torsdag 14 augusti 2008

Underkläder, rosor och hångel!


På det glada 80-talet fanns det nya spännande underkläder i alla sorters material, förslagsvis nylon. Polkaprickiga trosor i mintgrönt, högt skurna vid benfästet och med skavig vit nylon, tangatrosor med lika skavig svart nylonspets på höfterna och allt i prasslig nylonsatin som efter en tvätt blev lika grå och solkig som samvetet hos en politiker som tar mutor!
90-talets underkläder kommer jag inte ihåg, kanske beror det på att jag då hade fast förhållande och mest var utan underkläder? En sak kom jag ihåg, en torselett i vit spets (Japp, konstgjort material där också, inte det minsta smidigt utan stelt, prassligt och skavigt!) som hängde med första gången jag och dåvarande fästmannen blev påkomna med att göra sånt som fina flickor och pojkar för den delen, inte gör innan äktenskapet.
Tyvärr fastnade en klack i spetsen och själva volangkanten gick sönder. Kom inte ihåg exakt hur det gick till men så var det i alla fall.
Tvåtusentalets underkläder finns i färskt minne. Då gäller det bomull, bekvämlighet och lätt att ta av och på när man måste akutpinka någonstans. Estetiken (?) har fått ge vika för funktionalitet.
Stretchigt, lättvättat, hållbart och för all del, skönt! Inga volanger, inget rysch-pysch och absolut ingenting i nylon och sträva spetsar bara för att det ska se bra ut innan första tvätten. Kanske är man för gammal, kanske är man för mycket mamma och tvätterska eller så är det helt enkelt så att med tiden blir man tristare. Testa saker bara för att känns som slöseri med tid, bättre köra med gamla beprövade saker som bomull, 60-90° och i flerpack! Eller så skulle man ha haft sig ett flerpack av ovan visade gördel, det verkar mest kroppsvänligt, åtminstone för dom som ska se på en.

Sen inser man att ett förhållande som varit i många år ibland kan te sig lite enahanda, särskilt när syrran ringer och berättar om ett dussin rosor hon fått av sin pojkvän och man vet att ens romantiske lillebror vid ett tillfälle i livet köpte hundra röda rosor till sin dåvarande flickvän. Ja, han är sann och ja, han var kär, bilden där hon står med sin stora bukett i famnen är fantastisk. Här är kärlek att få sovmorgon en gång i månaden. Eller en klapp i baken när man lagar middag.
Strax innan syrran ringde låg ett par och hånglade för fullt i en soffa i nåt billigt såpoperaprogram och hur många gånger ligger en trebarnsmamma i en soffa och hånglar? Få se, nu ska vi räkna..*tiden går, jag försöker komma på när det var senast* *hm, tiden går ännu mer*
Nej, jag kan inte komma ihåg när jag senast låg i en soffa och hånglade intensivt. Det är mer puss-på-kinden-hejdå-nu-åker-jag-till-jobbet-hångel som gäller medan en treåring försöker bryta sig emellan våra ben och vi får tonåringen att vomera spontant på golvet i köket. Nåja vad är lite hångel mot en läckande tvättmaskin, ett skitigt badrumsgolv och en valp som gör små pölar? Ingenting.

Dessutom är nästan allt mitt smink för gammalt, det såg jag när jag städade badrummet igår. Bara en sån sak!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Hångla vad är det? Går det att äta?

Ullet sa...

JAg vet inte, men kanske? Jag vet inte längre hur man gör men är en jäkel på att skura golv och laga mat. *hushållerska* :)

En häxa på Vift sa...

jag har fyra barn och jag och maken låg faktiskt och hånglade på soffan för....hmm... när var det nu då......
äh, det var så länge sen så det har jag glömt. *s*

Alldeles visst och sant det du säger, såporna är så hala att de halkar iväg i sin egen atmosfär kallad overkligheten. :)

Anonym sa...

Och hur patetisk är jag som undrar var du hittat bilden eftersom den ser ut att vara precis vad jag behöver! ;)

Hångel? Hmmm... Det som är värst med det är ju att jag faktiskt kommer ihåg när det hände sist (i poolen på Teneriffe i mitten av juli); på den gamla goda tiden var det ju så mycket att man tappade kollen totalt... ;)