Förvirringskassan

Skulle försöka ordna ett ärende via nätet till Förnedringskassan idag. Men tji fick jag! Det gick bara inte så jag ringde kundtjänst. I kundtjänst får man flera olika alternativ och då ska det knappas. Jag knappade för glatta livet och hamnade fel, hamnade bland bostadsbidragen, hur jag nu kunde komma dit när det var sjukpenning jag skulle till. Jag hamnade i alla fall till slut i en telefonkö med 97 personer före mig. 97!
En trygg manlig röst sa åt mig med jämna mellanrum:
" Du är nu nummer 88 i kön"
Ett uttalande som intressant nog följdes av:
" Vi är 25 medarbetare som arbetar för din skull"
Eller något liknande.

Så många som arbetar bara för min skull och det tar så här lång tid? Om jag inte ens fått samtala med en levande själ till att börja med utan bara knappa siffror och de arbetar för _min_ skull, hur skulle det då se ut om de arbetade för någon annans skull? Kära nån! Det hade blivit kaos! Hur många i kundtjänst hade det behövts då? Ett par tusen? Hur många arbetare behövs det för att göra en sjukanmälan? 25? Vad gjorde de andra 24 när en person tog själva anmälan? Höll någon i telefonsladden? Hämtade kaffe? Sopade golvet, lyfte papper, torkade en smula från mungipan, vad exakt höll de på med de andra 24 som arbetade för min skull? Här blir man minst sagt lite nyfiken!

Jag är glad att jag är bara dryga fyrtio och inte åttio för då hade jag inte klarat av systemet, för om det är krångligt idag, hur ska det bli när jag blir verkligt gaggig?

Skellefteå Kommun har en liknande verksamhet. En looooovprisad kundtjänst som åtminstone får mig att vilja tugga taggtråd varje gång jag tvingas ringa till den. Först kommer tre eller om det är fyra val. Sedan kopplas du för att stå i telefonkö! När du stått i telefonkö hamnar du hos en telefonist. Denna telefonist måste då veta om du som ringer är en privatperson eller om du är anställd hos kommunen. Jag är både ock eftersom jag är personlig assistent till min son men också mamma till samma kille.
Då ska du dra ditt ärende för denna person som inte är ett dugg insatt i ärendet och sedan kommer det:
- Vänta jag ska koppla dig till någon av mina kollegor!
Japp, tillbaks till ruta ett och en ny telefonkö. Dra samma lituania (ofta behöver jag nå både skolenheten och en som rör social omsorg i o m LSS) och då säger personen i telefonen:
- Jag skriver till denna/denne att du sökt henne/honom, så hör de av sig inom tre dagar!

Det är tur att vi har fyra mil in till stan. Hade det varit närmre hade jag hungerstrejkat i kommunlobbyn! Ibland måste jag ha tag på en människa a s a p! NU! Inte om tre dar. Inte om tre timmar, utan NU.
Det kan vara att få vikarie för assistenten, att det hänt något på boendet eller liknande, det kan vara akut men icket sa Nicke, det ska gå den gängse vägen. Jag brinner upp helt enkelt. Japp och jajamensan, brinner! Brukar säga åt denna telefonist att jag inte tänkt dra min lituania för henne eller honom, utan ska prata med vederbörande direkt! NU! Eller någon likvärdig person. Jag bryr mig inte om ifall det går eller inte, jag ringer många vårdsamtal i veckan, man orkar bara inte hålla på alltför länge eller för mycket.
Så nu säger jag som det är till telefonisten:
- Jag vet att det inte är ditt fel, men den här kundtjänstidén är det säm sta Skellefteå Kommun någonsin kommit på!
Kanske det når fram till högre vederbörande, om inte annat känns det i alla fall bra att ha fått sagt mitt hjärtas mening!