måndag 17 mars 2008

Sonen ska skriva en bok om sig själv

på svenskan. I ett kapitel ska någon annan skriva om honom och han ville jag skulle skriva det åt honom, så här blev det: ( Jag mörkar vissa detaljer av hänsyn till honom och hans integritet)

Vad ska jag skriva om dig?
Ska jag berätta om stunden när du föddes, om hur jag längtade efter dig och inte kunde bärga mig tills jag fick träffa dig? Vilken underbar unge du var och är, eller ska jag berätta anekdoter ur ditt liv?
Jag kan beskriva hur otroligt vacker jag tycker att du är, på insidan och lika mycket på utsidan. Din förmåga att uttrycka dina känslor och din fascination för det lite udda men ändå intressanta?

Det finns mycket att säga om dig men tråkig är inte ett ord man kan använda för det stämmer verkligen inte.
Du skulle födas den XX maj 19XX, men föddes XX maj istället, mitt i natten under en av de varmaste perioderna under det året. Ingen bebis kom på förväntat datum. Men dagen efter började det tidigt på morgonen att göra ont i ryggen och i magen med jämna mellanrum, fyra till sex minuter och när det började bli kväll åkte vi in på BB. Tyvärr hade inte mycket hänt men jag fick åka hem igen för att vila. Värkarna höll i sig under torsdagen och på fredagen var jag väldigt trött och fick åka in för att sova på BB-avdelningen. Det var skönt.
Väl hemma igen på lördagen satte värkarna igång igen. Samma sak, fyra till sex minuter mellan varje värk. Under söndagen var min kropp mycket trött och jag orkade knappt med längre. Ringde förlossningen och fick komma dit för att få medicin som skulle ta ned värkarna så jag fick sova lite. Vi kom dit, jag fick medicin och åkte hem igen. Gick raka vägen in i sovrummet och där lade jag mig på sängen och trodde genast att jag hade kissat ned mig, för din fostervattensäck hade brustit, äntligen var du på väg till mig.
Jag fick åka tillbaka till förlossningen och där var vi tills du föddes klockan XX den natten till XX maj.

Du hade fått fostervatten i lungorna och var tvungen att ligga i kuvös första natten, jag fick ligga inne på en sal tillsammans med tre andra mammor som hade sina bebisar hos sig.
Du kom ned tidigt den morgonen, vid sju-tiden och du var så söt. Jag frågade en sköterska om jag fick byta kläder på dig och hon tittade underligt på mig, det var ju min bebis, inte hennes.
Samma dag kom mormor och morfar på besök, farmor och farfar samt faster och kusinen, faster farbror XX och din älskade moster XX.

Du har alltid varit en människa med stark integritet, värnat om din personliga sfär och det har inte alltid varit så lätt att nå fram till dig. När du var liten var du tjurig, bestämd och visste alltid hur du ville ha det. Det var sällan som jag ville ha det.
Oj så många viljornas kamp det blev. Då hade jag fysiskt övertag och kunde bära dig till dagis när du protesterade, nu blir det väl du som får bära bort mig när du blir tillräckligt trött på mitt tjatande.

Din första dagisavdelning hette XX och där trivdes du mycket bra. Det låg tvärs över vår parkering och det tog ungefär en minut att gå dit eller gå hem, det passade bra.
Vi läste mycket böcker, du hade många favoriter, bl.a. Hattresan, Djungelboken, Oliver och gänget, Flaxa med vingarna men Hattresan var nog roligast. Vi låg länge och tittade på bilderna, försökte överträffa varandra i vem som såg flest nya saker varje gång. Sen hade vi en liten lek när vi skulle somna. Vi räknade upp tre olika saker som den andra skulle göra en historia av. Det var jätteviktigt att det var konstiga saker som det var svårt att sätta ihop till en bra historia och du satte många gånger mamma på det hala måste jag säga.
När du sov ville du gärna ligga i min famn, hårt kramad och med mitt öra i din hand, du knölade öronbrosket ibland så öronen sved och gjorde ont, de var röda och blossande när man steg upp men det var så du ville ha det och då blev det så.

Bada utomhus, bada inomhus spelade ingen roll, bara det var vatten. Du avskydde åka buss, då skrek du som en besatt men åka bil gick bra.
Vi var ofta på Djurparken i XX och du gillade djuren men som liten tyckte du att kossor var otäcka och farliga.

En av de saker jag minns mest med dig som bebis är när du sov i vår säng, tätt intill mig låg du med din lilla näsa i min ögonvrå. Det var varmt och fuktigt, men jag kunde inte för mitt liv byta ställning, det var så underbart.
När vi flyttade till XX blev du jätteglad. Du sprang från rum till rum och insåg att det fanns en teve i sovrummet och en i vardagsrummet, du hade ett eget rum och allt var jättebra.

En sommardag ville du springa ute i spöregnet och det fick du göra. Du sprang runt, runt på gården, sträckte armarna uppåt mot skyn medan du skrattade. Det var kul. En födelsedag hade du piratfest, jag hade gjort en tårta och vi hade Fort Boyard-lekar (Fångarna på fortet). Ni var utklädda till sjörövare med huvudbonader och pickadoller.

Jag ser fortfarande framför mig den första dag du gick ensam till skolan, den stora vickande ryggsäcken, din struttande gång och kepsen på svaj. Då blev mammahjärtat både varmt och ömt på samma gång. Min lilla kille hade blivit stor.
Nu har du verkligen blivit stor. Du har vuxit om mig, flera gånger om känns det som. Det är som att ha en främmande man hemma ibland samtidigt som jag ser den lilla pojken du var i den kille som nu håller på att bli man. Det är inte lätt att skiljas från det lilla barnet och förstå att det snart är dags för dig att ta steget ut i vuxenvärlden, att du håller på att bli vuxen. En del av mig kommer att ha den pojken närmast till hands när jag tänker på dig, en annan ska verkligen försöka att se dig som den stora, vuxna människa du kommer att vara.
Ännu får jag behålla dig en stund, jag är tacksam för allt vi fått vara med om tillsammans och jag är väldigt glad över att du blev just du. Du är en enastående människa som jag fått turen att få fostra, få följa genom livet. Inte är livet så enkelt alla gånger, det ska gudarna veta men jag vet också att du är en bra människa, rolig, underfundig, kärleksfull, omtänksam, storsint, vacker och ödmjuk. Inte nog med det, du är vansinnigt teknisk och finurlig, jag är övertygad om att det du ger dig i kast med i livet kommer att vara sådant du kommer att klara av. Du har saker emot dig, saker du kanske inte kommer att kunna styra men med dig i detta har du oss, oavsett hur gammal du är. Vi är där XX!


Det jag kommer att komma ihåg med dig bäst är stunderna när du låg på mitt bröst och vi sov tillsammans när du var en bebis, våra sagostunder, hur ”vi” gifte oss och så mycket annat att det inte går att räkna upp här. Dina bröder har haft tur som fått dig till bror, en mer kärleksfull och omhändertagande och beskyddande bror kan de inte ha fått. Ta hand om dig och vet med dig att det finns en hel familj här bakom dig som bara älskar dig

4 kommentarer:

ninnibeth sa...

Åh så fint! Och vilket underbart minne för honom! :)

Anonym sa...

Så fint skrivet. Du fick mig att gråta en skvätt så här på morgonkvisten. /bejaka

Kajsa sa...

Så fint, så fint. Underbar läsning!

Miaa1970 sa...

Åh, Ullet! Så fint... Nu sitter jag här med tårarna rinnande nerför kinderna. Din förmåga att med ord beskriva händelser och känslor är en gåva - och jag är ödmjukt tacksam att jag får ta del av den. TACK! Kram från Miaa1970