söndag 24 augusti 2008

Sagan om den vackra hunden eller hur Ludde fick rabies


(Bilden visar ett mjukdjur som har formen av viruset Rabies, finns att köpa här: http://www.giantmicrobes.com/uk/products/rabies.html)

Idag har vi varit på Matfesten i Skellefteå, ett årligt återkommande evenemang med maten i fokus. Är man lagd åt det håll maken och jag är lagd, är det snarare en fullkomligt överjordisk företeelse där man är närmare dödssynd än himmelriket för frosseriet slår nya rekord varje år!
Jag tänkte som nybliven matte ta med den lilla valpen för social träning, han har aldrig varit bland mycket folk och jag tänkte kolla hur han reagerade.
Han funkade bra bland så mycket människor, cool och lugn, hälsade glatt på både människor och andra hundar. Medan vi åt låg han lugnt under min bänk utan att stressa. Ett bra tecken på en bra mental hälsa tycker jag.

Men..
Ludde-Pumsen min väckte uppmärksamhet. Vi var hela familjen på fem personer, en assistent och två vagnar samt en liten vovve. Alla utom jag och Ludde kunde ta oss fram, för var och varannan skulle stanna för att titta, klappa eller fråga om honom. En kvinna ville ha numret till uppfödaren för hon ville absolut ha en sådan hund!
Till slut var maken tämligen less på att vänta in sin fru och hennes hund, och med uppgiven, men med undertryckt stolthet, sa han:
- Nästa gång vi ska ha den där hundvalpen med oss ska han ha en stor skylt på sig där det står RABIES! Sen matar vi honom med Samarin så det ser ut som fradga i mungiporna, kanske vi får gå ifred då!
Samtidigt log han stolt för han älskar Ludde väldigt mycket (inte lika mycket som jag för det är nog fullkomligt omöjligt. *blinkar*) och var lite barnsligt glad i att vår hund är så himla fin, men det är han. Väldans fin och har en mental styrka och trygghet som gör att jag är övertygad om att vi får en mycket fin hund i familjen när han är äldre.

Ett tråkigt besked är att min bästa väns hund börjat halta och vid röntgen upptäckte man höftledsfel, på en fyra månaders valp, och min vän är inte glad. Inget väldigt allvarligt fel men ändå ett fel som kan ödelägga den framtid hon sett framför sig och sin valp med bl a skydd och annat aktivt arbete. Nu väntar dom på second opinion över röntgenbilderna och sedan vet hon ungefär vilken framtid hunden kommer att få. Livet är inte rättvist.

Var du en av dom som hälsade på världens gulligaste hund idag, då har du träffat tant Ullet! Hej säger jag i efterskott!
I övrigt är det svårt att inse att ens barn blir stora och kärlek kommer in i bilden på allvar. Hjälp!

Hepp och toy, stoppa inte en pinne i din hoj!

4 kommentarer:

Anonym sa...

I vanna c moe pitjas of yo doggee.
Bunozzzzzzz

Dammråttan sa...

Vad skönt att han funkade så bra socialt. Påminn mig inte om att barnen växer tack! Läste jsut idag en intervju i tidningen. Hur det är att vara ung i dag. Ingen kul läsning. Verkar framförallt inte kul att vara tjej. Vad har jag GJORT!! Hoppas vindarna vänt om en 10-12 år sådär...

Grindelunda sa...

Hösthälsningar från Gunilla på Grindelunda

-Maria N- sa...

*skrattar* Ja, det är rätta takter. Vem vill inte ha en rabieshund, liksom?