Den 5/11 vaknade jag, uppvätskad och pigg som en liten mört! De andra tjejerna skulle hem den dagen men eftersom min reslängd var ca 136 mil fick jag stanna en dag till. Härligt! Ett helt rum bara för mig själv och hej bara så det kan gå!
Eftersom jag hängt inne på ett nätforum för föräldrar under stora delar av de senaste tio åren och därmed skapat mig en hel del nätvänner (tack gode Gud för er!) hade jag den stora turen att få besök av en långväga vän från nätet och det var väldigt roligt! Vi pratade i några timmar när det var dags att vända kosan och styra hemåt. Men det var verkligen som att träffa en gammal vän för typ tionde gången.
Sedan var det vila och dricka som gällde.
Dagen därpå duschade jag (ooh härliga LDB i jämförelse med Hibiscrub!) när brorsan som bor i Göteborg hämtade upp mig, skjutsade mig ut till Landvetter och flyget hem. Härliga härliga Västerbotten. Aldrig har jag varit så glad för att se lite snö som då!
Efter hemkomsten har det varit ett evigt tjoande för att se till att man får i sig vätska, rätt sorts vätska och tillräckligt med vätska, sköta magen, se hur man liksom rinner bort alldeles av sig självt och få krama sin make och sina barn igen.
Jag är långt ifrån fit for fight men det tar inte livet någon hänsyn till, det rullar på i hysterisk fart fortfarande med skräckscenariot från igår med en pojke som mår dåligt av sin sjukdom men men, vi får kavla ärmarna, ta en anti-depp till till morgonfilet och börja skotta!
Börjar äta mjukkost idag, mosad potatis med sås och köttbullar och fisk, jag älskar fisk, samt andra mjuka saker fast med tillägget: knäckebröd! Knäcke är väldans mjukt för magen då det blir som en mjuk gröt i munnen och det är bra. Mjuk sörjig mat är bra första veckorna. Nu ska jag försöka hålla folk vid liv, äta bra själv en stund och sedan se till att jag hinner med i svängarna för jag har gått ned 8.5 kilo på fyra veckor. Det känns vill jag lova.
7 kommentarer:
Kan mycket väl föreställa mig hur det känns, heja, heja!
Du skriver så man blir alldeles exalterad och uppe i varv. Det känns som att det var vär det ändå, när jag väl läst till slutet? 8.5 kilo - OJ! Hur mycket är tanken att det ska bli? Eller bestämmer man inte sånt? Har du tagit en före-bild? Så du har nåt att jämföra med sen.
Hoppas orken kommer i samband med att du börjar få äta igen OCH att kilona försvinner.
Aha, nu fattade jag ... är lite trög förstår du ;-D Du har magsäcksopererats ... Hoppas att det kommer att gå fint och att du snart dansar lätt på tå! Kram
ojoj vilken resa du håller på att resa! Lycka till!
Skönt att veta att allt har gått bra för dig. Då kan jag låta mina tummar vila ett tag......
Lycka till i fortsättningen!
Män Gullet, jag visste inte ens! Hur kunde jag inte veta? Vad roligt och bra och huj vad det går och hoppas du mår bra, söta du.
Massa kramar till dig Ullet. Resten sa du så bra ändå så det lämnar som inget utrymme till övriga kommentarer. :)
Skicka en kommentar