Sitter med en klump i halsen..

Har ett tjafs med Förnedringskassan om en sjukperiod i mars-juli 2009. För att godkänna den perioden vill de ha ut mina journaler.
Inte vilka journaler som helst utan de journaler som är från min terapi. Jag har sedan Plorp föddes 1999/2000 gått i terapi och gör så fortfarande när behovet finns, för att hantera den stress och den depression och sorg som hans födelse gav upphov till. Att jag 2003 själv fick diagnosen Ehlers-Danlos syndrom spädde ytterligare på behovet av att få prata för att inte tala om när Storsonen fick MS-Multipel Skleros, ja, då var behovet akut av att få hjälp.
Nu kommer den hjälpen via Psykkliniken och FK ska ha ut journalerna därifrån. Så där spontant känns det mindre utlämnande att sitta naken på torget i rusningstid än att delge mina innersta tankar och behov med en myndighetsperson.
Finns ingenting jag skäms för, jag har inte några mörka hemliga sidor om att yxmörda, lemlästa eller göra fula saker med barn, men det är mina tankar, min ångest, min sorg som ska läsas för att se om jag är/varit tillräckligt "sjuk". Det känns inte okej.
Läkarintyg finns och en lång sjukskrivningsperiod före det och det rör sig om några ynka små månader i jämförelse med de ÅR jag varit sjukskriven men att jag inte låter dem läsa journalerna kommer att användas emot mig i bedömningen helt klart.

Tack och lov har jag en urgullig kvinna jag pratar med, hon sa bestämt nej till att lämna ut journalerna och att hon skulle ringa och prata med handläggaren. Oavsett utfall, tack för det försvaret!
En annan oroshärd är assistansersättningen sedan 2006. I senvintras kom det fram att vi varit berättigad till mer assistansersättning (arbete jag/vi utfört utan att få ersättning för det) men att kommunen inte betalt ut det till oss eftersom de schemalagt mig på för få timmar. Detta rör sig om många hundratalstimmar. Många!
Enligt Brukarstödscentra kan kommunen eftersöka dessa pengar men då krävs det att de gör det. Kommunen är inte alls intresserad av detta. Nu har maken pratat med FK om detta och handläggaren hade aldrig sett på maken, hon var förstummad! Det rör sig ibland om 110 tim/månad!!
Timmar som är gjorda men då jag inte schemalagts inte vetat om att jag ska ha dessa timmar eller att maken skulle ha dem. Maken är på krigsstigen och han är inte lätt att ha att tas med när han sätter den sidan till. Tack och lov!
Nu vill jag lämna er med en dikt jag läst för länge sedan men fann på nätet igen idag. Att stilla begrunda över för er som likt mig och många andra, fått barn med mycket speciella behov.

En annorlunda händelse.

En ängel kom till herren Gud

och förde fram ett viktigt bud;

Ett mänskobarn skall födas snart

ett speciellt och underbart

Det barnet är av sådan sort

som inte lär sig lätt och fort

Mem sitter allvarsam och vek

och ser på andras stoj och lek

I skaparns tanke helt perfekt

för världen ter han sig defekt

Och vad han tänker – vad han vet

är hans egen hemlighet

Där behövs en Mor och Far

som gränslös tröst och omsorg har

Och som fömår att hålla kär

ett barn som mycket bräckligt är

Att få det barnet i sin vård

det ären gåva och en nåd

I tro och kärlek växer den

som anförtros den uppgiften

Så Herre välj med omsorg dem

som kan den lille ge ett hem

Där allt man hoppas allt man tror

och nåd och frid och värme bor.