Jag börjar bli så nöjd..

Min trädgård börjar ta form och bli mer och mer till det håll jag vill ha den. Har flyttat omkring en massa buskar och satt några rosenbuskar (som sett sina bättre dagar men som förhoppningsvis tar sig i slutet ändå)
Har några ställen som är långt ifrån klara och är rena skamfläckarna men det börjar ta sig. Helena-rosen jag planterade för några år sedan är så vacker och har börjat slingra sig uppför spaljen och i förrgår var jag iväg till Oves plantor i Ersmark utanför Skellefteå. (Dit måste ni fara, mer pittoresk handelsträdgård får man leta efter och ett utbud långt över det Blomsterlandet kan erbjuda. (Ett företag jag retar mig på förresten! Först köper man upp Alhems trädgård med dess mysiga läge, lite ovanlig läge och utformning och lägger ned allt, nu står det tomt från trädgårdshandel. :( Samtidigt köper man upp Blomsterslottet som man nu lagt ned och bara har en stor handel på Solbacken i nybyggda lokaler. Blä! Superkommersialiserat och tråkigt. Två trädgårds och blomsterprofiler i Skelleftetrakten har gått i graven och ersatts av mainstreamutbud, urk säger jag bara!)

Nåja, slut på den utläggningen men jag hittade en massa hos Ove. Hade jag inte överskridit min redan mer än generösa budget, harkel be mig inte om några siffror de gömmer jag med tanke på att jag hade tänkt mig vara gift efter detta blogginlägg, hade jag köpt ännu mer.
Superglad blev jag i a f när jag hittade ett litet träd där, Juglans Mandschurica. Har letat i flera år efter ett sådant och har nu äntligen hittat det. Ja! (Han har massor med olika sorters Hostor dessutom)
Utanför står en stor vagn fylld med ettåringar, en skylt där det står priset på dem och om det inte finns någon där får man lämna pengarna i en låda. Bara en sådan sak. Norrland i ett nötskal, småskaligt och intimt, personligt och jättefint! Nu ska jag bara försöka få ned mina digitalis i jorden innan vi åker bort ett tag. (Storsonen får stanna hemma... han har inte tid att följa med och inte lust heller)