måndag 6 december 2010

Dag 15: Mina drömmar

Drömmen var att kunna använda mina kunskaper i teckning och målning, att måla på heltid eller designa kläder. Under tonåren sydde jag mina egna kläder till min mammas stora förtjusning eller förskräckelse. Exakt vad av de alternativen som var mest förekommande, jag tror på det sistnämnda men jag kan ha fel, hon visade hur som helst stor tilltro eftersom jag fick gå ut med skapelserna bland vettigt folk. Men inte var det alltid det mest välsydda vill jag lova. Men som jag sa tidigare var min mor mycket praktiskt lagd och jag en rätt lydig flicka, så jag satsade inte på kläddesignen. Jag var också rätt rädd för att misslyckas.
Då var drömmen om Afrika bättre. Den drömmen bär jag fortfarande med mig, att kunna hjälpa till, göra något utan själviskhet och egennytta. Men att dra med sig en Plorp till Afrika när han inte klarar sig själv, det är inte görligt.

En annan dröm var det stora kråkslottet där folk skulle vandra in och ut i, fullt med djur och barn, en atelje att bara måla och pyssla i. Den drömmen är väl den dröm som är närmast dagens sanning för ett stort hus har jag, flera barn har jag och flera husdjur också men inte på det sätt jag hade tänkt mig det hela. Huset skulle stå bredvid vattnet, bredvid havet och jag skulle kunna sitta i en skyddad liten vik och se det stora vattnet, lyssna på tystnaden och fåglarna, känna vindens salta tårar i mitt ansikte och drömma mig bort.

Vilka drömmar har jag idag då? Jag vet inte. Jag känner mig inte drömmande längre. Har jag några drömmar? Att önska att mina barn inte ska dö före mig känns mer som något man är rädd för snarare än en dröm. För vad lämnar jag då efter mig? Ett barn som behöver mig mer än någonting annat i världen, utelämnad till människor betalda att ta hand om honom? Sedan är det tyvärr så att de med grava funktionshinder sällan blir väldigt gamla, vilket gör att min dröm/önskan mer eller mindre är utopisk och mer bottnad i rädsla än i ett glatt drömmande. Så har jag några drömmar? Nej, jag har nog inte det längre. Vad ska jag drömma om? Bli snyggare? Tror inte det är möjligt vid 42 års ålder, man har nog gjort sitt å utseendets vägnar. Smalare? Ja, kanske det men när magen blir borttagen vill jag nog inte bli smalare, det räcker som det är. Jag vill orka mer men vet att det inte är möjligt, jag är sjuk helt enkelt.
Inte menat att vara negativ för jag känner mig inte negativ utan mer bara konstaterande. Det är som det är bara. Så drömmarna får vara det jag drömde om förut, det ouppnåeliga i dagsläget är bara önskningar om hälsa och framtidstro. Det vill jag gärna drömma om..






Inga kommentarer: