onsdag 1 december 2010

Dag 08 Ett ögonblick

Inspirerad av en annan blogg om vad man kunde ta upp under inlägget Ett ögonblick, vände jag tillbaka och tänkte ge er ett ögonblick från min hjärna. Ett ögonblick.
Jag skulle vilja ge er ett ordspråk som fastnat i mitt huvud under åren som gått: Missunna aldrig någon dess lycka ty du vet ingenting om dennes sorger.

I omgivningens ögon kan saker te sig väldigt fina, kanske rentav avundsvärda men i själva verket är det inte alls så enkelt. Vi tenderar att se saker från vår egen lilla vrå i världen och den vrån är inte alltid helt sann annat än i våra egna ögon. I forum på forum läser man inlägg av människor med åsikter om hur andra människor lever. Fullt mänskligt i och för sig men också djupt tragiskt eftersom vi väljer att bedöma utifrån hur vi själva väljer att leva. Utifrån det perspektivet blir den sk sanningen nedsolkad av vår egna förutfattade meningar om sakers tillstånd. Vi har åsikter om den sjukskrivne för att den minsann går på affären och handlar eller solar solarium, sitter på ett fik någon gång, för vi skulle aldrig göra så, är man sjuk ligger man i sängen där med basta! Eller så ser vi den nyblivne änkemannen som går ut på krogen två veckor efter sin frus bortgång i cancer och vi svär os och förbannelse över att hon inte får vila i frid! Ska han redan nu börja spana på andra kvinnor? Vad vi inte ser är att han redan sörjt, att hans stora jobb varit och att nu när döden kom faktiskt är fri för första gången på mycket länge.
Den sjukskrivne kanske är djupt deprimerad och behöver träffa någon och vågar sig ut för första gången på länge, må hända är det den första gång hon går ut utan panikångest och en lugnande i kroppen.

Tjocka mamman som tar ett hastigt tag i sitt barn på affären och fräser samtidigt som hon lägger en 200 gr chokladkaka på rullbandet kanske har blivit provocerad av en treåring i tre veckor samtidigt som hon ska hem och ringa hemtjänsten om sin dementa mamma, hennes alkoholiserade pappa ringer femton gånger varje natt och stör hennes sömn och hennes make är otrogen med hennes bästa väninna.
Vi vet inte. I detta ögonblick tror vi att sanningen vi ser är den enda raka, den sanning vi skapat inom oss och därför missunnar vi andra dess lycka fastän vi ingenting vet om deras sorger. Vi vet verkligen inte. Därför tycker jag det är skönt när mina förutfattade meningar spricker som ett troll i solsken. När det jag trodde var rätt egentligen bara är en av mina sanningar som minsann inte var mycket till sanning.

4 kommentarer:

-Maria N- sa...

*nickar* Generalisera och tycka om saker vi inte vet så mycket om är lätt. Men så fort man får veta mer. Lär känna någon, t ex. Ja, då spricker det och man ser att det finns förklaringar och förmildrande omständigheter och what not.

Anonym sa...

Samma ordspråk står på en skylt i mitt huvud sedan längre.

När jag tänker på det ser jag andra människor ur ett helt annat perspektiv än jag annars skulle gjort.

Åsa sa...

Du är klok du!

Ulrika sa...

Prisiiis på pricken!! Alla bär på sitt bagage, den vackraste mest avundsvärda har också sitt kors att bära. Låt vara att somligas bördor är tyngre än andras, fullständig rättvisa finns bara i drömmarna, men ingen går omärkt genom livet och hur man hanterar det är olika från person till person, och inget man kan fördöma utifrån ett hastigt möte.
Kram, klokaste Darling!