Ibland kommer det för mig idéer om att jag bara måste göra saker. De pockar och pockar på mig och inte förrän jag gjort dom blir jag av med idéerna. Ofta rör det andra människor, det finns saker jag vill säga dom och innan dom blir sagda får jag inte ro.
Ett exempel är tandsköterskan som ringde oss ang. Plorp tidigare i vår. Hon hade en sådan fantastisk röst och jag ville hon skulle veta det. Kanske alla som hon pratar med säger till henne detta, tänkte jag, men jag ville ändå absolut säga det.
Hon blev otroligt glad, det hade hon aldrig hört förut. Det hördes på rösten hur glad hon blev och det kostade så litet.
Ibland är det att det är nån liten pensionär jag känner att jag bara måste prata med (ja, ni hör ju hur tokig jag är egentligen, sånt här kanske man inte ska erkänna eller? *blinkar*) eller något annat.
Vissa gånger är det en liten sak jag ser som jag måste ge bort, eller nåt kort jag måste skicka till någon, eller en bok eller liknande som jag måste ge bort eller låna ut.
Sist i raden av såna tokigheter är att jag läste en blogg som hade samma namn som några perenner jag drog upp förra året. Jag mailade henne och sa som det var, att jag ville skicka några sådana plantor åt henne om hon ville ha dom. Hon har inte hört av sig ännu. *skrattar* Hon undrar nog vilken tokstolle jag är men då får det vara så, tanken var i alla fall snällt tänkt. OM du läser detta ska du veta att min tanke var genuin! Kände för att ge dig dom helt enkelt, inget mer och inget mindre. *ler stort*
Gör något ovanligt gott nästa vecka, nåt litet bara men nåt extra som kanske inte är så vanligt för dig men som gör andra gott, kanske vi kan ändra saker och ting på vår jord!
3 kommentarer:
Visst skall man försöka glädja varandra så ofta det går - det positiva kommer oftast tillbaka.
Kram Maud
Hej! Hittade hit från Vilse på Värnhem, och vill bara säga att A) jag gillar din blogg och B) du har så rätt, så! Även personer som man tror hr hört samma beröm femtioelvatusen gånger kan bli så oerhört glada för minsta lilla sak man säger. Har gjort det till en grej att verkligen alltid säga det positiva jag ser och hör, även hon vilt främmande personer. De tror förmodligen att jag är tokig, men eftersom de då har helt rätt så... ;-)
Jag brukar också "antasta" folk med komplimanger! :)
Skicka en kommentar