tisdag 10 november 2009

Nu ska jag berätta vad som hänt mig sista veckan

Jag har genomgått en gastric by-pass operation på Carlanderska sjukhuset i Göteborg. Jag har kämpat med övervikt ett längre tag nu och med den hemsituation jag har är inte bantning, brysigomsigsjälv, eller ens tid för sig själv något som finns på agendan. Tyvärr är utrymmet begränsat även av sjukdom för EDS (Ehlers-Danlos Syndrom) inte heller något som gör utrymmet för kraftiga spinningpass, styrketräning eller jogging särskilt stort då sport och sånt måste utövas med sjukgymnastisk expertis och korta promenader.
Någon elitidrottare lär det inte bli av mig.

Med tanke på att det just nu var lugnt kring Storsonens MS, Plorp är i en lugn fas och det är lugnt på nästan alla områden ville jag ta chansen att göra någonting enbart för mig själv. Det är en totalt superego operation då jag vill se mina eventuella barnbarn men också leva längre. Jag har tagit upp detta vid två tidigare tillfällen med min husdoktor, ena gången skrev han remiss men jag ångrade mig, andra gången ville han inte skriva remiss för jag var för lite tjock (?) och tredje gången var nu i augusti 2009 och då grät läkaren en skvätt för min situation och mina barns sjukdomar och skrev remiss på störten!
Remissen skrevs till Lycksele men Lycksele har en väntetid på minst 12 månader till första besöket och så länge ville jag inte vänta alls. När remissbekräftelsen kom ringde jag Lycksele direkt, åberopade vårdgarantin och fick tipset att ringa antingen Danderyds sjukhus eller Carlanderska. Carlanderska var det första som svarade på direkten och de skickade hälsodeklaration som godkändes inom några veckor.

Samtidigt som hälsodeklarationen blev godkänd fick jag i samma veva operationsdatum sex veckor efter, dvs 3/11 2009. Fatta, idag är det en hel vecka sedan det hände!
Mitt BMI är visserligen i lägsta laget (man ska nog ha kring 40 för att bli beviljad eller andra tillstånd för att få det under BMI 40) men då jag har en situation med vårdkrävande barn samt med sjukdomen EDS, så jag fick detta godkänt.
Tre veckor innan operationsdatumet började jag att flyta som det kallas för. Man dricker enbart LCD (Modifast, Nutrilett, Allevo, Naturdiet etc) dricka/skak och byter ut alla måltider mot detta.
Fuskade några gånger med två portioner köttsoppa och en tunnbrödssmörgås med julskinka på, men jag gick ned kring 6 kilo på detta ändå. Underbart!
Tyvärr gick jag upp några kilon innan flytet för jag åt för kung och fosterland, som om jag aldrig skulle få äta mer i hela mitt liv annat än Naturdiet. Huvudet spelar en spratt ibland.

Jag och maken åkte ned på måndagsmorgon den 2/11. Korkad som jag var hade jag stigit upp med Plorp på morgonen, jobbat stenhårt med städning etc hemma dagarna innan så jag var fruktansvärt slut när det var dags att resa ned. Väl nere i Göteborg kom vi in på Carlanderska och träffade de tre andra "tjejerna" som skulle göra samma operation dagen efter.
Vi fick träffa sjukgymnast, dietist, läkare, narkosläkare och sjuksköterska i en strid ström, sedan så var det soppa och godnatt som gällde.
Jag var först ut på tisdagsmorgonen (tack för det!) och var på uppvaket någon gång mitt på dagen, jag har ingen tidsuppfattning om när och hur. På eftermiddagen tvingades vi upp för att ta promenader, allt för att undvika blodproppar. Sedan andas i en mask för att undvika lungemboli. Jag var så slut att tårarna satt i ögonen på mig och hela natten på uppvak var en mardröm för en tröttis som jag även om jag inte ska klaga på vården vi fick för den var superb!!

Tidigt på morgonen åkte vi upp på salen, vi låg två och två på rummet. Sedan skulle vi dricka, upp och röra oss en gång i timmen och jag som varken orkade dricka eller gå, blev förbannad. Hade inte en sjuksyster förstått att jag var så risig som jag var, ja, då hade jag nog inte suttit här då hade jag exploderat av ilska och sorg. Den dagen 4/11 gick jag med min droppställning i korridoren och undrade vad i hela fridens dar jag gjort med min kropp. Ångrade mig bittert med vetskap om att det inte går att korrigera tillbaka.

Återkommer senare med mer info om open och hur det går och har gått..

8 kommentarer:

Anonym sa...

Oj! Såg ju på FB att nå't var på gång, men jag trodde bara att du bestämt dig för att pulverbanta...

Håller tummar & tår att allt går jättebra!

-ME- sa...

Hur känns det nu då? När det gått en vecka? Och hur funkar det i livet, som ändå rullar på i din vanliga hejdlösa fart?

myzpyz sa...

jag hejjar på dig, det vet du! kramar o kärlek <3

Ulrika sa...

Heja dej!! Så var det gjort i allafall!!
Låter bra med adventsglögg, så småningom!
Kram!!

Nanna sa...

Vilken underbart inspirerande blogg. Jag har själv en son (20år),som har autism m. utv.störn. Och så har du opererat dig,hoppas allt går bra på den fronten! Jag snokar runt i din blogg för att ta reda på några saker..(Ulrika), men jag tittar hemskt gärna in till dej igen..Kram!! :)

Natasha sa...

Men OJ! GRATTIS!
Har länge velat få/behövt den operationen.
Min läkare nekade att skriva remiss eftersom jag har EDS!
Menar du på allvar att det är en bidragande faktor till att du FICK den!?!Håller tummarna att allt går bra för dig!!!Kram /Natasha

Ann sa...

Wow! Imponerad av din beslutsamhet! Hoppas att allt går så fantastiskt som det borde, om det finns någon rättvisa. Har en bekant som i höstas också opererat sig, med gott reslutat, efter vad det verkar. Lycka till så jättemycket!

Ann, med vadderingen kvar ett tag till...

bantningspiller sa...

nice blog