torsdag 9 oktober 2008

Miiinne, jag har tappat mitt minne, det är inget därinne, det är alldeles tomt! *Skrålar som Elaine Paige i Cats*

När man bränt sönder hela proppskåpet och mest av allt skulle behöva starta om från början i ett "nytt hus" men inte kan det, är vägen tillbaka rätt svår. Vid fyrtio år fyllda har jag ett minne som min dementa mormor, episodminnet tack och lov är kontrollerat så nån demens är det inte *blinkar*, men minnet är under all kritik!
Varje dag letar jag saker, mer än vanligt alltså.
Behån lägger jag ifrån mig som en mobiltelefon, alltså överallt och ingenstans, jag kan hitta den på alla möjliga obskyra ställen. I köket, under en soffa (då har hunden varit där), på köksbordet, i grytskåpet (Ja, det har faktiskt hänt! *fnyser av surhet*)i farstun (vem vill se behå modell rätt stor när dom kommer till oss? Ingen tror jag bestämt!) eller bland verktygen uppe i gamla köket.
Mobilen är borta stora delar av min tillvaro, vilken tur att jag inte är beroende av den varje dag för då hade jag varit illa ute. Börsen är det sämre med!
Jag har en förmåga att stoppa den i kassen när jag handlar och när jag plockar upp allt lämnar jag kvar plånboken och sedan stoppar jag skräp i påsen. Ja, ni ser, det är verkligen virre-pära-varning på mig.

Sen kommer jag till en gräns när jag säger åt mig själv:
- Ullet! Nu skärper du till dig! Börja lägga saker på rätt ställe istället! (Allt medan jag knäpper mig själv på näsan och visar stora tillrättavisarfingret framför ögonen)
Och då gör jag det. Lägger saker på rätt ställe, eller rättare sagt, på ett annat ställe för då hittar jag det inte alls och återgår till att lämna plånboken i bilen, nån handväska jag aldrig använder, lägga in den i kylen osv.
En rätt talande händelse är när jag av hänsyn till små barnhänder, mina egna och den allmänna säkerheten i hemmet, skulle lägga bort knivbladet till vår kvarn (hushållassistentens kvarn alltså). Hade diskat bort allting och stod med kniven i handen och funderade, var ska jag lägga den här så jag kommer ihåg den nästa gång och där ingen kommer åt den? Hmm..

Förmodligen hittade jag ett bra ställe för att nästa gång vi skulle göra palt fick vi leta en hel eftermiddag efter kniv€#!€#(/)=?/)/(%% och ändå inte hitta den! Hittade den gjorde jag av en slump och samma visa igen, var skulle jag lägga kniven? Jo, på ett BRA ställe där jag skulle hitta den nästa gång och som var säkert.
Lägger kniven på samma ställe som förut (kommer alltså inte ihåg att det stället var urkasst eftersom jag inte kom ihåg det förra gången!!) och det slutar med att vi måste fara på Electrolux och köpa en ny kniv för jag hittade den inte igen.
Nu hittade jag förstås den gamla knive men den nya kniven är borta! Ja, ni ser, det är helt kört i huvudet!

Även när jag medvetet går in för att komma ihåg fungerar det inte. Det enda som funkar är krismedvetandet, jag lär och tar in allt som har med barnens sjukdomar och liv att göra, allt annat sorterar hjärnan bort. Puts väck! *gör som Burt i Lödder och trollar bort mig*

Nåja, ska ni må gott och få en stunds rekreation, eller bara gå ut i höstmörkret med känslan av mmmmmmmmm i magen, ska ni se filmen Mamma Mia.


Allt behöver inte vara Kafka för att ge en någonting. *blinkar*

4 kommentarer:

-ME- sa...

Alltså, det kan bara pågå en viss mängd aktiviteter i huvudknoppen, sen brinner den verkligen. Du har nog fullt upp med viktigare saker än var assistentknivar och plånböcker ligger...

ninnibeth sa...

(((kramar)))

En häxa på vift sa...

*s* trodde ett tag där att du pratade om mig. Jag måste ha en bestämd plats för alla mina saker annars är det kört. Just nu är det extranycklarna till lägenheten som ligger på nåt otroligt bra ställe där de skulle vara så lätta att hitta. *fnyser*, jo pyttsan!

MaatKaRe sa...

Sådär är det i min knopp också - sonen kallar mig kocko-mamman.... det säger väl allt?
Mamma Mia är rent ljuvligt fantstisk!!!! ... men så är jag ju lite svag för Colin Firth också... För att inte tala om Meryl själv! =)