Att vara ärlig är visst inte så bra..

Avdelning absurda historier...

Storsonens pappa har ju under en längre period lämnat en hel del att önska just på pappafronten. Eller som man kan säga, på pappafronten intet nytt.
Nu i helgen som var kom sig äntligen sonen med tillhörande flickvän sig iväg till pappa men det var ett evigt pusslande. Pappa hade lovat hämta son och flickvän men slutade som vanligt med att de fick gå en stund tidigare från skolan och ta bussen. Nåja, han skulle ju skjutsa hem i alla fall.. Trodde jag.
Så blev det inte.

Mötet blev ingen större hit. Trevligt för dem att träffas ja, men flickvännen kände sig inte helt hemma och sonen kände sig lite obekväm för han tyckte nog inte att han var riktigt välkommen hos pappa efter att pappa de senaste tio gångerna avbokat helgerna med honom..
Dagen innan sonen skulle åka ringde pappan flera gånger, ville dubbelkolla saker ( nåt är inte riktigt som det ska för allt ska dubbelkollas, tjafsas, diskuteras och sen blir det ändå inte som det var sagt. Säger man: Möt mig vid ICA Norrmalm kl 16 på framsidan, kan man ge sig den på att han ringer från Konsums baksida och undrar var man är. "Jamen, det är ju inte så himla lätt..." )
och en av gångerna svarade jag.
Frågade varför han ringde hela tiden, för sonen blev stressad av att försöka prata om vad som redan var bestämt sedan tidigare flera gånger på en timme. Då blev han sur på mig, förklarade hur dåligt det var att jag inte ville träffa honom. Att om vi skulle vara instängda i ett sovrum på sjukhuset så ville jag gå därifrån, för jag har svårt att klara utav honom utan att bli arg och otrevlig, det vill jag inte bli, bättre jag håller mig därifrån då.

Den ärligheten skulle jag inte ha sagt tydligtvis. Jag har under årens lopp förklarat och förklarat att jag inte vill se på bilder från vårt samboskap, jag är inte hans förtrogna, jag är gift, har fler barn och har inte lust att han ska veta allt om mig medan han själv inte ens berättar för sin son om att han har flickvän.
Jag tycker det är bättre att jag säger som det är, är vi i samma rum i några timmar kommer jag att bli tokig, jag fixar inte 7 kvm och vara trevlig med någon som inte är ärlig tillbaka. Jag kan bara inte..
Ärlighet varar inte längst. (Man måste skratta här för pappan har berättat för sonen att lögn är sånt som är osant, att inte säga allting är inte lögn. Bara man inte säger något om saken, ja, då är det ingen lögn. *skrattar*)