Jag vill ju inte erkänna detta egentligen men jag måste vara korkad. Ja, på gränsen till helt vettlös å huvudets vägnar för jag förstår verkligen inte tjusningen med tomma förpackningar. Jag har haft son i femton år nu, man sedan tretton år tillbaka och innan dess ett ägandeskap på närmare fem år och alla dessa tre män jag har/har haft, har någon konstig fetisch för tomma förpackningar.
Idag försöker jag vara effektiv, gå igenom badrummet, kasta gamla saker och stöka till lite för i helgen kommer det släktingar på besök och ska sova över, huset kommer att fyllas av vänner och bekanta och det vore trevligt om det inte såg ut som hej-kom-och-hjälp-mig. (Vilket i och för sig är rättvisande men det vill jag förstås inte erkänna.)
Vad hittar jag i makens del av badrummet? Inte mindre än tre tomma förpackningar raklödder, tomma förpackningar till rakblad, en rollon med tre ml svettluktsborttagare i botten osv. I sonens del (som för övrigt har en förkärlek att ställa sina grejor på min hylla *grymtar*) finns tomma rollon:ar, tvättkräm mm. Vad är det med tomma förpackningar? Gör dom ont att kasta? Är det psykiskt påfrestande, behöver de terapi eller ska jag bara sucka och fortsätta ta bort skiten när den svämmar över badrummet? Inte underligt att det ser ut som skit hemma hos oss! *rynkar näsan och ser sur ut*
Innehåller dom någon hemlig ingrediens man hoppas få den sista slurken av eller vad är det med tomma tuber, förpackningar och sprayburkar som får en att vilja hålla fast vid dom ytterligare en stund.
Kan nämna att en hink med lock med för skräp avsedd plats står 60 centimeter bakom handfatet så ren kraftlöshet, snabbt påkommen strax efter tömmandet av en burk raklödder tror jag inte på. :-)
3 kommentarer:
Jag tror det är genetiskt. Jag har nämligen en likadan.
Just rakbladsförpackningarna travar upp sig, glasspapper som läggs på diskbänken istället för i skåpet under och allt annat du just nämnde? Fattar de inte hur skönt det är att slänga? Själv tycker jag det är väldigt tillfredsställande att slänga en tom förpackning och börja på en ny. Men det kanske bara är jag...
Kram!
Å, men är det typiskt MANLIGT? Jag har inte fattat det än, bara trott att jag hittat ett ovanligt hamstrande exemplar. Hans mor är en hamster (fast inte av gamla förpackningar om jag tänker efter), så jag trodde det var därifrån det kom. Han sparar även alla gamla apparater i tron att de ska börja fungera om de bara får ligga i ett skrymsle ett tag, men mest av allt älskar han papperpåsar. De får bara inte ingå i kretsloppet och återvinnas med den övriga pappersåtervinningen, utan de ska SPARAS. Och vi som har så mycket plats ;) Förr sparade han även alla streckkoder där man nån gång kunde tänkas komma i en insamling där man kunde få fiffiga presenter, som iskuber som det står OLW i och annat nyttigt. De samlingarna har jag slängt. Han kan muttra om detän i dag. Men jag behöver inga fler iskuber och inte badbollar heller för den delen.
Håller med dig och alla andra här i din gästbok. Ska det vara så SVÅRT att slänga schampoflaskan när den är tom ????
Har sambo o 2 tonårssöner som verkar ha stora problem med det... (sambon är dock bättre än sönerna måste jag tillägga)
/Marie
Skicka en kommentar