Jag har läst en bok...

Inte vilken bok som helst som det brukar bli, förslagsvis tantsnusk som går in genom ögonen och ut genom röven för det är ju bara skräp egentligen. (Tänk hur man satt och diskuterade kiosklitteratur på Kulturarbetarlinjen och dissade den, för att som vibränd trebarnsmamma tycka det är helt okej litteratur för man orkar inte ta in annat eller för att ens läsa något till slut som man inte vet slutar lyckligt.)
Men förra året gav jag min syster en paketkalender istället för en vanlig julklapp och hon måste ha tyckt om den, för i år fick jag en paketkalender av henne. Den är fylld med luktagott för det luktar gott nere i påsen och jag har fått både duschkräm och fotscrub hitintills. Nå, bra med detta men igår fick jag en bok i ena paketet. Syrran är gymnasielärare i bl a engelska och denna läser de där och jag fick denna i paketet.
När jag läste baksidan och såg att flickan blev både våldtagen och mördad och att den rörde trasiga familjer, ja, då tänkte jag:
-Oh no! Inte mer tragik, det pallar jag inte! Vad som helst men inte tragik. Sedan lade jag mig för att vila och herrejistanes, jag kunde inte sluta läsa. Låg långt in på gårdagsnatten och sträckläste för den är himla bra denna bok!
Bara känslan av att för en gångs skull orka språket rätt bra, att kunna ta in gjorde mig glad. Det har varit tungt att inte känna igen sig, att inte orka på samma sätt som innan man gick in i väggen och sorgen blev en del av en, detta blev en upplevelse.
Jag ska se filmen när den kommer, det ska jag.

Trots ett bestialiskt mord och en våldtäkt på en underårig, är det här en bok fylld av kärlek, omtanke, vilja att måna om andra och om hopp. Författaren har ett roligt, intressant och målande språk som gör denna bok mycket läsvärd. Har du inte läst den, läs den! Ge bort den i julklapp och få någon annan att reagera som jag, först med bestörtning och sedan med värme i hjärtat! Köp, låna, läs är min slogan för dagen! Gärna NU!