Det _här_ är Plorp i ett nötskal. Detta underfundiga leende och småfnissande är Plorp. Det bara är det. Denna lilla gulliga krokfingrade (man ser det på handen att han inte kan öppna fingrarna helt och hållet, detta är dock den bra handen) sötnosen är vårt lilla hjärta, vår ögonsten, vårt liv, vår kärlek, allt vad vi kan få in i våra själar av honom är alltid för litet.
(Sen älskar vi alla andra barn också naturligtvis bäst att tillägga innan någon kommer med några beska kommentarer. *ler*)
4 kommentarer:
Ja det var ju PRECIS det jag skulle skriva såklart, en besk kommentar om ickeförklaringen till de andra barnen. Nä, trodde inte det va? Men å vicken goding, med det snea leendet och guldlockarna!
Men vilken härlig bild! Jag älskar när man lyckas ta en bild som riktigt fångar någons karaktär! :)
Vilken liten charmör. Kram
Vilken mysig liten knatte!
Jag hoppas att han får ett härligt liv tack vare att hans föräldrar slåss för honom!
Skicka en kommentar