Att finna Gud, att finna anden i sig....

Av misstag råkade jag sätta på teven en dag när det var Oprah Winfrey. Jag är ingen större dyrkare av henne numera men det kan vara okej stundtals. Jag hann se ungefär halva programmet med Elisabeth Gilbert och fascinerades av denna kvinnas glädje som för en gångs skull verkade genuin och inte påklistrad. När dom rekommenderade hennes bok, Eat, pray, live försökte jag lägga den på minnet men som jag skrev i gårdagens inlägg är mitt minne inte mycket att hålla fast vid.
Allt föll i glömska.

En dag står jag på kiosken med en stor påse smågodis i ena handen och stirrar stint på tidningshyllan med en känsla av att jag inte får gå härifrån utan en tidning. Jag köper MåBra, något som sällan händer men den kändes helt bra och dessutom fanns det en pocketbok med, Lyckan, kärleken och meningen med livet.
Men underbart, för att inte tala om utmärkt! En tantsnuskbok tänkte jag, han är mörk och stilig, hon glad och trevlig, de får varandra på slutet, hur bra kan det va'?
Det var ingen tantsnuskbok, det var Eat, pray, live fast på svenska.


Det fattade inte jag förrän jag läst en bit in i boken och funderade på var jag hört den här historien förut och först då kikar bak på boken där hennes foto finns. (f.ö det här fotot ovanför)
För första gången på flera år kan jag inte lägga ifrån mig en bok utan att känna saknad, lusten att läsa igen, att pränta in orden i min hud, på näthinnan och leva orden.
Har fortfarande en hel del kvar att läsa men det jag läst hitintills (halva boken ungefär) är helt fenomenalt underbart djupgående i min själ.
Att lyssna, att möta Gud inom mig och att höra mig själv. Har jag tappat bort mig själv i bruset av alla andra? Varför blir man ledsen när andra säger att man inte duger, vem ska säga åt mig att jag inte duger? Det borde ju bli jag det och varför skulle jag säga det? Vem ska älska mig om jag inte gör det?
Det är inget hyschhyschpysch med kristaller, stenar och healing där folk ritar pentagram mm för att nå högre höjder (iaf inte det jag läst hitintills) utan om att hitta kraften, Gud/anden inuti en själv. Jag ska läsa, jag ska lyssna för jag tror på den goda kraften inuti, att vi i egenskap av skapelse har en kraft att göra gott, att det stora goda utanför också finns inut oss själva. När vi hittar det, blir vän med det och inser hur liten vi är och hur mycket vi åstadkommer genom att bara finnas, då kan vi bli lugna och trygga. Hitta livet genom att Eat, pray, live..
Sen är hon fenomenalt duktig och rolig på att skriva, hon skriver tänkvärt men ändå utelämnande humoristiskt om sig själv och sina tillkortakommanden, jag skrattar både en och två gånger när jag läser.