torsdag 30 oktober 2008

Önskejul är just önskejul..


Jag när en barnslig dröm om julen, den verkar vara evig och den verkar vara samma, likadan varje år. Nästan varje år är det diskussioner om vem som ska vara var, hur, med vem och när det ska köras, hur det ska köras, var barn ska vara och så vidare i oändlighet amen. Min dröm är ju fler desto bättre, det ska vara mycket barn, mycket folk, mycket att äta (mindre sprit att dricka i och för sig *S*) och rött och mysigt med tända ljus hela kvällen.
Dessa förväntningar har jag med stigande ålder insett inte alls är realistiska. Kalla mig gärna barnslig och naiv men watta fäck, en kvinna måste ha drömmar också! Eftersom vi har Plorp kan vi inte åka 14 mil enkel väg t ex hos mina föräldrar, för att fira jul på annan ort, det är svårt med Plorps autism och ADHD att vara hos andra alls för han blir väldigt orolig, otrygg och det är mindre roligt för oss eftersom det blir vi som får springa och hålla koll på att han inte river huset. Sen går det inte att sova över heller och ingen anmäler sig frivilligt för uppstigning kl 4-5 på juldagsmorgonen och då blir ju hela meningen med avslappning, julfirande och roligt totalt meningslös. Vi är mer uppstressade, mer jagade och mer trötta än någonsin när vi varit borta med Plorp på något evenemang. Bättre stanna hemma.

Vi har mist en del vänner och en hel del umgänge med släkt, sedan vi fick Prins Plorp i Lingonskogen. Några kan inte förstå vilket jobb det är 365 dagar om året med honom, inte heller att vi faktiskt vill hälsa på men kan inte. Andra har hajjat det där direkt, det är självklart, vill dom umgås med oss kommer dom till oss utan att räkna på antalet gånger de varit här eller när det sist var. Det är urskönt! Vi bjuder gärna på middag tio gånger på raken om det betyder att vi får umgås med sköna människor och ha roligt, än att sitta ensamma helg efter helg.
Men det är inte självklart för alla, det vägs, mäts och ska vara exakt lika för alla och vi kommer aldrig att komma dithän att vi kan gå bort lika många gånger som vi kan bjuda in. Vi kommer att ställa in besök pga sjukdom i framtiden, vi kommer att behöva gå hem tidigare, vi kommer att behöva vara jobbiga men inte för att vi vill utan för att det är vår vardag, det är vår verklighet.

Så i år har vi sagt att den som vill träffa oss på julen måste komma till oss. Jag brukar bli så besviken varje år över alla diskussioner och kompromisser över vem som ska komma till vem av alla släktingar, så i år är det frivilligt. Vill man träffa våra barn, oss och fira jul med oss, måste man för Plorps skull komma hem till oss. Duger inte det, ja, då firar vi julen själv i år. Kanske jag då kommer närmare min drömjul när jag ger upp drömmen om att ha alla omkring mig?

11 kommentarer:

-ME- sa...

Om du visste hur skönt det är att fira jul med bara "lilla familjen" så skulle du inte tveka två sekunder. Jag förstår att det inte blir lika för er som för oss, men som princip ändå! Vi har några enkla regler: All matlagning sker i förväg. Det mest avancerade man får göra på julafton är att värma i micron. Allt arbete är förbjudet. Det enda undantaget är att man får sätta igång diskmaskinen när den är full. Men man får inte tömma den, så se till att den är tom på julaftons morgon...

Och i övrigt är det familjens behag som gäller. Jag tror vi delade ut julklappar sju gånger förra julen, bara nån eller några varje gång. Och sen lekte vi med dem. Spelade spel, byggde lego, wha'eva.

Och så måste jag ha ett par sprillans nya kritvita chenille- eller ullsockar på mig och en ny vit tröja eller kofta.

Alla har vi våra böjelser...

ninnibeth sa...

Det är ju en sak om man ska umgås på samma vilkor, men när man bor i Konungadömet Plorp så måste ju, med all rätt, allting byggas runt denne lille specielle man, så att man skulle fira hemma hos er tycker jag är alldeles självklart! Strunta i alla Scrooge'ar som muttrar & fira er lilla drömjul i lugn & ro! :)

F'resten, din fina hatt matchar min fina hatt alldeles utmärkt; dom måste få leka tillsammans nå'n gång! :)

Mamman på väg sa...

Ni gör ju alldeles rätt. Och jag är ett sånt ärke-ego. Min pappa har ont överallt och behöver vara hemma hos sig. Och jag längtar så förbålt, varje år, efter jul i det gula huset som knarrar, hemma, bara, hos oss. Och en julnattsmässa. Snälla. En gång bara, hemmahuset och julnattsmässa? Men, nä. Han blir ledsen, pappan som jag älskar, och jag kan inte välja plats före person. Aaaarrgh.

myzpyz (aff) sa...

bra beslut :)
vi är "obstinata" i år o åker till Österrike till min faster. e så less på att det alltis "ska" vara si o så. nästa jul kommer vi till er ;)
hatten är snygg, allt klär en skönhet!
kramar

ps. ber om ursäkt för att jag är sååå kass på att kommentera *skämmes*

Hallongränd 4! sa...

Jag kommenterar alltid när jag har varit här å kikat, basattduvet. Hade inte sett inlägget med dig i hatt (och det är fint med hatt), så därför ingen kommentar från mig.
Julen jaaa...det kan ju vara ett mickel å få ihop den. Å alla vill ju få till en Astrid Lindgren-jul, fast en "Tomten är far till alla barnen"-jul verkar ju lite mer fartfylld och händelserik...
Synd att du bor så långt bort, annars hade jag suttit och fikat med dig hemma hos dig ofta. Å jag hade kunnat ta med fikabröd också. Kaffe me', förresten.
Kram på dig, du!

Dammråttan sa...

Den dag vi fick F bestämde vi att från och med nu firar vi julafton hemma. Alltså inte hela julen, utan julafton. De som ville vara med oss fick komma till oss. Det var mycket gnäll i början,men nu har de accepterat. Nu tretton år senare och tre barn till är jag så glad att vi gjorde det valet redan från början. Speciellt som jag numera har ett jobb som skenar i 180 fram till halv åtta kvällen före julafton och jag brukar vara rätt mosig när den stora dagen väl kommer. Vi har alltid några som kommer förbi förmiddag, eller kväll, sällan någon hela dagen OCH kvällen. Jag tycker att det är lika skönt oavsett hur det blir, men alla är välkomna om de firar på våra villkor (dvs mysigt, men avslappnat och inte stordådigt). Nu har ju ni valt att stanna hemma av en annan anledning, men det gör ju inte anledningen mindre för folk att visa förståelse - TVÄRTOM! Vi har en "kompisfamilj" (eller vad man ska kalla det för när hela familjerna gillar varandra)där yngste sonen är autistisk. I okända miljöer blir allt såklart mycket jobbigare. Självklart åker vi hem till dem för att umgås. De har varit här några gånger med honom, när han var yngre och inte riktigt utredd. De fick jaga HELA tiden. Jag förstår att de vill att vi kommer dit. Vi brukar dela på vad som ska handlas och laga maten ihop.
Oj, vad jag svävar ut. Jag tror dock att om ni håller fast vid en ny tradition att vara hemma på jularna så förstår i alla fall en del till slut.

Dammråttan sa...

Du vilken konstig tidkod du har! Ser ju ut som att jag var här mitt i natten - går att ändra under inställningar.

Ulrica sa...

tomten jag vill ha en riktig jul en sån som man har när man är liten.

spelar nog inte någon större roll för barnen vart dom är eller vad dom gör på julen det är julklapparna som gör deras jul.

vi firar alltid jul på samma ställe med hela tjocka släkten på min morssida (vi är runt 20-25personer) rörigt snurrigt och jobbigt ibland (min kropp och huvud är ju som det är) men oj vad barnen älskar det och för mig har det alltid varit så kommer sakna dessa jular den dagen de inte funkar längre även om vi sitter i bil en del (åker ju även förbi makens pappa) så är bilåkandet också en tradition bla räknar vi julgrannar och diskuterar om janssons gran var snyggare i fjol eller inte ;)

Tycker ni gör rätt som låter Plorp bestämma hur julen ska formas eller Plorps personlighet kanske jag ska skriva för han är ett barn och julen är till för honom så då är det ju viktigt att han får må bra och ha en så lugn och harmonisk jul för både mor och far lär ju dessutom vara lugnare om ni slipper jaga en Plorp hela julen och hur ni mår påverkar både Plorp och hans bröder.
att vissa aldrig inser hur ni har det är inte erat problem utan deras förlust ni får se det så

tror du får en underbar jul, hur våran ser ut vet vi inte riktigt ännu beror lite på flygbiljetter och så.
fast en sak vet vi nästa år firar vi en fransk jul på svenskt sätt och vi har förberett släkt och vänner att dom är välkommna att fira med oss om dom vill fast det är en bit bort.

KRAM

Anonym sa...

Inte förstår jag varför det skulle ta emot för folk att oftare komma till er än tvärtom. Jag tycker att det låter som ett bekvämt arrangemang, det är ju alltid så stressigt och trist att vara hemma hos sig själv tycker jag.

Hemma hos Bröderna Bus sa...

Ramlade in på din blogg via Grindelunda. Fann en trevlig blogg som jag gärna återvänder till. Blir lite rörd över ditt inlägg men jag vet oxå hur det känns när vänner sviker när det händer nåt annorlunda med ens barn. Man kan lugnt konstatera att man då får de vilka som är de riktiga vännerna. Stå på dig, det blir säkert en mysig jul hemma hos er. Kram C

Julia sa...

Åh jag förstår så väl vad du menar! Inte för att vi har samma knepigheter att lösa, utan bara en önskan att få ha en hemmajul med sina nära och kära och att allt bara ska vara sådär snöigt och skimrande och juleljusigt. Men nej, här flänger vi som skållade råttor, julafton hos ena familjen och juldagen hos andra familjen, och så tvärtom nästa år för gud förbjude att det skulle bli orättvist... Och så är det alltid fyra plus och duggregn. Min jul är dagarna FÖRE jul, då är det städat och mysigt och förberett. Det är nästan så jag kan skippa resten. Fast det vill jag ju inte heller, jag älskar ju julen. Något år ska jag också vara så bestämd att jag säger att julen firas hos oss, de som vill får komma. Och passar inte galoscherna, too bad. Fast jul hos er lät himlans mysigt. Får man krascha julaftnar hos folk man egentligen inte känner?
Stor kram