El hoppo et skutto del Diablo

Ibland får jag flashbacks från barndomen. Det kan vara en lukt som framkallar bilder jag sedan länge glömt bort. Vissa gånger är det någon som nämner nåt och vips kommer det upp saker på den inre bildskärmen. Igår när jag låg och såg på tv och El-Gigantens nya reklamfilm kom upp såg jag vår gamla tvättstuga framför mig.
Minns ni sjuttiotalet? Allt var i murrigt grönt, orange, brunt och gärna betsat trä eller gul furu.(Behöver jag här nämna min gåshud och mina magparoxysmer?*döljer kväljningarna skickligt*) På toaletterna hade man mörkt blå toastolar, orangea bidéer och knalliga golv. Apparater var gärna orange de med, samma sak med El hoppo et skutto del Diablo.
( El hoppo et skutto del Diablo var vår tvättmaskin, icke ännu saligt insomnad utan vid full vigör i en källare nära dig. )

Under sjuttiotalets början flyttade vi från lägenhet till villa och därför inköptes denna "sak" för att tvätta vår smutsiga byk. En toppmatad Cylinda (rätta mig om jag har fel mamsen!) en fyrkantig sak som levde högan jävul (enligt min numer rätt så döda fader).
Denna apparat får El-Gigantens reklam att te sig som mycket timid och oskyldig. Först började den med ett oskuldsfullt svischande ljud, som blev snabbare och snabbare, gick över till ett svoschande som sedan snabbt blev ett hysteriskt dunkande mot tvättstugegolvet. Likt en full jenkadansare hoppade den två steg framåt, skakade åt sidan, studsade bakåt ett steg och två hopp framåt under ideliga rysningar, skakningar och spastiska ryckningar. Smeknamnet blev "Den hoppande djävulen".
Den bar sitt namn med heder ska jag säga er!
Att försöka sitta på den medans den centrifugerade var svårare än att hålla sig kvar på en bockande ponny och alla som provat det förstår snabbt hur eländigt det var. Det var nog aldrig fråga om att ha sex på tvättmaskinen för innan man hade fått "in" den hade man nog skuttat en halvmeter upp i luften för att landa på ett helt annat ställe, förslagsvis på den som försökte stoppa "in" den. Jag hoppas och tror att den maskinen aldrig varit med om dylika äventyr, det skulle nog ha riskerat även den modigastes hälsa.
Däremot tvättade och tvättar den otroligt bra och rent, därför tillbringar den sina sista år i livet i min mors källare (du vet aldrig var hon bor och om den hoppande djävulen kommer nära dig....) under ordnade former. Än så länge har den inte lyckats ta sig upp för trapporna och dörren är reglad både uppe och nere (dom säger att det har att göra med småbarn och smala källartrappor men jag är inte så säker på det jag och blinkar konspiratoriskt mot er) så ännu får den finnas till utan att bli avlivad.