Vi har äntligen landat hemma efter många hundra mils körning och massor med intryck rikare. Känns som om det kommer att dröja innan jag sätter av ut på vägarna igen men det brukar bara gå några dagar, sedan är man som vanligt igen. När Polen var avverkad satte vi av in mot forna DDR och det var en upplevelse. Vägarna var under all kritik. Enligt GPS:en skulle vi åka in på en ställplats för husbilar. Vi hamnade på en cementväg ut på en åker i flera kilometer, där hamnade vi här, på en marina där det stod flera gamla båtar. Fantastiskt vackert och på morgonen gick jag ut för att sitta ensam en stund i morgonen och det var underbart. En ensam häger satt på en brygga, hundratals änder lät i vattnet och när de flög iväg tog det flera minuter innan alla hade hunnit upp ur vattnet och det var så många, så många.
Vägarna i fd DDR var ihopsamlade av betongbitar, ca 20-30/40 cm breda bitar som satt i långa rader, som vägar men lät som en tvättbräda när man åkte på dem. Helt sanslöst vansinnigt! Ju närmre man kom Västtyskland desto bättre livsvillkor men även infrastrukturellt med.
Solnedgången i Lüdow var helt otrolig! Man fick gå in i ett utav skeppen och prata med en mycket färgstark farbror som hade duschar, toaletter och restaurang mitt ute i ingenstans där i Tyskland. Helt makalöst! Han kunde danska dessutom och då han ansåg att vi fick anstränga oss mycket för att tala tyska var det bättre att vi talade engelska för då var vi jämlika. Vi skulle komma till skeppet på morgonen för "rundstycken".
Det här var stranden i Mielno förresten. Mer bilder kommer hade jag tänkt mig men nu ska jag äntligen få sova utan långtradare, utan stödben på husbilen, utan att behöva tänka på att jag inte ska gå upp och kissa för att toaletten är full och behöver tömmas. Hem ljuva hem! Men jag vill inte vara utan den här upplevelsen. Härligt att få komma hem till regn, åska och hagel! Kram!
Vägarna i fd DDR var ihopsamlade av betongbitar, ca 20-30/40 cm breda bitar som satt i långa rader, som vägar men lät som en tvättbräda när man åkte på dem. Helt sanslöst vansinnigt! Ju närmre man kom Västtyskland desto bättre livsvillkor men även infrastrukturellt med.
Solnedgången i Lüdow var helt otrolig! Man fick gå in i ett utav skeppen och prata med en mycket färgstark farbror som hade duschar, toaletter och restaurang mitt ute i ingenstans där i Tyskland. Helt makalöst! Han kunde danska dessutom och då han ansåg att vi fick anstränga oss mycket för att tala tyska var det bättre att vi talade engelska för då var vi jämlika. Vi skulle komma till skeppet på morgonen för "rundstycken".
Det här var stranden i Mielno förresten. Mer bilder kommer hade jag tänkt mig men nu ska jag äntligen få sova utan långtradare, utan stödben på husbilen, utan att behöva tänka på att jag inte ska gå upp och kissa för att toaletten är full och behöver tömmas. Hem ljuva hem! Men jag vill inte vara utan den här upplevelsen. Härligt att få komma hem till regn, åska och hagel! Kram!
2 kommentarer:
Intressant. Här klagar man på lite hål i asfalten. Hoppas du sovit gott.
Härliga reseskildringar! Så där lagom lockande, inte så man förbannar sin babylediga plånbok till döddagar, men ändå får lite nya intryck sådär. :) Jag tittar gärna på polenbilder!
Skicka en kommentar