Jag och A. En lång historia är det av innerlig, varm och otrolig vänskap. Jag har som sagt var turen att ha två vänner, egentligen är det som systrar, som jag haft i över trettio år. De båda är däremot systrar, jag kallar dom A och G.
Jag och A var på ridskolan tillsammans, där vi tillbringade nästan all vaken tid tillsammans och där hon med sitt lugn balanserade mitt lite virriga, smått nervösa sätt (livrädd för min pappa och ridläraren) det var en lyckad kombination faktiskt och vår vänskap har hållit i sig hela livet trots allt.
Vi har däremot en förmåga att hamna i smått absurda situationer. Som när vi skulle ta hand om ridskolans alla tjugoflera hästar för att ridläraren med medhjälpare skulle få fira midsommar för första gången på alla år, ja, då går en häst och får kolik så vi får gå en hel natt runt runt i en hage för att undvika tarmvred. Eller när vi ska åka till Fredrikshavn med båten en fredag från Göteborg och hamnar i en dansk helgdag med åtta timmar att slå ihjäl med allting stängt och ingen middag i magen! Eller när vi var på en Chalmerstillställning och blev uppraggade av en karl med ärtgröna byxor och röd genomskinlig spetsskjorta.
Liksom typiskt oss!
Eller som igår när vi äntligen träffas efter ett år, vi är båda i Stockholm för semester och hon får samtal från sin läkare och måste in på sjukhus för att göra några akuta kontroller och hela dagen går åt till att vi flänger runt i Stockholm med husbil (jag kan säga att bara idioter kör husbil i centrala Stockholm och ja, jag erkänner direkt mitt tillkortakommande!) och går på Junibacken med två ungar alldeles själv tillsammans med minst trehundrafemtio andra idiotiska föräldrar samtidigt.
Sammanlagt sågs vi ungefär en kvart, men jag spenderade bra mycket mer tid med hennes son. :D Liksom: typiskt oss... Det som kan gå illa går illa och kan det rackla så racklar det. Samtidigt är jag så glad att jag kunde hjälpa henne medan hon fick fara på sjukhuset i lugn och ro. Jag är orolig för henne för hon är inte så pigg just nu och får väldigt lite förståelse från sin sambo över att hon faktiskt är rätt sjuk på alldeles, alldeles riktigt.
Junibacken var en hit för två små pojkar, min pojke sov väldigt gott i natt och det är Pippi Långstrump och sagotåg för hela slanten. Nu ska jag gå på Åhléns City och se om de har jackan jag vill ha, sedan bär det av till Polen ikväll. Jippeh! Håll i er Gdynia, here I come... *blinkar*
2 kommentarer:
Jag önskar att jag också hade vänner som stod mig så nära.
Ha så kul i Polen nu!!
Såna vänner är obetalbarbara! Så du kan rekommendera junibacken alltså. Ska fundera på det, men kanske till hösten, jag som kan vänta.
Skicka en kommentar