13.7 eller fjorton kilo borta!

Min första målvikt är avklarad! Jag har gått ned och nått en magisk siffra vilket gör mig jätteglad. Däremot vet jag inte vilken målvikt jag ska ha efter det här? Fem kilo till? Tio? Men det känns inte riktigt engagerat från min sida, det var ju hit jag skulle först och främst, alla andra kilon känns både onåbara men också oviktiga. Detta fast jag har ännu mer att gå ned. Ganska mycket mer.
Men det både känns och syns numer. Kläder men också i mina rörelser, jag kan gå mer obehindrat, jag har fortfarande samma värk i ben och fötter men jag går snabbare vilket i sig inte är någon markör eftersom jag enligt maken har samma hastighet på min gång som en snigel, en död sådan. Nu kanske jag rör mig i en hastighet jämförbar med en komatös snigel, alltid något.
Apropå maken, han ligger i något. Värk i kropp och mage, feber och allmänt rätt risig. Frågan är bara vad och om han ska in på veterinärkliniken för att avlivas! Eller så ger jag honom en kopp te och en smekning på pannan? Jag vet inte, men då jag är pms och irritation i en och samma förpackning (köp en få två haggor för samma pengar!) kanske veterinärkliniken ligger närmare tillhands. Snällhet seems not to be tha' shit just nu.
Kanske är det det faktum att jag äter som en pippibird och man tar visst upp 30% av näringen i det lilla man äter, inte underligt att man blir en vandrande surhög. Sedan använder man inte maten eller godiset längre på samma sätt, jag sätter mig inte ned och tröstäter en bit pepparkaksdeg när jag är sur eller en påse lösviktsgodis utan jag låter nog känslorna komma en bit upp till ytan och det är jobbigt, för alla. Men vigselringarna kommer på utan problem numer. Bra, nu är jag upptagen igen!