Dag 03 Mina föräldrar..

Min mamma är i princip exakt tjugo år äldre än mig. (det är hon till höger på bilden, jag har kanske visat den förr?) Det syns va? För numer syns inte skillnaden alls lika mycket nämligen.

Min mamma är en annorlunda individ. Hon tror det inte själv för hon är helt övertygad om att hon är den normala i familjen för vi andra är så himla udda och personliga, men hon har fel. Länge lyckades hon intala mig att hon hade rätt men med åren har jag insett hur fel hon haft. Hon är minst sagt personlig och speciell, hon vet bara inte om det.
Mina första minnen av mamma är mamma i morgonrock i det kök som var vårt andra genom tiderna. Minnet av hur vi köpte lera och gjorde lerfigurer där vi stoppade in glaspärlor som ögon på snögubben och målade leran med vattenfärg när morbror kom för att hälsa på, det är ett starkt minne av min mamma.

Hon har alltid arbetat. Jämt. Uppe sent på natten för att stryka kläder, skura golv, laga mat eller slå in paket till adventskalendrar. Dragandes pulkor fulla med matkassar, barn och en cykel genom snön, skottandes uppfarten och lagandes mat. Det är min mamma det.
Mamma kan baka sockerbullar som ingen annan kan, hon har kakor som trots att jag har recepten så blir de inte lika bra.Hon samlar på sjuttio- och sextiotals porslin som jag inte vill ärva och älskar gamla saker lika mycket som vad jag gör, avskyr orm med samma frenesi som jag är rädd för spindlar och hon gick alltid klädd i Helly Hansen på vintern för hon frös, likt mig som går klädd i fleecedress nu för jag fryser. Mamma var tryggheten, den som alltid fanns där oavsett om hon satt på jobbet kunde man alltid nå henne via telefon. (Hur många gånger har inte jag och lillebror bråkat i telefon innan vi gick till skolan? Otaliga gånger!)

Pappa. Pappa var han som skrattade, som busade men som kunde slå om när som helst till en argsint fullständigt rabiat person och komma in i ens rum när man lagt sig för att vända upp och ned på alla lådor i rummet för han sökte efter något. I ilska över att någon lånat en sax som de inte återlämnat. (Man blev inte direkt bättre på att lägga tillbaka saker för oavsett vad man gjorde fanns det alltid något annat han kunde explodera över)
Han var den som förklarade sakers tillstånd, vare sig det gällde hur fiskar levde under isen till hur världen såg ut utanför lilla Lycksele. Han som varit ute i stora vida världen och sett saker vi andra aldrig ska få se. Det påverkade nog honom för resten av hans liv. Ena stunden gladast och trevligast och andra stunden var man livrädd för hans humör. Mycket underligt.
Hans berättelser om Afrika, om hur det var att vara i ett krig, hans intresse för språk och skrivande och inte minst Asterix och Obelix har påverkat mig. Jag har alla Asterix och Obelix böcker i en samlingsutgåva och som jag läser än idag. Latinet är fortfarande ett språk som tilltalar mig. Afrika är en sugande del av mitt inre och kommer alltid förbli. Pappa var ett mysterium och trots att han efterlämnade flera böcker, handskrivna, om sitt liv när han dog, finns det fler frågor än det finns svar och som vi läste i böckerna, flera av de frågorna ville han nog inte svara på heller..

Det är mina föräldrar det.