Jag måste ju tillhöra de osedvanligt begåvade människorna som kan slarva bort en nyckel jag inte ens använt, eller hur var nu det här?
Morgonen har gått åt till att leta makens bilnyckel som jag inte haft och som vi inte hittade till makens förtvivlan. Däremot så fick jag ta lite av min energi och ge den till just hans projekt vilket retade mig nåt alldeles otroligt.
Varför är det så viktigt att hjälpa andra hela tiden, att ens eget får stå tillbaka?
Någonstans har vi inte kommit en millimeter närmare jämlikhet och att allas aktiviteter och handlingar är lika mycket värda, för vad blir resultatet om jag vägrar?
Jo, en stensur gubbe som är på dåligt humör en hel dag..
Nu hittade vi inte nyckeln utan han tog min bil. Jo grattis till mig som skulle ha den idag. *sitter hemma och rullar tummarna och försöker hitta tillbaka till energin jag tappade i morse när jag letade*
måndag 15 juni 2009
tisdag 19 maj 2009
Att vara ärlig är visst inte så bra..
Avdelning absurda historier...
Storsonens pappa har ju under en längre period lämnat en hel del att önska just på pappafronten. Eller som man kan säga, på pappafronten intet nytt.
Nu i helgen som var kom sig äntligen sonen med tillhörande flickvän sig iväg till pappa men det var ett evigt pusslande. Pappa hade lovat hämta son och flickvän men slutade som vanligt med att de fick gå en stund tidigare från skolan och ta bussen. Nåja, han skulle ju skjutsa hem i alla fall.. Trodde jag.
Så blev det inte.
Mötet blev ingen större hit. Trevligt för dem att träffas ja, men flickvännen kände sig inte helt hemma och sonen kände sig lite obekväm för han tyckte nog inte att han var riktigt välkommen hos pappa efter att pappa de senaste tio gångerna avbokat helgerna med honom..
Dagen innan sonen skulle åka ringde pappan flera gånger, ville dubbelkolla saker ( nåt är inte riktigt som det ska för allt ska dubbelkollas, tjafsas, diskuteras och sen blir det ändå inte som det var sagt. Säger man: Möt mig vid ICA Norrmalm kl 16 på framsidan, kan man ge sig den på att han ringer från Konsums baksida och undrar var man är. "Jamen, det är ju inte så himla lätt..." )
och en av gångerna svarade jag.
Frågade varför han ringde hela tiden, för sonen blev stressad av att försöka prata om vad som redan var bestämt sedan tidigare flera gånger på en timme. Då blev han sur på mig, förklarade hur dåligt det var att jag inte ville träffa honom. Att om vi skulle vara instängda i ett sovrum på sjukhuset så ville jag gå därifrån, för jag har svårt att klara utav honom utan att bli arg och otrevlig, det vill jag inte bli, bättre jag håller mig därifrån då.
Den ärligheten skulle jag inte ha sagt tydligtvis. Jag har under årens lopp förklarat och förklarat att jag inte vill se på bilder från vårt samboskap, jag är inte hans förtrogna, jag är gift, har fler barn och har inte lust att han ska veta allt om mig medan han själv inte ens berättar för sin son om att han har flickvän.
Jag tycker det är bättre att jag säger som det är, är vi i samma rum i några timmar kommer jag att bli tokig, jag fixar inte 7 kvm och vara trevlig med någon som inte är ärlig tillbaka. Jag kan bara inte..
Ärlighet varar inte längst. (Man måste skratta här för pappan har berättat för sonen att lögn är sånt som är osant, att inte säga allting är inte lögn. Bara man inte säger något om saken, ja, då är det ingen lögn. *skrattar*)
Storsonens pappa har ju under en längre period lämnat en hel del att önska just på pappafronten. Eller som man kan säga, på pappafronten intet nytt.
Nu i helgen som var kom sig äntligen sonen med tillhörande flickvän sig iväg till pappa men det var ett evigt pusslande. Pappa hade lovat hämta son och flickvän men slutade som vanligt med att de fick gå en stund tidigare från skolan och ta bussen. Nåja, han skulle ju skjutsa hem i alla fall.. Trodde jag.
Så blev det inte.
Mötet blev ingen större hit. Trevligt för dem att träffas ja, men flickvännen kände sig inte helt hemma och sonen kände sig lite obekväm för han tyckte nog inte att han var riktigt välkommen hos pappa efter att pappa de senaste tio gångerna avbokat helgerna med honom..
Dagen innan sonen skulle åka ringde pappan flera gånger, ville dubbelkolla saker ( nåt är inte riktigt som det ska för allt ska dubbelkollas, tjafsas, diskuteras och sen blir det ändå inte som det var sagt. Säger man: Möt mig vid ICA Norrmalm kl 16 på framsidan, kan man ge sig den på att han ringer från Konsums baksida och undrar var man är. "Jamen, det är ju inte så himla lätt..." )
och en av gångerna svarade jag.
Frågade varför han ringde hela tiden, för sonen blev stressad av att försöka prata om vad som redan var bestämt sedan tidigare flera gånger på en timme. Då blev han sur på mig, förklarade hur dåligt det var att jag inte ville träffa honom. Att om vi skulle vara instängda i ett sovrum på sjukhuset så ville jag gå därifrån, för jag har svårt att klara utav honom utan att bli arg och otrevlig, det vill jag inte bli, bättre jag håller mig därifrån då.
Den ärligheten skulle jag inte ha sagt tydligtvis. Jag har under årens lopp förklarat och förklarat att jag inte vill se på bilder från vårt samboskap, jag är inte hans förtrogna, jag är gift, har fler barn och har inte lust att han ska veta allt om mig medan han själv inte ens berättar för sin son om att han har flickvän.
Jag tycker det är bättre att jag säger som det är, är vi i samma rum i några timmar kommer jag att bli tokig, jag fixar inte 7 kvm och vara trevlig med någon som inte är ärlig tillbaka. Jag kan bara inte..
Ärlighet varar inte längst. (Man måste skratta här för pappan har berättat för sonen att lögn är sånt som är osant, att inte säga allting är inte lögn. Bara man inte säger något om saken, ja, då är det ingen lögn. *skrattar*)
fredag 15 maj 2009
Hittade nåt kul!
Besvara frågorna med en låttitel från en och samma artist/band
Jag väljer ABBA!
Är du kvinna eller man? What's the name of the game
Beskriv dig själv: Like a Supertrouper
Vad tycker du om dig själv? Knowing me knowing you
Beskriv var du bor för tillfället: Waterloo
Om du kunde åka någonstans, var skulle du åka? Another town, another train
Favoritfärdmedel: Merry go-round
Din bästa vän är: Fernando
Din favoritfärg är: Honey, honey
Hur är vädret? Dream World
Favorittid på dagen: summernight city
Om ditt liv var en tv-serie, vad skulle den då heta? SOS
Vad är livet för dig? Happy new year
Det bästa rådet du kan ge? I have a dream
Om du fick byta namn, vad skulle du heta då? Mamma Mia
Favoritmat: Chiquitita
Dagens tanke: Carry me home
Hur skulle du vilja dö?: Bang a Boomerang
Din själs nuvarande tillstånd: Lay all your love on me
Felen du kan leva med: I've been waiting for you
Ditt motto: Andante-andante
tisdag 12 maj 2009
Pionsjuka!
Candy Stripe
Sitter och funderar på att beställa pioner från USA. Det är några som ska gå ihop och köpa pioner från USA och jag tänkte haka på. Inte helt gratis men wow vilka pelargoner det finns att få tag på där!
Spiffy
En av pionerna kostade endast, ja, endast $340.00! Det är så man svimmar men är man biten så är man.
White frost
Pionerna med sina köttiga, runda knoppar får dessa enorma blommor, det är knappt man kan tro det även om man ser det med sina egna ögon.
Solange
Jag är svag för de dubbla, fluffiga sorterna, mycket blomma för slanten om vi säger så. Sen är bladverket fin utfyllnad i rabatten.
måndag 27 april 2009
Vi ska inte hjälpa sjuka och gamla!
Nej, absolut inte. *ironisk* Det här gör mig så arg att jag kokar. Det är en mänsklig rättighet att kunna få tillgång till sitt liv, att få tillgång till alla rum i huset, kunna röra sig ut genom dörren och in igen. Att man har rullstol, rollator el liknande ska inte vara ett hinder för att få ett drägligt liv.
När vi ansökte om bostadsanpassning berättade gubben (han hade redan pensionerats från sitt jobb men fortsatte jobba för han tyckte det var så roligt.. roligt att säga nej och djävlas kanske?) att Plorp minsann inte behövde vistas på hela vår tomt, han kunde få en grön inhägnad i mitten av vår tomt fem x fem meter, precis som en hundgård. Hjälpmedelsförrådet skulle stå 20 meter från huset och då jag inte får eller kan skotta om maken är borta brydde han sig inte om.
"Nehej, men då får du väl be om hjälp då?"
Jaha?
Vem ska göra det kl 7 en vardagsmorgon? Min MS-sjuke son eller vad?
Karln var i alla fall inte klok på en punkt. Trots alla intyg från läkare, arbetsterapeut och sjukgymnast ansåg han att hans idéer var bättre. Att ett litet barn skulle sitta inhägnad medan hans syskon sprang runt omkring honom, det var väl ingenting?
Till slut hittade jag en prejudicerande dom från kammarrätten, vilket rörde ett barn med liknande funktionshinder och ett annat sorts staket och det staketet räckte runt hela tomten.
Nu får Plorp vistas på sin egen gård på samma villkor utan att riskera att förolyckas om han springer härifrån och han behöver inte vara instängd som ett djur i bur.
Man ska inte önska olycka på folk men ibland borde folk få uppleva lite trassel i sina liv för att få göra lite nya insikter i livet.
http://www.kvp.se/nyheter/1.1548033/ms-sjuke-michael-fange-i-sitt-hem
När vi ansökte om bostadsanpassning berättade gubben (han hade redan pensionerats från sitt jobb men fortsatte jobba för han tyckte det var så roligt.. roligt att säga nej och djävlas kanske?) att Plorp minsann inte behövde vistas på hela vår tomt, han kunde få en grön inhägnad i mitten av vår tomt fem x fem meter, precis som en hundgård. Hjälpmedelsförrådet skulle stå 20 meter från huset och då jag inte får eller kan skotta om maken är borta brydde han sig inte om.
"Nehej, men då får du väl be om hjälp då?"
Jaha?
Vem ska göra det kl 7 en vardagsmorgon? Min MS-sjuke son eller vad?
Karln var i alla fall inte klok på en punkt. Trots alla intyg från läkare, arbetsterapeut och sjukgymnast ansåg han att hans idéer var bättre. Att ett litet barn skulle sitta inhägnad medan hans syskon sprang runt omkring honom, det var väl ingenting?
Till slut hittade jag en prejudicerande dom från kammarrätten, vilket rörde ett barn med liknande funktionshinder och ett annat sorts staket och det staketet räckte runt hela tomten.
Nu får Plorp vistas på sin egen gård på samma villkor utan att riskera att förolyckas om han springer härifrån och han behöver inte vara instängd som ett djur i bur.
Man ska inte önska olycka på folk men ibland borde folk få uppleva lite trassel i sina liv för att få göra lite nya insikter i livet.
http://www.kvp.se/nyheter/1.1548033/ms-sjuke-michael-fange-i-sitt-hem
lördag 25 april 2009
Mammas och Pappas tuffing!
Det _här_ är Plorp i ett nötskal. Detta underfundiga leende och småfnissande är Plorp. Det bara är det. Denna lilla gulliga krokfingrade (man ser det på handen att han inte kan öppna fingrarna helt och hållet, detta är dock den bra handen) sötnosen är vårt lilla hjärta, vår ögonsten, vårt liv, vår kärlek, allt vad vi kan få in i våra själar av honom är alltid för litet.
(Sen älskar vi alla andra barn också naturligtvis bäst att tillägga innan någon kommer med några beska kommentarer. *ler*)
Plorp gungar...
Min lilla gullunge ser ni här, Plorp med sin älskade gunga. Han kan gunga i timmar och han vill vara ensam om gungorna, här delas det inte med sig av någonting som man kan vara ensam om. Han ser alltid så allvarlig ut på bilder av någon anledning, konstigt för han skrattar ju alltid.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)