måndag 25 januari 2010

Sammanfattning.

Sammanfattar livet just nu:
- 26 cm i midjan, dvs att gå på affären är ett äventyr, vem vet när och om jag tappar byxorna offentligt?

- 20.3 kg i viktminskning, det vill säga en hel del. Men hur ser jag ut egentligen? Det är skitsvårt och konstigt att följa med i spegeln, jag fattar inte hur jag ser ut egentligen. Är jag normaltjock nu? Är jag fortfarande en blobb? Vad? Ja, fråga inte mig, jag har ingen kroppsuppfattning längre. Vad jag vet är att huden inte blivit så rynkig som jag trodde, däremot har hela min kroppshydda antagit en viss degartad konsistens. Rumpan är flabbrig, magen är som en bulldeg som går att peta år alla håll förslagsvis samtidigt.

-Ljuset återkommer. Varje dag går åt rätt håll däremot hittar jag inte livsenergin på samma sätt. Det är tröttsamt och jag är ofta på dåligt humör, varför förstår jag inte direkt. Men det har väl med operationen och livet efter den att göra.

- Barnen är friska men hjälp så arbetssamma! Fyraåring pratar hela hela tiden, varje gång han sover är en lisa för öronen. Han har väldigt bestämda åsikter i det mesta och ibland undrar jag om han var apa i sitt förra liv för han sitter banne mig inte stilla en sekund. ;) Tonnis, ja, han är väl i bra skick för stunden och Plorp är på väg in i tonåren tror jag, eller förpubertet vilket känns lika jobbigt.

3 kommentarer:

-ME- sa...

Att du är trött är nog inte så märkligt, hela kroppen går ju på svältlåga just nu. Men 20 kilo KÄNNS (eller vad vet jag, jag är bara uppe i -16 sen i somras ;) och ja, degigt blir det. Var glad att skinnet hänger med hyggligt och be om hjälp när det gäller formen - både med uppfattning och fason på fläbbret. Om du inte bodde i hottahejti skulle du få låna min MirakelJennie, hon gör små underverk med mitt fläbber. :)

-ME- sa...

Att du är trött är nog inte så märkligt, hela kroppen går ju på svältlåga just nu. Men 20 kilo KÄNNS (eller vad vet jag, jag är bara uppe i -16 sen i somras ;) och ja, degigt blir det. Var glad att skinnet hänger med hyggligt och be om hjälp när det gäller formen - både med uppfattning och fason på fläbbret. Om du inte bodde i hottahejti skulle du få låna min MirakelJennie, hon gör små underverk med mitt fläbber. :)

Ulrika sa...

Det är helt fantastiskt vilka framsteg du gör!! Massa kilon och centimetrar i sopkorgen!! Klart det känns i kroppen, på både gott och ont - men mest gott väl?!
Du är fantastisk, gumman!
Kramar!