fredag 11 juli 2008

Maniacbreakfast eller Frukosten som Gud glömde *spännande musik i bakgrunden*

Hela familjen samlad i hemmets varma famn, en källa till sann gemenskap, upplevelse och avkoppling från dagens stress och larm, skriver hon med ett ljuvt leende i sitt vilsamma och vackra anlete.
Strax innan nio samlas familjen i vardagsrummet, tonåringen närmare döden än livet om man ser till utseendet, pappan ringer febrilt Telia för att få tag i en I-phone, mamman försöker urskilja vad det är treåringen talar om medans hon försöker ta på den tydligt kissnödige pojken en blöja och en förståndshandikappad nioåring sitter halvnaken på tvbänken och sprattlar med benen så att förstärkaren håller på att trilla ned.

Fem gånger försöker modern få kontakt med den vackre men ändock alienerade tonåringen för att hämta in dagens tidning, pappan sitter klistrad vid datorn och telefonen, treåringen pratar konstant om polisbilar, mormor och morfar, tårtor, jättespindlar och att han inte ska på dagis idag.
Vid nio har större delen av familjen kommit in i köket i alla fall, Plorp står klistrad vid tvättmaskinen, vägrandes blöja (med risk för visst läckage visserligen men han anser sig nog vara en storkille), tonåringen går med sega, dröjande steg med frukostlådan till bordet och sätter sig. Inga glas, inga muggar, inget bröd, ingen mjölk ingenting annat än pålägg och Bregott. Mamman suckar och ber honom högt och ljudligt att ta fram även glas, men han och Fadern är då inbegripna i ett samtal om I-phone, Plorp står fortfarande framför tvättmaskinen, mamman upprepar sin önskan och treåringen ropar på mamma som ska se honom styra omkring en upp och nedvänd stol och klippa gräsmattan på köksgolvet.
Plorp sätter sig äntligen vid köksbordet, varannan tugga avslutas med att nosa i mammas hår, treåringen ropar på mamma för att hon ska se vilka stora tuggor han kan ta av mackan, pappan ber tonåringen om en Husmans och tonåringen ser så där härligt frånvarande ut:
- Va?
Sägs med uppspärrade ögon och förvånad min.
Mamman äter Falu rågrut med huvudet nedböjt mot Plorps mage och med hans näsa i hennes hårbotten, treåringen berättar om glassar, om pappas blåbärssyltsfläck på armen som verkar vara "blöder" och tonåringen pratar om I-phone och pappa försöker läsa tidningen under tiden.

Detta lugna, mysiga samkväm avslutas med att Plorp springer runt bordet och pussar än pappa, än mamma, går omkring med mammas bilnycklar och tonåringen försöker konversera om I-phone än en gång och pappan pratar rakt ut om att han borde åka till jobbet snart, mamman pussar Plorp, böjer sig ned ihopvikt mot sina magar, tackar högre makter för överrörligheten och blir pussad än på munnen, än i hårbottnen, svarar pappan, sneglar upp över köksbordet för att se på stortuggorna den halvnakne, kalsongprydde treåringen tar ståendes på sin stol!

Tack och lov för semester så att familjen får chans att umgås riktigt ordentligt!! Skönt, vilsamt och avkopplande var ordet!

4 kommentarer:

Lotta sa...

Avkoppling är så välbehövligt =) Själv sitter jag här i fisingarna, bestulen på min planerade bakfylla, ensam i lyxvåningen. Jag kommer på mig med att undra över varför mina ben inte har ställt mig upp och sett till att resten av mig har börjat städa upp här. Det ska vara rent och snyggt här om några timmar men jagverkar ha fastnat i någon slags ledig-koma! Hjäääälp!!!

Birgitta sa...

Hejsan!
Det går jätte bra med hundarna i husvagnen. Dom sover på golvet hoppar upp på morgonen och hälsar så glatt. Dom älskar att vara i husvagnen och det är ju bra.
Varma hälsningar Birgitta

Hosanna sa...

*Skrattar igenkännande åt hemmets lugna vrå*

Anonym sa...

Låter ungefärlugnt och fridfullt som hos oss. Fast lägg till en tjuvaktig ridgeback samt en alltid hungrig katt som gärna norpar från bordet så fort man vänder ryggen till... :)