Vaknade vid fyra-tiden av att någon lagt en död katt i min säng. Snarkade gjorde den också. Högt. I det totala mörker som råder i vår sängkammare försökte jag sömndrucket lokalisera var den döda katten låg och varför jag inte sett den innan jag gick till sängs och frågan var: Har vi ens en katt som kan vara död?
Snarkningarna gick över till pysningar och den döda katten började mer likna en lättare blåsning när jag tänkte efter. Trevade försiktigt, man har väl sett CSI och vet hur otäckt det kan bli med döda saker i sängar, över täckkanten och insåg att det var bara maken som lekte snarkofag och död katt. Han är förlåten, däremot ska vi ta en diskussion om katten.
1 kommentar:
*fniss* Men hua också. Han ska sluta upp med att lägga döda katter i din säng!
Skicka en kommentar