse man företar sig föranleder en kraftig reaktion hos fyraåringen, armarna kastas runt halsen och med djup intensitet trycks ansiktet in mot halsen på barnet och kudden, svårigheterna att andas är påtagliga och man inser, sover inte barnet på fyra minuter ungefär kommer syresättningen hos dig att sjunka till en farligt låg nivå och det lär vara du som ligger stilla hädanefter. I en grav nära dig...

Snarkningarna blir lugnare och lugnare och erfarenheten säger dig att nu närmar sig barnet djupsömn. Du rör dig igen, försiktigt frigör du en arm från din hals (nu kan du börja andas igen!) och andas lugnt och fridfullt, allt för att inte misstänkliggöra att du faktiskt är vaken och tänker smyga därifrån.
Minuterna går och du känner:
-"Jamen ja, det här går ju strålande!"
Av någon anledning denna kväll har barnet ett extra sjätte, sjunde sinne och vet att din största önskan är att få gå ned, ta lite vuxentid framför På Spåret för fyraåringen kastar sig som en drunknande kring en livboj runt din hals. Samma halvt kvävande procedur upprepas, du ligger intryckt i fyraåringens halsgrop och har en varm och svettig liten arm kring din hals.
När tiden arbetat för dig och du upprepat detta ungefär tio gånger är det oftast läge att faktiskt försöka ta dig från sängen.
Ena benet ställs ned på golvet. Barnet andas fortfarande lugnt. Med ena armen lyfter du försiktigt upp armen och lägger den på barnets sida. Allt lugnt. Nu är du halvt frigjord. Fortfarande med lugn andning som för att simulera att du faktiskt ligger där och sover bredvid. Andra benet ställs ned på golvet, medan du fortfarande ligger på rygg med överkroppen och på barnets arm med huvudet.
Sedan försöker man med elegansen och gracen av en flytande sirap rinna ned med överkroppen över sängkanten och göra en vridrörelse för att komma med ansiktet uppåt i eventuellt stående form, vilket inte visar sig vara så enkelt för det genererar ofrivillig rörelse från barnet i fråga, och du inser att du måste rinna ned på golvet i knästående. Mission Impossible känns inte långt borta. Efter en stund står du i alla fall knästående på golvet framför din säng och andas ut. Jämarns, nu är du inte på gång att bli fasthållen och halvt strypt men barnet rör oroväckande på sig, och eftersom golvet knakar påtagligt väljer du att inte ställa dig upp, för har du otur får du göra om hela proceduren igen med strypning och meddelst ålning ta dig ur sängen. Därför väljer du att vända dig om, på knästående och du hoppas ingen ser dig, krypa ut ur sovrummet på alla fyra. Diskret, tyst och med insikten om att det var länge sedan du kröp på alla fyra och att knotiga fyrtioåriga knän inte är gjorda för sena krypningar på ditt eget sovrumsgolv försöker du smyga dig ut ur ditt sovrum. Hunden blir glad, herregud matte försöker vara med mig! Medan du kryper ut ur sovrummet i mörkret sticker hunden gladeligen nosen i röven på dig och viftar glatt på svansen, verkligen övertygad om att det här är bland det roligaste som hänt honom på hela dagen förutom köttbullarna till middagen då. Väl ute i hallen står du stilla på alla fyra, drar igen dörren försiktigt och väntar. Lyssnar. Hör att snarkningarna fortsätter och först då vågar du dig upp på två ben igen, likt en tjuv om natten smyger du dig längs väggarna och mörkret ned till vuxenlivet för att fyrtio minuter efteråt inse att du måste gå och lägga dig för det var alldeles för jobbigt att lägga barn. I kväll också...