Barn som inte vill att mamma eller pappa ska åka från dagis!

Pytten är inte helt förtjust i tanken att lämna mamma och pappa. Han älskar dagis, tro inget annat (nej, jag kallar det inte förskola nej, även om jag är förskollärare) men separationen är svår ibland.
När Storebroren var liten kom jag på att om han fick putta ut mig ur dörren med buller och brak, kanske det skulle kännas lite bättre? Han fick känslan av att han styrde min sorti och då var det lättare att säga hej då.
Samma metod praktiserar jag idag med Pytten och det funkar störtbra. När jag säger åt honom:
- Ska du putta ut mamma nu?
Låtsas jag vara motvillig att gå, han får putta, putta och putta mig i baken, dra mig i handen mot dörren och när han då puttar ut mig, låtsas jag hoppa, snubbla, trilla, vifta med händerna etc för att visa att det verkligen är han som blir av med mig, inte tvärtom. Inga sura miner längre och en pojke som känner sig stor och stolt.

Idag berättade dagispersonalen att fler barn på dagis har börjat putta sina föräldrar, särskilt på Pyttens avdelning. Det kändes rätt roligt faktiskt. En metod man kommit på i all hast med ett barn, funkar på fler barn, det är som man kan le mot sig själv i spegeln idag.

Maken är bortrest, jag är ensam hemma med sjuk pojke (stor nog att klara sig själv kanske?) och tänkte vila upp mig efter alla undersökningar och urvridningar senaste dagarna. Fick en påminnelse från biblioteket igår och ska gå dit i eftermiddag för att låna nya böcker och givetvis lämna tillbaka dom gamla. Sen blir det mysstund i kväll, vi ska go'fika och läsa böcker till kvällsmålet. Men ingen Alfons, det var Pytten mycket noga med att understryka, ingen Alfons, vad han nu har emot den pojken. :)