Min första kärlek var Pamela. (Inte samma som på bilden men det är en New Forest ponny på bilden) Ett New Forest-sto med fuxfärgad päls och fyra vita strumpor och en bred vit bläs. Den första kärleken förärade mig också den första svartsjukan eftersom en annan flicka var hennes skötare och det gjorde mig svart i ögonen och mer arg och upprörd fick man leta efter utan att finna. Denna hemska otäcka människa är nu min allra bästa vän sedan över trettio år tillbaka. Inget ont som inte har något gott med sig..
Det stod Jag hjärta Pamela överallt, skrivböcker, teckningblock, matteböcker ja, överallt där man kunde skriva skrev jag hennes stamtavla: Pamela -78 e.Dunder u.Hullo. Japp, jag kommer ihåg det än och suget i magen finns fortfarande.
Jag ser henne framför mig, hur hon kändes under mina händer och var hon stod i stallet. Hon var den första gången jag verkligen älskade.
Kanske jag borde berätta om Stig, den första jag pussade eller om han som kysste mig min första gång sittandes på en automatkarbin i vinterkylan vid ett eldöverfall i en undanskymd del av skogen, eller om den jag aldrig fick eller han jag fick och som jag älskar väldigt mycket men de är inte min första kärlek. Min första kärlek hade en bred rumpa och lång svans, en lurvig vinterpäls och stora bruna ögon som blickade in i mina och lovade evig trohet och uppskattning. Kunde jag skulle jag leta upp henne för att ta reda på vad som hände henne men hon får vara ett vackert minne för mig och vara orsaken till att jag och min bästaste vän hittade varandra en gång för mer än trettio år sedan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar