Solen skiner, barnen leker och skinnet bränner..

Sommaren är ljuvlig, myggbett, skavsår, borttappade nycklar, trasiga däck, svettiga och smutsiga barn, bristande lust att laga mat och sol hela, hela tiden, ja, nog är den ljuvlig alltid!

Jag vet inte hur det är i era familjen men i vår brukar ibland saker och ting falla på som döden ungefär, helt oväntat, totalt utan förvarning och direkt. Så även igår. Maken är första klassens prylbög, jag beklagar sorgen om ni också har en sådan men som sagt var en första klassens prylis. Han har länge, tillsammans med hundratusentals andra här i världen, suktat efter en I-phone, det närmaste man kan komma Gud utan att vara honom själv, ungefär.
Denna manick och mackapär kan man inte köpa annat än på nätet eller i Telias butiker, folk köade från missinassa' tills dom öppnade för att få ett exemplar, och när maken kom dit var alla 16 "giggare" (fråga inte mig vad det är för det kan jag inte svara på) slut. Depressionen ett faktum, jag trodde mannen i fråga skulle lägga sig ned framför mina fötter, gråta och vapurisera till ånga av sorg och saknad.
Men Telia hade ju tänkt ut det hela. *good for them!* Man kunde sätta upp sig på en lista och när dom fick in nya 16 "giggare" skulle dom ringa upp. Nu i veckan skulle dom ringa och han stod först på listan. Han åkte in till stan, gick på Telia-butiken och frågade om dom fått in nya I-phones, men icket!
Lika lång färd tillbaka, det vill säga fyra mil enkel väg. Team Statoil, det är vi det! *sörjer djupt*

När familjen Tämligen besvärlig-omständig-och-velig, äntligen beslutat sig på kiosken för vilken mjukglass dom skulle ha, ringer telefonen, ungefär en timme efter hans besök i Staden och vet ni, telefonerna hade kommit! Surpriiiiise!
Han bad vänligt att dom skulle lägga av telefon åt honom eftersom han hade långt att köra men det gick ju baaaaara inte föööör sig. Sånt har man slutat med för länge sedan serrni', det kallas servicemindness och det är inte trendigt inom affärsrörelser längre. (Nickar här allvarligt)
Det blir att kasta barn, vagnar mm in i bilen, den hulda viven ställer mjukglassen på biltaket när vi kör iväg i bästa racerfart. (Jag har hört att fortkörning är undantaget från böter om det gäller allvarliga saker som akut sjukdom och I-phones...)

Barnen och jag satt kvar i bilen när maken stapplade iväg till Telia-butiken för andra gången samma dag, och av en ren slump råkar jag se mig själv i backspegeln och får den stora chocken!
Jag har inga ögonbryn!
Inga alls!
Ser ut som en vit variant av Whoopi Goldberg och stora, uttryckslösa ögon stirrar emot mig och ansiktet är fullkomligt utan karaktär. Hur kunde det här hända? Böjer mig framåt och känner där ögonbrynen varit placerade tidigare och ja, det finns några ruggbuskar kvar, men dom syns inte i solljuset. I badrummet har jag ögonbryn dock, måste vara en dålig belysning!
Håren har alltså inte blekts utan huden blivit i samma ton som ögonbrynen och jag har ju inte direkt som svartaste ögonbrynen sedan tidigare, så resultatet blev inte direkt upphetsande. Nu måste jag leta reda på ögonbrynsfärg, kan ju inte gå ut och se ut på detta viset. Nej, nu får det bli svarta sniglar till ögonbryn istället.
Maken fick den sista I-phonen tillsammans med sin bror som kom fem minuter efteråt, nu var det bara 8 "giggare" och det var inte lika intressant. Nåja, han fick en I-phone och jag blev utan ögonbryn, vem gjorde det bästa bytet tror ni. *känner efter med handen att ögonbrynen finns där även om dom inte syns.*